Lars Lundqvist SLU skrev:Två kommentarer:
Det nämndes tidigt skillnad i grundyta före och efter underröjning. I så fall har den som inventerar mätt fel. Träd som inte ingår i produktionsbeståndet, som alltså potentiellt hypotetiskt kan bli huvudstam till slutavverkningen, ska inte ingå i grundytan. Riksskogstaxeringen mäter allt över brösthöjd, men där är syftet att objektivt beskriva hur skogarna ser ut. Den som inventerar brukad skog ska mäta/beskriva det som är relevant för planerad skötsel, och då ingår inte underväxt i produktionsbeståndet utan bara som eventuellt tekniskt hinder.
Varför jämför ni med gallringsmallen? Att Skogsstyrelsen en gång i tiden, för över 40 år sen, tog fram gallringsmallar som förenklat prognosinstrument och stöd för självverksamma innebär inte att de ska ses som nåt slags facit. Gallringsmallarna är och var ett politiskt färgat instrument som skulle uppmuntra skogsägare att initialt ha ganska stora stamantal och göra många svaga gallringar. Normalt gallringsuttag låg kring 25% av grundytan, mer än 30% var en hård gallring, och alternativet att bara göra en väldigt hård gallring (50-60% av grundytan) var enligt dåtidens synsätt ett extremt gallringsprogram som låg långt utanför det normala på samma sätt som höggallring bedömdes extremt och förkastligt.
Lars Lundqvist SLU skrev:Min kommentar riktade sig lika mycket (mer?) till övriga här inne.
Lars Lundqvist SLU skrev:Jag står (som vanligt) på kunskapens sida.
Gallringsmallen är inget facit som visar hur man bör gallra, utan ett förenklat hjälpmedel som visar hur Skogsstyrelsen på 1980-talet tyckte man skulle gallra. Hårda gallringar idag ger längre omloppstid för att nå samma slutvolym som en svagare gallring skulle gjort, eller mindre slutvolym vid samma omloppstid. Mer/mindre pengar idag och mindre/mer pengar i framtiden. Vem avgör vad som är bättre eller sämre?
Lindveden skrev:Grunden för hur hårt/svagt man kan gallra ligger ju egentligen hur välröjt beståndet är från början skulle ja säga.
(Rätta mig nån om ja har fel) Ju mer välröjt desto bättre uttag i framförallt 1:a gallring. Dåligt röjt eller ingen röjning alls desto svagare uttag 1:a gallring.
Det är det ja går efter iallafall... Rätt eller fel,vem vet?
Lars Lundqvist SLU skrev:Jag står (som vanligt) på kunskapens sida.
Gallringsmallen är inget facit som visar hur man bör gallra, utan ett förenklat hjälpmedel som visar hur Skogsstyrelsen på 1980-talet tyckte man skulle gallra. Hårda gallringar idag ger längre omloppstid för att nå samma slutvolym som en svagare gallring skulle gjort, eller mindre slutvolym vid samma omloppstid. Mer/mindre pengar idag och mindre/mer pengar i framtiden. Vem avgör vad som är bättre eller sämre?
Torbjörn Johnsen skrev:En av de största anledningarna till att virkesförrådet blir för lågt i slutavverkningsskogen kan vara slentrianmässiga andragallringar. Jag har sett det så många gånger, t ex i samband med maskinreportage, hur det andragallras i bestånd där det absolut inte behöver gallras. P g a att det har tagits ganska hårt i förstagallringen. Det har inte funnits någon som helst risk för självgallring innan slutavverkning, ändå gallras det för att det står så i skogsbruksplanen. Eller för att rådgivaren (virkesköparen) tycker att det borde gallras. Med en för skogen helt onödig gallring går man in och skapar en påtagligt större risk för storm- och rötskador samtidigt som man sänker värdet för den kommande slutavverkningen.
Man måste komma ihåg att virke som tas ut i gallring alltid är klenare, mindre värt och dyrare att avverka än om det får stå till slutavverkning. Får det stå till slutavverkning så blir det grövre, mer värt och billigare att avverka (större medelstam). Gallrar man försiktigare så kan man även slutavverka tidigare. Det är bara med hjälp av nuvärdeskalkyler (som dissar alla framtidsintäkter till dagens prisnivå) som man kan räkna hem högre gallringsuttag.