Socialt (mer om oss)

Att må "dåligt".

890 inlägg 162555 visningar 77 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#854671
plax skrev:Det som du absolut inte ska göra är att sälja skogen!!

Säljer du/ni kommer det att bli ännu mera sorger att bearbeta. "Äkta skogstok" som du är lik många andra av oss här på sfo så är det i skogen som du hittar lugnet. Och för att bearbeta sorgen över livspartnern behöver du hitta lugnet igen.
En stor del i att du mår dåligt nu är p.g.a att du inte har kunnat vara i "din skog"

Jag som kraschade in i väggen 2.6 i i vår (utbränd) har varit i skogen så gott som dagligen i sommar och nu börjar jag känna mig redo att gå in i arbetslivet igen.

Skulle du kunna köpa ut henne och flytta dit? Jobbpendla?

Mvh Kjell


Du har så rätt ! De få gånger jag varit upp till stugan / marken, så det första jag gjort är att gå ut för att se hur det är med alla träd, planteringar, allt jag gjort. Oftast, som nu, gråter jag på min vandring runt på marken. Där, mest av glädje för att se att allt lever. Nu, av sorg att inte kunna vara där.
Tanken jag har är att lösa ut henne o flytta dit, när jag går i pension. Gör jag det nu, så går nog allt mitt sparkapital åt till det. Så att jobba nåt eller några år till o skaffa mig den buffert jag kan behöva inför flytt, är min plan.
Jag var skriven där uppe i 3 år, 2019 - 22, tills allt skit brakade loss. Jobbpendlade o sov då hos fam. när jag hade flera nätter jag jobbade. Men alla ledigheter var jag där uppe. Jag skötte allt o det var en bra tid i mitt liv. På vintrarna så eldade jag för att hålla nere elkostnaden. Jag hade "hantverksbod" i köket där jag gjorde grunderna till de vandringsstavar jag tänkte göra. Och det var när jag åkte upp för att göra ett par såna under helgen 10 - 11/12 -22, som allt startade. Då livet vart satt på paus.
Men allt finns ju kvar. Huset, skogen, allt. Jag ska bara våga åka dit, o det gör jag inte, än !

Elmia
Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855194 Det bara fortsätter ! Ständiga sms med falska anklagelser, natt som dag. Besvarar dom aldrig nu mer. Tjänar inget till. Går ju inte att argumentera bort hallucinationer som inte är verklighet, för dom som tror det är det.
Jobbet blir den räddning jag behöver. Även om den inte heller, alltid är så positiv den också. Jobbade extra i helgen, för att sit. var ohållbar med pat. som blivit förvirrade av vad som hänt dom. Lyckades hantera läget men fick en smäll i tinningen som gjorde att jag såg ut som en Tvättbjörn när jag kom hem. "Brillenhematom" heter det på fackspråk. Trött o med huvudvärk under dagen. Sovit i nästan 1 dygn. Gör inget i.o.f.s. Gör ju inget annat annars heller, än "dödar" tiden mellan de pass jag jobbar. Orsaken / anledningen spelar ingen roll. Att bara existera, är alternativet just nu.


Avatar Fallback

Re: Att må "dåligt".

Alvarsson  
#855204 Lider med dig älgfoderodlare. Ditt ex har ju ett sjukligt beteende vore inte lösningen att hon finge lämplig vård. Säkert enklare sagt än gjort men det verkar på mig som det vore lösningen.

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Niking  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#855213 Har du funderat på att blockera hennes nummer (för din egen hälsas skull alltså)?
/Niklas

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855216
Alvarsson skrev:Lider med dig älgfoderodlare. Ditt ex har ju ett sjukligt beteende vore inte lösningen att hon finge lämplig vård. Säkert enklare sagt än gjort men det verkar på mig som det vore lösningen.


Hennes chef hade ordnat en tid för ett läkarbesök den 11/12, 2023 ( som hon inte gick på ), hos vem o varför vet jag inte. Så även på hennes jobb, verkar de ha börjat ana oråd. Jag har i ett par omgångar försökt att engagera hennes syster, som bor en bit härifrån, o berättat vad som händer. Men hon konstaterade bara att; - "Morsan var ju lite konstig o så har vi ju en syrra som inte heller mår bra".
Och att x'ets mor hade lite paranoida / svartsjuke ideer, har hennes" plastpappa" ( halvsyskonfar ) berättat efter deras mors död. Men det höll de ju INOM familjen. Jag vet ju aldrig när o vart mitt x kan dyka upp för att förnedra / förtala mig o inför vem. Men inte är hennes beteende friskt.
Senast redigerad av Älgfoderodlare mån 09 sep 2024, 10:00, redigerad totalt 1 gång.

