fre 02 okt 2020, 23:39#670858
Älgfoderodlare skrev:Finns det eller finns det inte, studier som har med BÅDA dessa parametrar ?
Det du beskriver är ett sätt att forska som man till stora delar släppte i mitten av 1900-talet, eftersom det inte fungerar. Jag ska försöka förklara varför någorlunda kort, trots att det egentligen kräver en betydligt större genomgång.
Tidigare kunde forskningen sammanfattas i frågan "vad händer om vi gör såhär?". Man testade helt enkelt att göra på olika sätt och så såg man att ibland blev det si och ibland blev det så, och ofta hade man ingen bra förklaring. Det sättet att forska kallas "induktiv metod". Man gör observationer och drar slutsatser i efterhand av vad man ser.
Ett av problemen med det sättet att forska är att den som inte gillar resultaten alltid kan säga att "det beror på att ni gjorde si! Om ni istället gjort så, då hade det blivit som jag tror". Det går ju inte att testa alla teoretiskt tänkbara möjliga kombinationer av allt som kan varieras. Om vi tar exemplet förband och stamkvistning så skulle man ju behöva testa alla möjliga kombinationer av stamantal och olika grad och typ av stamkvistning på alla möjliga sorters ståndorter i alla delar av landet. Men inte ens då skulle man kunna vara säker för det skulle ju kunna vara så att man missat nånting som påverkar på något vis. Ett annat problem är att någon måste tolka resultaten och olika personer tolkar observationer olika.
I mitten av 1900-talet kom den "hypotetiskt deduktiva metoden". Den bygger på att man först försöker ge en rimlig förklaring/beskrivning av hur det fungerar, en teori, och sen baserat på den ställer upp en hypotes som man kan testa experimentellt. Då blir det inte en enkel fråga utan ett längre resonemang som ser ut såhär: "Jag tror att det fungerar såhär, och om det stämmer så borde den här åtgärden få den här effekten". Då behöver man inte testa ett oändligt antal kombinationer utan bara det som behövs för att kunna visa om teorin är
fel. Man testar om hypotesen kan falsifieras. Så länge hypotesen inte falsifieras så förutsätter vi att teorin är rimligt rätt.
Överfört till trådens ämne kan man då testa exempelvis hypotesen "trädens höjdtillväxt begränsas av ljustillgång". Den kan man testa genom att beskugga eller belysa träden och se om höjdtillväxten ändras, och det gör den inte. Hypotesen "trädens höjdtillväxt begränsas av näringstillgång i marken" går sällan att falsifiera eftersom träden växer mer om man gödslar.
Om vi då tittar på hur stamantal och stamkvistning påverkar så finns det dels teorier om hur träd fungerar och dels observationer som kan stödja eller motsäga teorierna.
Stamantalet påverkar flera saker. Några exempel: Beståndet som helhet har samma barrmassa per kvadratmeter markyta oavsett stamantal. En viss mark tycks bara kunna bära en viss barrmassa eller bladyta. Det innebär att de enskilda träden får mindre barrmassa ju större stamantal det är. Den mekaniska belastningen från vinden minskar per träd eftersom det är fler träd som delar på den vindenergi som beståndet tar upp. Träden får en annan kronform och stamform, och de enskilda träden får större mängd levande stam och rot som ska underhållas i förhållande till assimilerande barrmassa.
Summan av kardemumman är att idén om att träden på nåt vis skulle sporras att sträva mot ljuset och därför växa fortare på höjden om de står tätare, den är fel. Tvärtom gör det tätare beståndet att träden får en mindre krona och därmed allt svårare att ha råd att både producera nya barr och underhålla stammen ju mindre kronan blir. Det är därför undertryckta träd till sist dör. Kronan blir för liten i förhållande till trädets storlek. Stamkvistning gör att träden får ännu mindre krona, vilket minskar den assimilerande barrmassan i förhållande till stam och rot som ska underhållas. Vid normal stamkvistning tar man bara bort de nedre grenvarven, de som bidrar minst till trädets assimilaion eller rentav har noll nettoeffekt eller förbrukar mer än de producerar. Därför får man normal ingen minskning av höjdtillväxten när man stamkvistar.
Om man utgår från det vi vet om hur träd fungerar så finns det helt enkelt inget som talar för att träden plötsligt skulle växa fortare på höjden om vi försämrar deras tillväxtmöjligheter genom att både öka konkurrensen om markresurserna och minska deras assimilerande barrmassa.
En alternativ förklaringsmodell skulle kunna vara att träds tillväxt i allmänhet inte alls begränsas av brist på tillväxtresurser utan de har allltid rejäl marginal. Om vi då minskar trädets barrmassa så försöker de återskapa den så fort som möjligt. Men varför skulle de då satsa på att växa på höjden, vilket ökar risken att skadas, istället för att växa på bredden genom att ha fler och längre barr på sidoskotten?
Den som vill testa detta experimentellt gör lämpligen så att man letar reda på ett stort antal trädpar som är så lika varandra som möjligt i storlek, tillväxt och omgivande bestånd. Sen lottar man vilket av träden i varje par som ska stamkvistas och vilket som ska växa ostört, som kontroll.