svenjo skrev:Citat ut skogsland 4 februari 2010:Olönsamt förröja slutavverkning
Publicerad 4 februari 2010
Rent ekonomiskt är det inte lönsamt att förröja inför en slutavverkning. Men det finns fördelar som ligger utanför den ekonomiska kalkylen.
Det visar en studie som har gjorts av Skogforsk i samarbete med SCA Skog.
Skördarens produktivitet sjönk med 5-8 procent beroende på hur många underväxande träd som lämnades kvar. Även grotskotningen försvårades utan förröjning.
Trots att avverkningen alltså blir effektivare med förröjning än utan så blir åtgärden totalt sett olönsam. Röjningskostnaden är helt enkelt för hög.
− Men förröjning ger plusposter som inte syns i kalkylen, bland annat renare skogsbränsle och mindre slitage på flishuggen. Markberedning och plantering underlättas också, säger Lars Eliasson på Skogforsk.
Slutsats: Det ligger inte i markägarens intresse att förröja om han inte utför arbetet själv (om han inte räknar med egen arbetskostnad dvs.) och har valt en försäljningsmetod där hans arbete påverkar nettot.
Hej Svenjo
Jag tar för givet att avsikten med din slutsats är att väcka debatt. Den är dock korrekt, till viss del. Kan jag helt enkelt förflytta en kostnad från ”mitt konto” till någon annans kan det tyckas vara klokt att göra detta. En av de skäl till att röja, som talar emot din slutsats, är att en trakt som redan är förröjd, bör var mer attraktiv för en köpare.
Jag hör INTE till dem som anser att teori och praktik inte hör ihop, trots att jag benämner mig själv som ”superpraktier”. Exempelvis kan en spricka i en kranarm (som uppstått under PRAKTISKT bruk) på ett logiskt sätt förklaras med teori. Här krävs dock att man har all den utbildning och all den bakomliggande kunskapen, exempelvis om hur man arbetar med kranen, för att kunna göra en korrekt teoretisk förklaring. Detta till trots, har jag för länge sedan kommit till en mycket trist insikt. Efter att jag arbetat en hel del med, och funderat mycket runt, utbildning och verklig kompetens ute hos de som utför arbetet, har jag bestämt mig för följande: Det råder i stora stycken ett rent motsatsförhållande mellan forskning och viktig kunskapsöverföring, till den personal om utför arbetet, i produktion i skogsbruket!
Du som har en bakgrund från LRF Konsult har säkert god mycket god vana av att räkna på olika saker. Och känner därför till att beräkningar som utförs på alltför bristfälliga/”smala” grunder bör värderas med en insikt om att de just bara visar det scenariot som ryms inom givna ramar, förhoppningsvis på ett korrekt sätt. Forskning tenderar kring skogsfrågor tenderar ofta att ”utföras i en blomkruka”. Jag är även övertygad om att det exempelvis går att lägga ramar för ett forskningsprojekt, så att resultatet från detta, med all tydlig önskvärdhet utvisar, att det är bättre ekonomi att ploga våra vägar EFTER att några tusen bilar kört på vägen, eller i vår, när den mesta av snön tinat bort!
Det må vara så, att säljs virket som en avverkningsrätt/rotpost, påverkar inte röjningen rotnettot. Men hur har det värderats i rapporten, att trakten väl bör röjas EFTER att avverkningen utförts, med den kostnad som det innebär? Alla "röjstammar" går ju per automatik inte upp i rök genom att trakten avverkas?!
Sen undrar jag hur relevant denna diskussion egentligen är. Att kostnader kan flyttas mellan ”olika konton” det känner vi till. Men om den inte flyttas då? Är det inte så att ca 70-80 % av allt virke som köps från privatskogsbruket är leveransvirke? Där kontrakten ofta utformats så att intäkterna från virket ska betala ”faktiska kostnader”? Där de ”klena trädens förbannelse” kan synas på många sätt. Vilket till stor del beskrivits tidigare i denna tråd. Men för den som tycker om siffror finns det mer att räkna på…
Kalkylerar
/Per-Erik