tis 15 okt 2024, 16:53#858640
Jag har svårt att se vitsen, ur ett företagsekonomiskt perspektiv, med det scenario som beskrivs.
Okej att man vill ha långa betalningsfrister på sina fakturor rent generellt, för att minska de räntebärande skulderna till förmån för leverantörsskulder, men jag kan inte förstå vitsen med att det ska finnas mycket pengar på kontot ett visst givet datum, om det samtidigt innebär att den totala balansomslutningen ökar p.g.a. att bokförda leverantörsskulder ökar i samma omfattning.
Jag kan inte finna någon företagsekonomisk vinning med detta, utan det låter mer som att någon har konstruerat ett icke ändamålsenligt incitamentsprogram för vissa chefspositioner.
När jag läste redovisning så hävdade vår föreläsare att en ögonblicksbild av omsättningstillgångarnas storlek i förhållande till de kortfristiga skulderna var tämligen ointressant. Istället förespråkades delanalyser i stegen LIF:
-Löpande verksamhetens kassaflöde
-Investeringar
-Finansiering
Man kan ju ifrågasätta om beslutet att avyttra en del skogstillgångar har mer att göra med incitamentsprogram kopplade till kassaflöde istället för en önskan om att krympa balansomslutningen och därmed skuldsättningen?
Bara mina fem ören...
MVH
Alias
"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain