Hassler föreslår att tiden fram till 2030 ses som en experimentperiod och att sedan ett system permanentas för detta. Systemet bör anpassas till EU:s regelverk och kan användas för att nå Sveriges uppsatta krav i LULUCF.
I rapporten resonerar också Hassler om att det är problematiskt om inte markägare får någon ersättning som egentligen motsvarar ETS-nivån. Kollagring har seglat upp och blivit en så pass viktig angelägenhet att den inte kan stå utan kostnad. Här refererar han även till KI:s rapport som också berört ämnet: https://iskogen.se/skogsbruk/ki-bonus-m ... -kolsanka/
Om markägarna kommer få betalt för kolsänka så kommer incitamenten för att avverka att avta, kanske även om långlivade produkter från skogen skulle bli "skattefria" i ett framtida system (ref. KI rapport ovan). Han tar även upp substitutionen som oftast används som ett argument för att fortsätta avverka ändå (för klimatet). Han tror dock inte på den:
Mindre avverkning skulle kunna öka användningen av fossila alternativ, den så kallade substitutionseffekten. Men eftersom utsläppen av koldioxid styrs av system med skarpa utsläppsgränser kommer den i så fall att leda till ökade priser på utsläppsrätter, inte ökade utsläpp.
Likt KI tar alltså Hassler upp det "systemfel" som finns idag i skogen med att bara timmer, massaved och bränsleved har ett "pris". Ska samhällsnyttan vara optimal så måste även kolsänkan prissättas enligt Hassler.
Rapporten framhåller att skogsbruket och markanvändningen spelar en central roll i Sveriges klimatstrategi. Genom att balansera ekonomiska intressen med miljömässiga och klimatmässiga mål kan Sverige säkerställa att skogarna fortsätter att fungera som en viktig kolsänka samtidigt som man uppnår sina klimatmål.
Vill du läsa hela rapporten som tar upp otroligt mycket mer så finns den att läsa här: https://www.regeringen.se/contentassets ... for-55.pdf