ons 13 dec 2023, 10:01#821820
Här är kapitlet om naturlig föryngring:
7.5.1 Främja naturlig föryngring
Naturlig föryngring och skogsodling
Skog kan föryngras genom naturlig föryngring eller skogsodling. Vid naturlig föryngring sker föryngringen via frö från omgivande träd, från överlevande plantor och småträd i beståndet eller genom rot- och stubbskott214, 215, 216. Vid skogsodling sker föryngringen genom sådd eller plantering. Plantering är den vanligaste föryngringsmetoden idag och tillämpas på 87 procent av skogsmarken. Naturlig föryngring används endast på 8 procent av marken, och tillämpningen har kraftigt minskat sedan den första mätningen år 2000 (34 procent). Inom hyggesfritt skogsbruk är naturlig föryngring den vanligaste föryngringsmetoden, men plantering eller sådd förekommer också, särskilt på mer svårföryngrade marker. Den uppväxande skogen i ett planterat eller frösått bestånd, kommer i olika grad ha en inblandning av självföryngrade plantor från insådd eller vegetativ föryngring från träd i omgivningen. Skogsstyrelsens återväxttaxering visar att i snitt 26 procent av huvudplantorna i norra Sverige är självföryngrade, och att andelen självföryngrade huvudplantor ökar längre söderut med en topp i Götaland på 41 procent.
Vid plantering används främst frökällor från förädlat plantagefrö, som kan ge en tillväxtökning på upp till 25 procent över en omloppstid jämfört med lokalt beståndsfrö. År 2022 var tallplantorna till 95 procent odlade från svenskt plantagefrö, medan granplantorna hade sitt ursprung i 74 procent svenskt respektive 12 procent utländskt plantagefrö samt 5 procent respektive 9 procent beståndsfrö. För björk kom hälften av plantorna från svenskt och hälften från utländskt plantagefrö under 2022.
Förutsättningar för naturlig föryngring
Förutsättningarna för naturlig föryngring varierar beroende på läge i landet, trädslag, ståndortens egenskaper och klimat. Många lövträd är lätta att föryngra naturligt via frön eller stubb- eller rotskott. Däremot är betesskador på lövträd vanliga i viltrika trakter och åtgärder för att begränsa viltet kan vara helt nödvändiga för att viltbegärliga trädslag ska etableras. För ädellövträden ask, bok och ek kommer naturlig föryngring ofta av sig själv utan åtgärd, men olika metoder kan användas för att få en effektiv och jämnare föryngring.
För björk är den naturliga föryngringen ofta riklig. På nyupptagna hyggen, eller i tillräckligt stora luckor, domineras ofta föryngringen av björk med inslag av andra lövträd som sälg, rönn och asp. Björk kan också föryngras med sådd eller plantering, och det finns förädlat odlingsmaterial att tillgå. Produktion av plantmaterial och metoder för skogsodling och skötsel av björk utvecklas för närvarande inom kompetenscentrumet Trees for me. Asp föryngras främst vegetativt genom rotskott, och även om den producerar stora mängder frön är grobarheten låg och fröna sprids under försommaren då risken för uttorkning är stor. Då nya marker ska beskogas används därför plantering som föryngringsmetod. Al föryngrar sig genom fröspridning och rot- eller stubbskott, men kräver fuktig mark och kontakt med mineraljord. Rönn, oxel och hassel sprids naturligt via fåglar eller gnagaren som äter bären eller nötterna, och kan också föryngras via sådd och plantering. Det kan vara svårt att få tag på frö- eller plantmaterial för dessa och andra icke- eller mindre kommersiella trädarter idag, då kan det krävas att markägaren själv plockar eget frömaterial. För naturlig föryngring av tall och gran används oftast fröträd och skärmträd. Det finns även metoder utan fröträd där luckor (luckhuggning) eller långsmala hyggen (kantföryngring) skapas. På många ståndorter är markberedning helt nödvändig för att lyckas med föryngring av tall och gran.
Fördelar och nackdelar med naturlig föryngring
Naturlig föryngring kan vara ett kostnadseffektivt sätt att få upp en föryngring, särskilt om markberedning inte krävs. En lyckad naturlig föryngring blir ofta tät vilket kan minska viltbetesskador och skapar även bra förutsättningar för produktion av kvalitetsvirke. En lyckad naturlig föryngring ställer dock höga krav på utföraren gällande val av ståndort och bedömning av vilka åtgärder som krävs. En ökad andel naturlig föryngring kan leda till minskad ekonomisk avkastning för skogsägaren jämfört med skogsodling med förädlade plantor. Det kan också leda till högre risk för sämre återväxtresultat; i Skogsstyrelsens återväxtinventering uppvisar naturlig föryngring genomgående sämre resultat än skogsodling.
Skogsförädlingen ger också möjlighet att anpassa skogsodlingsmaterialet till förväntade klimatförändringar, vilket kan bidra till en bättre klimatanpassning i framtiden.
Om den naturliga föryngring skulle öka i svenskt skogsbruk, skulle det bidra till att variationen och ”naturligheten” ökar i skogslandskapet, då föryngringen blir mer heterogen i höjd, täthet och naturligt förekommande trädslag. För att bibehålla variation och trädslagsblandning i beståndet över tid, behöver olika trädslag gynnas vid alla skötselåtgärder inte minst vid röjning och gallring i trakthyggesbruket. Variationsrika bestånd är mer resilienta mot klimatförändringringar och skador än homogena bestånd, och ger utrymme för en rikare biologisk mångfald. Naturlig föryngring med överlevande plantor och småträd ökar även möjligheterna att behålla en variationsrik mykorrhizasvampflora.
Naturlig föryngring bidrar till att lokal genetisk variation bevaras, även om det är sannolikt att fröträd i skogsodlade bestånd med ursprung från fröplantager bidrar mindre, eller inte alls, till den lokala genetiska variationen. Idag saknas kunskap om hur skogsträdens genetiska variation ser ut i skogsodlade bestånd. Skyddade områden är en viktig del i bevarandet av den genetiska variationen i skogslandskapet. För att öka den genetiska variationen, och sprida riskerna i skogsodlingen, bör frömaterial från olika källor användas, både från lokala provenienser och provenienser som förflyttats för att kompensera för klimatförändringar, och från förädlat material.
Metoder för att öka naturlig föryngring
Det finns flera sätt att öka förekomst av naturligt föryngrade träd i skogslandskapet. Förutom att föryngra med etablerade metoder för naturlig föryngring, kan åtgärder vidtas för att öka förekomsten av naturligt föryngrade träd även vid plantering och sådd. Exempelvis kan färre plantor sättas per ytenhet för att låta naturlig föryngring komma upp emellan. Skogsstyrelsen har ändrat föreskrifterna för föryngring i Skogsvårdslagen till att tillåta färre plantor och fler trädslag, vilket gör att det bör finns utrymme för sådana förändringar. Även kraven på att antal träd som behöver röjas bort om färre planterats har mildrats i Skogsvårdslagen. Att plantera i oregelbundna förband i stråk eller grupper ökar också utrymmet för naturlig föryngring. Befintlig beståndsföryngring kan tas till vara, som plantor och småträd, rot- eller stubbskott eller grupper av lövträd i fuktsvackor. Att öka planteringsavstånd, och därmed inte behöva röja bort planterade träd i ett senare skede, kan öka incitamentet för skogsägare att bibehålla naturligt föryngrade plantor över tid.
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!