Bax skrev:Hur går det Rivaren, får du fälla något träd ibland?
Du... det gick åt helvete på PEAB Grundläggning. De avslutade provanställningen i januari. Första skälet som framfördes till att de valde att inte förlänga provanställningen var något de kallade engagemangsbrist. När arbetschefen fick förklarat för sig av en förbannad kollega att engagemangsbrist inte yttrar sig i att man söker sig till pålkranarna på samma bygge när borriggen åkt på beordrat stillestånd från beställaren, eller frivilliga övertidstimmar, eller att den som saknar engagemang inte skriver ett mail på fritiden till sin arbetschef och erbjuder sig att satsa obetald fritid på av arbetsgivaren bekostad svetsutbildning när det fattas smeder på företaget - ja då gav han väl med sig till viss del och valde att kalla det kompetensbrist istället. Det kändes bättre initialt för min del, för det låg närmare sanningen. När tankekarusellen var inne på andra varvet så blev jag dock fundersam: om man som arbetsgivare anställer någon med noll (0) timmars erfarenhet kan det efter sex månader alldeles säkert vara så att kompetensen haltar, att utvecklingskurvan kanske inte är som förväntad. Men då har man rimligen ett eget ansvar; vad har man själv gjort för att stimulera utvecklingen? Kanske utser man en handledare? Håller regelbundna möten och jobbar utifrån någon slags plan? Så går det till på PEAB Anläggning har jag fått höra, men inte på PEAB Grundläggning minsann. Nej, förfarandet från deras sida anstår inte på något vis ett företag under PEAB:s flagg, om du frågar mig. De sparkade ut mig vind för våg på ett svårt och livsfarligt jobb och hörde av sig ett halvår senare. Man hade möjligen kunnat acceptera det från ett företag som kallar sig "Connys Bygg & Blås AB" på sin höjd, men inte PEAB. Kanske är jag bara dålig förlorare, men jag kommer aldrig förstå eller förlåta. Det hade faktiskt kunnat föra med sig ganska stora konsekvenser för mig som arbetstagare, och då ska jag vid dagens slut när jag gör upp med mig själv kunna se vad jag själv gjorde för fel, men hur jag än försöker så landar jag ändå i slutsatsen att arbetsgivaren brustit i sin organisation att ta emot mig som nyanställd - vilket jag faktiskt fick arbetschefens muntliga erkännande på. Engagemangsbrist? Möjligt, men vart var i så fall arbetsgivarens engagemang, uppföljning och avstämning? Ligger kanske inte de bitarna i en arbetsgivares intresse? Jag gjorde faktiskt mitt bästa efter de givna omständigheterna, hade ingen frånvaro i vare sig förseningar eller sjukdom, deltog i och genomförde anvisade kurser och utbildningar, sökte på eget initiativ sysselsättning vid stillestånd såsom städning av arbetsytor och förråd eller rent av hjälpa till vid andra maskiner. Men det är vad det är, det räckte inte. Kanske visade jag mig upp mig för dåligt (läs: slickade röv för dåligt), kanske stack det i ögonen på vissa att jag såg trött ut vid morgonmötena, kanske gick jag någon på nerverna - jag får nog aldrig veta, men de får skylla sig själva. Det jag har att ta med mig är att de kollegor, yrkesarbetarna som jag trampade lera med, i alla fall samstämmigt tyckte att arbetschefen hade gjort bort sig. Som läget föll ut så behövde jag skaffa ett nytt jobb. Det tog mig ett dygn sen hade jag fått ett som skogsarbetare på ACRE Skogstjänst.
