tis 27 mar 2012, 08:54#168200
Jag bor i ett område där vildsvinen etablerade sig på ett mycket underligt sätt.
De kom först in norr och öster om "hemmamarkerna". Det gick några år när bara enstaka spår syntes från ensamma djur eller ett par stycken åt gången som i stort sett passerade rakt igenom.
Så började vildsvin visa sig väster och söder om markerna.
Men fortfarande inga regelbundna besök här. Det var ett ovalt område av några mils längd som vildsvinen uppenbarligen ratade.
Jaktlaget här hemma var i ett paniktillstånd -och letade syndabockar. Jag och mina hundar, som aldrig springer lösa i skogen (hundarna alltså), utpekades som skyldiga bland många andra.
Jag hämtade bröd. Jaktlaget tippade lastbilslass med betor. Älgar, rådjur och grävlingar lät sig väl smaka. Räv äter också vetebröd ibland, lade jag märke till.
Stora flockar av nötskrikor frossade i brödhögarna.
En höstmorgon stod en stor, lätt brunaktig MONSTERGALT i brödberget och flyttade sig bara motvilligt när jag kom.
Enstaka spår efterföljande vinter.
Så plötsligt, på våren, fanns här en stor flock med ett par riktigt stora suggor och säkert 10 något mindre djur. Detta bör ha varit 7-8 år sedan.
Därefter har det bara rullat på. Nu är det ganska gott om vildsvin även här. Vid en jakt sköts 5 stycken under loppet av 4 timmar.
Men antingen rör sig flockarna inom jätterevir eller så har de inga egentliga revir, ty emellanåt är de som bortblåsta i flera veckor och sen plötsligt är det fullt med vildsvin igen.
Jag har funderat en del över varför etableringen tog sådan tid här. Det är nog inga dåliga grismarker här egentligen, men allting är relativt. Det är nog ännu bättre runt omkring.
Det stråket som etableringen tog sådan tid i är ett område med hög andel barrskog, jämförelsevis steniga och karga marker, en stor andel av våtmarkerna är näringsfattiga mossar/myrar ist. f. bördiga kärr och det finns ingen åkermark. Men andelen ek och bok (vildsvinens favoritträd!) är ändå ganska hög i skogsbestånden och rena bokbestånd finns även på de steniga moränmarkerna.
De ikringliggande markerna, där grisarna först etablerade sig, är nog nära den ideala vildsvinsbiotopen: övervägande bördig blandskogsmark med hög andel ädellövskog och al-kärr. Många, men förhållandevis små, täta granbestånd samt många mindre hyggen/plantskogar och en hel del mindre åkrar.
Jag tror alltså att vildsvinen i en trakt först inmutar revir i de bästa biotoperna och att de väntar med de sämre till sist även om de "sämre" markerna objektivt sett inte alls är dåliga "grisa-marker".
Vildsvin kan följdaktligen bli bortskämda.
Gammal avdankad huggare. Jobbade heltid i skogen med Husqvarna&Jonsered i 32 år.