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855218
Niking skrev:Har du funderat på att blockera hennes nummer (för din egen hälsas skull alltså)?
/Niklas


Nu har vi ju både en son o ett gemensamt ägande av en fast., så helt utan kontakt kan jag nog inte vara. Jag har en plan för fastigheten o där kunna kapa kontakten. Men för vår son blir det lita svårare.

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Niking  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#855221
Älgfoderodlare skrev:
Niking skrev:Har du funderat på att blockera hennes nummer (för din egen hälsas skull alltså)?
/Niklas


Nu har vi ju både en son o ett gemensamt ägande av en fast., så helt utan kontakt kan jag nog inte vara. Jag har en plan för fastigheten o där kunna kapa kontakten. Men för vår son blir det lita svårare.

Ok!
/Niklas

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Josephine  
#855468
Älgfoderodlare skrev:Men allt finns ju kvar. Huset, skogen, allt. Jag ska bara våga åka dit, o det gör jag inte, än !


Hej,

jag har inte varit här på ett litet tag, men jag fick era hälsningar genom Tåndemåla då vi semestrade på Toppakull i augusti, Tack!
och det var din tråd, Ålgfoderodlare, som jag tyckte bäst om att följa. Eftersom jag nämnde dig till honom berättade han att
du skrivit här.

Först av allt skulle jag bara vilja ge dig en varm lång cyberkram! ♥ Jag fattar ju att det är en stor sorg att se den man djupt har älskat
under så många år bli sjuk, för det är ju vad som hänt henne. Och lite som alla dem som fastnat i en relation med någon som
är alkoholist eller annat form av missbruk, vilket ju också är en sjukdom, så dras du ner i ett bottenlöst träsk.
Du har inget val. För att överleva måste din kontakt med henne bli ett absolut minimum. Har din son förstått att hon har blivit dålig?
Hjälper och stöttar han dig? Det verkar i allafall som att du har ett par vänner och jag tror ju att du kan räkna med ett flertal till här
på Skogsforum. ♥

Försök komma ut till din älskade skog så ofta det går.
Naturen läker och det är en urgammal sanning.

*många kramar*
Josephine nu i Rotheux (strax söder om Liège)

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855488 Tack "Josephine" för de värmande o kloka orden !
Och, visst är det som du säger. Men även fast jag har en sorg över vad jag förlorat av familj, glädja över det jag gjorde för oss, tankarna o våra "Drömmar" om ett liv i Sveg. Så är det med än större sorg jag ser den person man delat livet med i över 18 år, bli så totalt förändrad, som känns mest !
Jag satt en natt o tittade igenom serien " Där ingen trodde någon kunde bo", från Norge. O där var ett par som funnit varandra efter varsina separationer. Men det hon sa var; " - Att oavsett vem som ändar ett förhållande, så kan sorgen vara lika stor för båda. Som ett misslyckande. O det måste få ta den tid det tar innan man vågar o kan öppna upp "sina inre rum" för livet igen ! "
Det är nu ganska precis 2 år sedan allt startade o fast vi lämnade varandra, försökte igen x flera, så eskalerade det till en nivå det inte gick att utstå längre. Vi misslyckades ! Orsaken kan jag se idag. Knappast hon.

- Ja, jag tror mig veta att vår son har sett o förstått den förändring som skett. Jag har frågat honom i sms, o han har sagt att han vet.

Vart jag själv är idag, vet jag inte riktigt. Vissa dagar känns det som att jag måste göra det jag innerst inne vill o ta tag i den saken. Medan andra, efter nya anklagelser, förtalande, känns mer hopplösa.

Men det "SKA" komma bättre dagar !

"Old dreams, were good dreams. But even if they did not come true, I'm glad I had them !

"C. Eastwood, "Broarna i Madison county".

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Sne4  
#855585 @Älgfoderodlare: Jag vet inte om mina råd hjälper här, men det kanske är värt att prova. Normalt sett vill det mycket till att rubba mig ur fattningen, men det lyckades sannerligen mitt ex med(när det begav sig). Mängder med elände och falska anklagelser och sprida dynga runt sig till hela omgivningen. Det tog ett tag innan folk förstod vad hon gjorde.

Provade det mesta för att hitta något som fick rätsida på mig själv då och det enda som fungerade var rejält med pulshöjande motion. Under c:a 40-45 minuter var verkningslöst, men vid en timme hände något och efter ett sådant träningspass så var skallen klar en hel dag. Tankarna blev klara utan att mala runt. Snabb cykling / löpning / träningssimning blev det beroende på hur knän, ben, axlar höll ihop för den brutala träningsdosen som de inte fått sedan tonåren. Nästan lite synd att jag degade ihop efter det igen...