ACRE behövde folk i linjeröjningen och jag behövde ett jobb - klappat och klart! Jag fick köpa mig en ny och bättre bil som skulle hålla för pendlingen, och även ställa in kroppen på tunga morgonkörningar. Morgontrött är jag av naturen och sittandes bakom en ratt är det nästan farligt. En och annan morgon vinglade jag fram på vägarna. Men jobbet var härligt. Att få trampa skogsmark, slita skog, svettas, ösa och röja - jag älskar det! Mellan varven slank det in lite naturvårdshuggningsuppdrag och för att besvara din fråga: ja, träd har jag fått fälla! Lite nervöst de första 3-4 träden eftersom jag kände mig rostig, men hittade gängorna snabbt. Och som jag önskar att tiden kunde stanna när man går och fäller träd efter träd. Finns det någon himmel och jag kommer dit så vill jag ha en blandskog att hugga, en Husqvarna 346xpg som aldrig behöver tankas, med 15"-svärd, guldkedja på vilken man aldrig behöver fila ryttarna, kilar, yxa och brytjärn... ska jag däremot till helvetet så kan vi ta ledningsgatan: det startade tungrott med andnöd och annat. Hostade, fick svårt att andas och sprängande huvudvärk. Stött på det innan med röjsåg men aldrig använt röjsåg i den omfattningen att det varit något att grubbla över. Nu var läget ett annat - jag har allergisk astma, fick jag veta vid ett sjukhusbesök. Kunde ju inte hjälpas där på plats riktigt innan jag fått diagnosen dock. Ledningsgatan struntade ju i att jag inte kunde andas så klart, den behövde röjas ändå. Så ett redan tungt arbete blev dubbel börda när jag fick lägga hälften av energin på att få syre. Fick en inhalator utskriven som faktiskt har hjälpt, samt att det blivit varmare. Men jag har en föreställning att om man tagit ett arbete så ska man kunna leverera efter bästa förmåga fem dagar i veckan, utan undantag. Med tung pendling som kostar cirka 3000kr per månad och dessutom astma på detta så blev det tungt på minussidan och började rimma lite illa med den där föreställningen om att leverera utan undantag, så jag sökte ett jobb på Derome Byggvaror 15 minuter hemifrån. Och fick det.
Så efter ett kort återbesök så lämnar jag branschen, igen. Lite synd att det blev så kort tid hos ACRE, för det är ett bra företag. Kommer alltid slå ett slag för dem både som arbetsgivare och entreprenör. Det är lite blandade känslor att lämna ett bra företag i ett yrke som jag faktiskt tycker om, men samtidigt så klart spännande med nytt jobb. Tvåskift i brädgård. Att toppa trädfällning och skogsarbete går inte, så själva arbetsuppgifterna kommer naturligtvis att bli lite tråkigare. Men man kan inte jobba för nöjes skull heller. Saknar redan att få se mig omkring på det vis som kommer av sig självt i skogsbranschen, alla vyer man får se. Det är svårslaget. Det är oslagbart. Får försöka se mig omkring på fritiden istället, men det är ju inte riktigt samma sak. Tänker att när sågabstinensen blir för jobbig så bokar jag upp mig på sågkurser och utökar sågkortet. Har sagt till chefen att även om jag byter jobb så får han gärna ringa om han hamnar i en situation där han behöver folk till att hugga upp efter någon storm som rivit ner skog eller ifall det är brandgator som gäller - jag finns på avbytarbänken. Lyckas jag få fast anställning på Derome så tror jag nog att några veckors tjänstledighet för sådana ändamål ska vara möjliga att lösa, men det får vi väl se. Ingen vet vad framtiden har i beredskap. Mitt huvudsakliga fokus nu får vara att få in en 5-6 år på Derome i alla fall, minst. Mitt CV börjar bli så prickigt att en närsynt inte hade kunna skilja det från Svartenbrandts belastningsregister...
Men nog är det lite kul att titta in i den här tråden ibland, och se hur mycket som ändå hänt sen jag skrev första inlägget. Körkort, sågkort, linjeröjning, kviststång (ve och fasa), trädfällning, brossling, naturvårdshuggning, underröjning... jag fick nog leva ut min skogshuggardröm. Det är jag glad för.
Det är alltid ett nöje att läsa dina texter.
Kort information om skogsforum.se