sön 02 maj 2021, 12:40#711587
Jag hittade denna skogshistoria från Kulbäcklidens försökspark.
https://pub.epsilon.slu.se/10169/1/medd ... 030_02.pdfJag klippte ut ett avsnitt om dåtidens klimatförändringar och katastrofer.
Detta sista uttalande är icke det enda som påträffats, där skogselden
göres medansvarig för nödtiden. BL a. skriver landshövding GRAAN (n nov.
1657), att torkan sistlidna sommar gjort stor skada på säden och skogselden
avbränt ängarna, varjämte slutligen säden frusit på hösten (GöTHE 1929,
sid. ng). HULPHERS (1771) berättar också om förödande skogseldar i Medelpad år 1642. I en del senare reseskildringar förekomma liknande anmärkningar, som tyda på, att skogseldarria på denna tid inte sällan stormat fram
över myrar och slogängar. På Degerö Stormyr har detta också kunnat bekräftas, vartill vi senare återkomma. Att skogselden ibland kunde förstöra
årets mulbete få vi anta som en naturlig sak, som dock förmodligen inte
spelade alltför stor roll.
Av ett för oss speciellt intresse är väderleken under det för Sveriges befolkning fruktansvärda 16go-talet, >>den stora hungersnödens>> årtionde, emedan under ett av dessa år den stora branden över Kulbäckslidens försökspark gick fram. I korthet skola vi rekapitulera vad FRYXELL (1863) m. fl.
berättar härom, tyvärr utan att närmare ange vilken ort beskrivningen avser. Troligtvis kan man utgå från, att det i regel gällde mellan- eller sydsvenska trakter:
År r68g rådde en utomordentlig hetta och under hösten föll nästan intet regn.
r6go utmärkte sig för stark köld i januari, hungersnöd i Dalarna och våldsamma
skogseldar i Värmland, som gingo över en stor del av länet.
År r6gr kom en tidig och brådstörtad vår, som följdes av en sommar med härjande åskväder.
År r6gz rådde ihållande regn under skördetiden, varigenom grödan förstördes.
r6g3 kom snö i maj, därefter en utomordentlig hetta och torka hela sommaren
igenom.
r694 medförde ingen direkt missväxt, men förhållandena i Sverige voro ändå
på våren mycket eHindiga. Det danska sändebudet BoLLE LuxDORPH berättar
i en skrivelse den g maj, att folket länge ätit bark av träden och funnits liggande
döda med barkbiten i munnen.
År r695 rådde en stark köld ända till i april, därefter kom en ytterst kall och
regnig sommar. Säden mognade ej. Bonden blev nödsakad att så den omogna
säden på hösten. Efter ett par veckor hade utsädet ruttnat bort.
r6g6 var det en osedvanligt mild vinter, den I7 februari växte långt gräs OCh
Djurgården grönskade. Många gjorde vårsådden i februari. Den 7 mars kom köld
och snö. KARL XII åkte ackja efter renar på gott före i Stockholms omgivningar.
Vårsådden blev förstörd och nu hade endast få bönder något utsäde kvar. Den 8
och 23 augusti förstördes även deras skörd och nu var allt förberett för den >>stora
hungersnöden>> r697.
Detta år dogo i Finland hela socknar ut, kyrkorna stängdes och nycklarna
skickades till konungen. På Stockholms gator dog folk i hopar. I Norrland var
tillståndet över all beskrivning eländigt. Från Kalix skrives den rs mars r6g7,
innan ännu dock den svåraste tiden kommit (BERGMAN rSgo): >>Dock är här i landet nu allt som förstördt och omvändt utaf de tvemie stora oår, som här varit,
SKOGSHISTORISKA STUDIER I DEGERFORS 99
och har här nu utaf den ovanliga spisen och hungern yppat sig åtskillige sällsamma
sjukdomar, hvaraf folket i några socknar så hoptals dö, att näppeligen de levande
hinna att begrafva de döda, och vid tingen hinner man intet annat än döma
tjuvsaken>. Till råga påallt frös enligt HuLPERS (1789) all gröda i Norrland på
hösten 1697.
Under 17oo-talet inträffade många svåra år, bland vilka HuLPHERS nämner
1703 (torr sommar, det s. k. brännåret), 1716 (regnig eftersommar), 1733 (regnig
sommar), 1740-42 (de stora oåren), 1777 (kall och våt sommar), 1780 (torr
sommar), 1787 (regnig sommar).
De dåliga åren fortsatte på 18oo-talet under dess första årtionden, då krig och
dåliga tider bidrogo till folkets utmattande. Under hela perioden 1828-1838
rådde i Västerbotten nästan oavbruten missväxt och jordbruket, liksom även
boskapsskötseln, gick under denna tid starkt tillbaka.
Slutligen komma de sista verkligt allvarliga nödåren 1864-1867 .. Det sistnämnda året var sommaren särskilt kall. ·En notis i Umebladet för den 12 juli
upplyser om, att sjön då var full av drivis och att farvattnen i trakten av Bjurön
voro stängda. Tidningarna överflödade redan på våren 1867 av notiser om hungersnöden, som småningom spred sig från lappmarkerna ner över landet och även
nådde huvudstaden. I maj kunde man enligt Umebladet få se barnen äta ba.rk
av tallgrenarna. Vittnesgilla samtida berätta, att många barn och åldringar detta
år ljöto hungersdöden i Västerbotten. Redan i maj månad började K. Majt.
anvisa medel till nödens avhjälpande och enskilda personer satte igång med
soireer och insamlingar vid bönestunder för de nödlidande i Norrland. Denna
hjälpverksamhet måste fortgå rätt länge, sedan grödan på hösten 1867 återigen
frusit och först på hösten 1868 ansågs det värsta vara över. K. Majt. hade då
bidragit med nära en halv million Rdr riksmynt. Efter denna förskräckliga tid
har i allmänhet det stigande välståndet och de utvecklade kommunikationerna
förmått hålla den värsta nöden borta från dörren.
"For a successful technology, reality must take precedence over public relations, for Nature cannot be fooled"
- Richard Feynman