De mindre lyckade sätten jag provade som absolut inte fungerade kanske kan framkalla ett skratt hos någon var t.ex:
Då jag älskar naturen försökte jag mi på frisk luft och promenad med t.ex en svampkorg. Så lite svamp har jag aldrig hittat fast rätt säsong och i rätt marker under flera timmars tid ett antal gånger...
Köpa en boxningssäck, ingen höjdare för knogarna eftersom jag dragit på mig reumatism, blev blocket ganska snabbt "mycket litet använd säck + handskar"

Klarnar tankarna till så går nog det mesta andra lättare att klura igenom och ta ett beslut som blir bra för framtiden.

Lycka till.

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855597
Sne4 skrev:@Älgfoderodlare: Jag vet inte om mina råd hjälper här, men det kanske är värt att prova. Normalt sett vill det mycket till att rubba mig ur fattningen, men det lyckades sannerligen mitt ex med(när det begav sig). Mängder med elände och falska anklagelser och sprida dynga runt sig till hela omgivningen. Det tog ett tag innan folk förstod vad hon gjorde.

Provade det mesta för att hitta något som fick rätsida på mig själv då och det enda som fungerade var rejält med pulshöjande motion. Under c:a 40-45 minuter var verkningslöst, men vid en timme hände något och efter ett sådant träningspass så var skallen klar en hel dag. Tankarna blev klara utan att mala runt. Snabb cykling / löpning / träningssimning blev det beroende på hur knän, ben, axlar höll ihop för den brutala träningsdosen som de inte fått sedan tonåren. Nästan lite synd att jag degade ihop efter det igen...

De mindre lyckade sätten jag provade som absolut inte fungerade kanske kan framkalla ett skratt hos någon var t.ex:
Då jag älskar naturen försökte jag mi på frisk luft och promenad med t.ex en svampkorg. Så lite svamp har jag aldrig hittat fast rätt säsong och i rätt marker under flera timmars tid ett antal gånger...
Köpa en boxningssäck, ingen höjdare för knogarna eftersom jag dragit på mig reumatism, blev blocket ganska snabbt "mycket litet använd säck + handskar"

Klarnar tankarna till så går nog det mesta andra lättare att klura igenom och ta ett beslut som blir bra för framtiden.

Lycka till.


Tack "Sne4" för tipset ! Tråkigt att höra att det finns fler med samma trista erfarenheter av relationer som går i stöpet.

När det gäller ditt råd, så praktiserade jag det själv som beh. när jag jobbade inom Psykiatrin i 17 år. Det var på den tiden innan KBT ens fanns på kartan. Men nåt behövde man ju göra för att hjälpa de som sökte oss. Ofta då personer med olika soc. problem. För det blir lite av ett "stresskaos" som blockerar att man inte tänker klart i en sit. som denna. O då var hård träning det som verkade bäst även på dom.
Och faktum är, att jag under några månader av separation under våren -23 ( då jag ännu hade ett hopp om en fortsättning ), tränade så gott som varje dag, ibland 2 ggr / dag. Då mådde jag bra o ville tro att det fanns en väg framåt.

Nu är ju sit. en helt annan idag, o motivationen har inte riktigt infunnit sig än. Men den kommer, nån dag. Men jag vet ju aldrig vad "skit" som kan komma o när samt vart. Så jag är så lite som möjligt ute o visar mig.
Men jag behöver också träningen för mitt jobb. Många tunga lyft o förflyttningar av pat. som inte alltid är så små o lätta.
O det känner på när man snart är 66 o inte håller sig i form, att man inte orkar som förr i jobbet.

Så det får gå en dag i taget. Jobbet är det bästa jag har just nu. Resten får komma när jag är redo.

" - Jag kom ur sängen i morse. Det var en seger för mig ! "
"R. K-O. Broberg"

Avatar Fallback

Re: Att må "dåligt".

Sommar  
#855918 Det låter som en svår period i livet. Håller med föregående samt dig själv, att träning är en plattform. Den leder framåt vad som än händer i livet, även min egen erfarenhet. Man blir starkare både fysiskt och psykiskt. Jobbar som kurator och kbt terapeut på vårdcentral, möter många som råkar ut för liknande svårigheter. Sanningen är ju att enda sättet att komma ur det hela är att sluta undvika. Svårigheter har en tendens att bli större om man undviker dem. Lättare sagt än gjort att möta dem, men den tuffa sanningen. Motivationen kommer inte och knackar på, man får jobba fram den själv. Enligt de erfarenheter jag fått. I början som att försöka ta sig uppför Himalaya, efter ett tag kan man gå med lite lättare steg, efter ytterligare en tid blir det rullar det på. Bra att du har ett givande jobb och att du lyfter på locket och pratar med andra. Alla råkar ut för svårigheter ibland. Hoppas du inte väntar jättelänge på att bli redo. Det jag skrivit låter kanske lite brutalt, men hoppas du förstår hur jag menar.

