sön 25 dec 2016, 08:52#425997
Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid.
Av artikel 1 i det första tilläggsprotokollet följer att varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom samt att ingen får berövas denna annat än om det sker i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag och i folkrättens allmänna grundsatser. Europakonventionens bestämmelser om skydd för egendom innebär bland annat att staten inte utan vidare kan ta annans mark i anspråk, t.ex. genom expropriation. Bestämmelserna i Europakonventionen får också anses innebära att staten har en positiv förpliktelse att se till att rättigheten skyddas mot kränkningar utförda av privata rättssubjekt. Detta sker framför allt genom att utfärda lagar som skyddar mot tillgrepp av egendom och som ger möjlighet att få tillbaka egendom som har frånhänts ägaren olovligen.
Staten har alltså ett ansvar när rätten till skydd för egendom hotas genom åtgärder från andra än staten. Skogsägaren är ägare till den egna ärligt ägda skogen och marken och har enligt grundlag och konventioner full bestämmanderätt om vad marken skall användas till.
Äganderätten med egendomsskyddet är inskriven i Sveriges grundlag, i Europakonventionen och i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Äganderätten utgör grunden för både demokrati och marknadsekonomi. Det är därför ytterst allvarligt när inte vare sig regering eller myndigheter förstår något så självklart.
Det är också mycket olyckligt att regeringen talar med kluven tunga när man å ena sidan går ut med budskapet att vi måste avverka mer för att klara klimatmålet och på andra sidan hindrar skogsägarens äganderätt från att bruka sin mark. Om vi inte kan bruka skogen på ett både ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt, så kommer vi inte heller att lyckas med att klara klimatmålet.
Skogsägaren/brukarens äganderätt är viktigare än allt annat om man ska bedriva ett hållbart skogsbruk nu och i framtiden. Därför är det mycket olyckligt att svenska myndigheter vill göra stora inskränkningar i äganderätten och brukanderätten och där ornitologers och svampkännares fantasier värderas högre än den kunskap som skogsägarna tillägnat sig genom att i generationer ha ägt och brukat sin skog.
Skogsägaren/brukaren är viktigare än allt annat om man ska bedriva ett hållbart skogsbruk nu och i framtiden.
Svenska myndigheter betraktar ägandet som ett hinder för statlig styrning och att naturvården skulle bli enklare om ägarna inte fanns. Det är också denna syn som i alltför hög grad präglar skogsstyrelsens och länsstyrelsens arbete där det stundtals uppvisas uppseendeväckande kunskapsbrister i förståelsen av lagar om ägande- och brukanderätten när det gäller skogen.
Det är ingen tillfällighet att det är de privata skogsägarna som skapat de flesta av Sveriges artrika skogar. Det har tagit oss 100-150 år av ägande, brukande och omsorg för att skapa dessa miljöer. Men hos svenska myndigheter finns sen en lång tid tillbaka en myndighetsutövning som är märkligt fientligt inställd till alla privata skogsägare. Att äga skog i dag har blivit en mycket farlig och osäker investering då skogen plötsligt kan förlora sitt ekonomiska värde på grund av inskränkningar i brukandet.
Myndigheterna kan oansvarigt och godtyckligt genom artskyddsförordningen hitta på att jordabalkens rätt till ekonomisk avkastning inte skall gälla och att ingen ersättning eller rättighet för ägaren till att överklaga dessa idiotiska beslut skall finnas för skogsägaren.
Men för allmänhet och miljöorganisationer inbjuds rättigheter att överklaga skogägarens rätt till ekonomisk avkastning vilket innebär att normala skogsbruksåtgärder blir föremål för rättslig prövning till enorma kostnader och besvär för den enskilde skogsägaren.
Skogsägarnas handlingsfrihet har minskat betydligt samtidigt som möjligheten till ersättning från staten för inskränkningar minskar.
Äganderätt är grunden till marknadsekonomi, människans personliga frihet, demokrati, yttrandefrihet och naturens mångfald, blomstring och god hushållning av naturresurserna. Äganderätt & ekonomi ska stärkas .
HUSKVARNA, VOLVO-BM