Ett stort plus med det långa brytjärnet är att du kan trä in "änden på järnet som du sticker i sågspåret " genom handtaget på kombidunken, då kan du lätt bära järnet på axeln med dunken hängandes baktill och såget i andra näven.
palbin skrev:Sex år!!!
Jag är (hopplöst) ensamstående och därmed nog mera fäst vid mina
katter än de flesta (speciellt på landet ... ) - så för mig var det något
av det bästa som hänt mig att den kom tillbaka .
Mvh
totte skrev:Sture Andersson skrev:Om man vill förstöra sin rygg använder man brytjärn,använder dom inte längre ,aldrig med till skogen bara kilar.
Man kan klara ryggen med rätt teknik, bara det att då sliter man ut knäna i stället. Kil är bra, men något att vända med är ofta nödvändigt.
palbin skrev:Sex år!!!
Jag är (hopplöst) ensamstående och därmed nog mera fäst vid mina
katter än de flesta (speciellt på landet ... ) - så för mig var det något
av det bästa som hänt mig att den kom tillbaka .
Mvh
PS. Här är en bild på den återkomna katten (som heter Katten föresten):
Jag matade den med sill då den var liten vilket gjort att den blivit väldigt
slug, som synes ... . Slug som en pensionär brukar jag säga lite skämt-
samt ... - till mina många pensionerade grannar ... . DS.
OAS-forests skrev:Jag har alltid med brytjärnet till skogen, men ofta får det ligga kvar i bilen, det är ju bara problemträd som det behövs (inte varje dag). Köpte det för många år sedan på en Hva-butik, det är kortare än 1 m och mycket starkt. Brukar göra klart trädet med brytmån och såga med instick.. såga så pass att jag får in brytjärnet och sedan såga bort säkra hörnet så att järnet kläms fast. Stänger av sågen och så ställer jag hela kroppsvikten på brytjärnet och tvingar det dit det ska.. detta fungerar bra även på riktigt stora träd.