Avatar Fallback

Re: Att må "dåligt".

Sommar  
#855920
Sommar skrev:Det låter som en svår period i livet. Håller med föregående samt dig själv, att träning är en plattform. Den leder framåt vad som än händer i livet, även min egen erfarenhet. Man blir starkare både fysiskt och psykiskt. Jobbar som kurator och kbt terapeut på vårdcentral, möter många som råkar ut för liknande svårigheter. Sanningen är ju att enda sättet att komma ur det hela är att sluta undvika. Svårigheter har en tendens att bli större om man undviker dem. Lättare sagt än gjort att möta dem, men den tuffa sanningen. Motivationen kommer inte och knackar på, man får jobba fram den själv. Enligt de erfarenheter jag fått. I början som att försöka ta sig uppför Himalaya, efter ett tag kan man gå med lite lättare steg, efter ytterligare en tid blir det rullar det på. Bra att du har ett givande jobb och att du lyfter på locket och pratar med andra. Alla råkar ut för svårigheter ibland. Det jag skrivit låter kanske lite brutalt, men hoppas du förstår hur jag menar.

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

th  Firar 10 år som aktiv medlem på skogsforum! 
#855931 Ett tips: Om du bara vill redigera ditt inlägg behöver du inte kopiera det för att ändra. Klicka istället på "nedåtpilen" uppe till höger i inlägget så har du valet "Redigera inlägg"

Användarvisningsbild

Re: Att må "dåligt".

Älgfoderodlare  
#855996
Sommar skrev:Det låter som en svår period i livet. Håller med föregående samt dig själv, att träning är en plattform. Den leder framåt vad som än händer i livet, även min egen erfarenhet. Man blir starkare både fysiskt och psykiskt. Jobbar som kurator och kbt terapeut på vårdcentral, möter många som råkar ut för liknande svårigheter. Sanningen är ju att enda sättet att komma ur det hela är att sluta undvika. Svårigheter har en tendens att bli större om man undviker dem. Lättare sagt än gjort att möta dem, men den tuffa sanningen. Motivationen kommer inte och knackar på, man får jobba fram den själv. Enligt de erfarenheter jag fått. I början som att försöka ta sig uppför Himalaya, efter ett tag kan man gå med lite lättare steg, efter ytterligare en tid blir det rullar det på. Bra att du har ett givande jobb och att du lyfter på locket och pratar med andra. Alla råkar ut för svårigheter ibland. Hoppas du inte väntar jättelänge på att bli redo. Det jag skrivit låter kanske lite brutalt, men hoppas du förstår hur jag menar.


- Jodå, jag vet vad du menar o är helt med i resonemanget. Men det är ju även lättare att ge andra råd / vägledning, när man som utomstående ser o kan via kunskap, söka öka / förändra andras lösningar o svar på problem / konflikter / kriser.
Men även om man nu har både kunskapen o erfarenheten, så att vara mitt upp i det själv, är inte så lätt som man tror. Att när det oförväntade händer, så blir man till en början ganska chockad o överrumplad. HUR kunde det hända ?
En del av misstagen jag gjort, är att under alla år när allt var "bra" ! Så skaffade jag mig aldrig ett nytt socialt nätverk där vi nu bor. Jag såg inte att det behövdes. Fanns inga skäl ! Jag hade ju allt ! Ett liv med det jag såg som min framtid. Vår familj, vårt hus, min skog, en dröm.
Mitt x åkte på resor o fester. Hon har vänner o arb. kamrater som finns till för henne. Även på fritiden. Jag, jag hade min skog.
O det är väl den bristen som blir mest påtaglig idag, att det finns inga utom de på mitt jobb, jag har kontakt med på fritiden.
Så mitt val då, ( så länge det begav sig ) vart min "Akilleshäl", nu ! O just nu vet jag inte vad som skulle ha störst betydelse att återfå kontakten med; Min skog, eller nya människor ?
Det som händer med / i mig, när jag är i min skog, känslan av det man gör, o för vad. Har få människor lyckats få mig att känna !
Glädjen, via att få ha ett sammanhang till vad skogen blir av det man gör, så upplevde jag att min relation med mitt x också var. Vi hade allt !
"Själsfränder" ( uttjatad klyscha ), men ändå, nära nog ! Jag gjorde allt, för allt ! O så tas allt det ifrån en !
Så, är det träning / nya tag man behöver för att ta sig över ett hinder ? Beror väl på hur man ser på hindret o vad dess verkliga utmaning innebär. Jag får nog mer känslan av att ha ett Atacama än Himalaya framför mig, som läget är nu. Uthållighet först, förändring sen.
Men då ska man också nå fram till den andra sidan !
Hittar nog snart både karta o kompass.

Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).