plax skrev:Det som du absolut inte ska göra är att sälja skogen!!
Säljer du/ni kommer det att bli ännu mera sorger att bearbeta. "Äkta skogstok" som du är lik många andra av oss här på sfo så är det i skogen som du hittar lugnet. Och för att bearbeta sorgen över livspartnern behöver du hitta lugnet igen.
En stor del i att du mår dåligt nu är p.g.a att du inte har kunnat vara i "din skog"
Jag som kraschade in i väggen 2.6 i i vår (utbränd) har varit i skogen så gott som dagligen i sommar och nu börjar jag känna mig redo att gå in i arbetslivet igen.
Skulle du kunna köpa ut henne och flytta dit? Jobbpendla?
Mvh Kjell
Du har så rätt ! De få gånger jag varit upp till stugan / marken, så det första jag gjort är att gå ut för att se hur det är med alla träd, planteringar, allt jag gjort. Oftast, som nu, gråter jag på min vandring runt på marken. Där, mest av glädje för att se att allt lever. Nu, av sorg att inte kunna vara där.
Tanken jag har är att lösa ut henne o flytta dit, när jag går i pension. Gör jag det nu, så går nog allt mitt sparkapital åt till det. Så att jobba nåt eller några år till o skaffa mig den buffert jag kan behöva inför flytt, är min plan.
Jag var skriven där uppe i 3 år, 2019 - 22, tills allt skit brakade loss. Jobbpendlade o sov då hos fam. när jag hade flera nätter jag jobbade. Men alla ledigheter var jag där uppe. Jag skötte allt o det var en bra tid i mitt liv. På vintrarna så eldade jag för att hålla nere elkostnaden. Jag hade "hantverksbod" i köket där jag gjorde grunderna till de vandringsstavar jag tänkte göra. Och det var när jag åkte upp för att göra ett par såna under helgen 10 - 11/12 -22, som allt startade. Då livet vart satt på paus.
Men allt finns ju kvar. Huset, skogen, allt. Jag ska bara våga åka dit, o det gör jag inte, än !