Det finns idag en hel del demonstrationshägn ute i skogsmarkerna. Framför allt i Götaland där Södra varit aktivt drivande för att med hjälp av sina förtroendevalda sätta upp hägnen och visa upp resultaten. Syftet är att åskådliggöra det orimligt höga betestrycket på ungskogen. Alla som har besökt ett sådant här hägn har sett den tydliga skillnaden mellan ”utanför” och ”innanför”. Man har svårt att tro att det är samma skog. Innanför nätet växer tallarna med ståtliga toppskott i trängsel av rönn, asp, ek, sälg och björk. Utanför kan man se enstaka och illa tilltygade tallar och en och annan självsådd gran som tillsammans med lite betad björk kämpar sig uppåt.
Halvhägnet avslöjar boven
När jag var med på Föreningen Skogens höstexkursion i fjol besökte vi ett sådant hägn. Det finns mer om det i tråden Tallen och viltet
Där hade man gjort två modeller av hägn. Ett hägn där nätet gick ända ner till marken och som inte släppte in något klövvilt. Och ett annat hägn där man lämnat en 40-50 cm öppning mellan marken och nätets nederkant. En möjlighet för rådjuren att krypa in och äta även i hägnet men inte för älgen. Skillnaden i dessa båda hägn var slående: I hägn 1 där inget klövvilt kom in växte en tät massa av tall, RASE (Rönn/Asp/Sälg/Ek), björk och annat. Dessutom fanns ett rikt fältskikt av örter. I hägn 2 dit rådjuren kom in såg det vid en första anblick också bra ut om man bara tittade på tallen. Ungefär som i hägn 1. Men tittade man på annan växtlighet var skillnaden total. I ”rådjurshägnet” fanns inget RASE och örtfloran var även den decimerad.
Fler bevis
Vi har även sett denna skillnad väldigt tydligt i vårt lövskogsprojekt. Innanför stängslet sprutar det upp rotskott av asp. Utanför betas ALLT bort. Och här vet vi vilka de skyldiga är av den enkla anledningen att det ligger nära bebyggelse och att de syns när de är där och äter. Inga älgar men mängder med rådjur. Till vintern finns inte en asppinne kvar för älgen att äta utanför hägnet.
Ja, men tallen klarar ju sig från rådjuren kanske ni tänker då så det är väl bara bra att rådjuren betar undan sly så slipper man röja? Problemet är ju när älgen får härja fritt. Då ryker ju tallen också! Nja, riktigt så enkelt är det nog inte.
Rådjuren äter älgens mat
Det mesta av det som rådjuren plockar i sig är sådant som älgen också ska livnära sig på. Speciellt vintertid. Om rådjuren städar av allt RASE och annat gott i det lägre fältskiktet så hänvisas älgen att beta högre upp och av det som finns kvar. T ex tall och björk. Med den rådjurs- och älgstam vi har idag och med den låga nivå av tallföryngringar som görs så blir betestrycket på tallen till slut för hårt. Anledningen är att det inte finns mat nog till allt klövvilt bland det som de normalt äter och som normalt är OK även ur ungskogens perspektiv. Inget nytt med andra ord men det kan finnas anledning att tydligare peka ut rådjuren som ett av de största problemen. De har gått under radarn länge nog!
Varför är det så här?
Är det mer rådjur än någonsin? Skjuts det för få? Eller varför betar rådjuren så mycket nu?
Det finns nog flera svar på den frågan. En viktig orsak till det höga betestrycket borde vara att den samlade stammen av s k klövvilt, d v s älg, rådjur, dov- och kronhjort tillsammans är för stor. I alla fall i den södra delen av landet. Enligt Svenska Jägareförbundets avskjutningsstatistik (om man tar den som en indikation på populationens storlek) så ökade både rådjurs- och älgstammen kraftigt under 70- & 80-talet och avskjutningen kulminerade för älgstammen 1982 med 175 000 djur (2018: 83 000) och för rådjuren 1993 med 382 000 djur (2018: 99 000). Sedan topparna har både avskjutning och troligen också populationerna minskat. Rådjurspopulationen varierar dock stort mellan olika år p g a predatortryck (främst räv och lo) och vintrarnas hårdhet. De senaste åren har rådjuren gynnats av milda och snöfattiga vintrar.
Nya arter konkurrerar om maten
Sedan älg- och rådjurspopulationerna kulminerade under 80- och 90-talet har flera andra klövviltsarter brett ut sig kraftigt och ökat i antal. Värst är vildsvinen som inte fanns med i avskjutningsstatistiken förrän 1998 med 4 000 djur men där det 2018 fälldes 112 000 st i Sverige. Dessutom har avskjutningen av dovhjort ökat kraftigt från 2 000 djur 1988 till 50 000 skjutna dov 2018. Det här speglar säkert en lika stark populationsökning. Till detta kommer även kronhjorten som ökat om än inte lika mycket som sin mindre släkting dovhjorten (sköts 11 000 år 2018).
Olika problem i olika delar av landet
När det gäller viltbetesproblematiken så ser den olika ut i olika delar av landet om man tittar i ÄBIN-data från Skogsstyrelsen.
Skillnaderna i skadenivå mellan olika län är inte dramatiska så man kan säga att det är ”olika grader i helvetet” men skillnaderna är ändå tydliga. I Götaland finns flest län med på ”topplistan” över län med minst andel oskadade tallstammar som är ett av de mått som ÄBIN använder. Sju av topp tio län på den listan ligger i Götaland. Det är bara Skåne som hamnar utanför men det handlar om två procentenheters skillnad… Blekinge ligger sämst till med endast 39% av tallstammarna oskadda, tätt följda av Kronoberg, Östergötland och sedan Kalmar, Västra Götaland och Jönköping (46% oskadda stammar).
Många arter står för viltbetet i Götaland
I Götaland kan man anta att betestrycket kommer från såväl älg som rådjur och hjortar. En graf över geografisk avskjutningststatistik för klövvilt som redovisas av Naturvårdsverket i “Hjortvilt i Sverige – En kunskapssammanställning”(Sid 10) ger en bra överblick över arternas utbredning.
Man kan tänka sig hur viltbetestrycket skulle visas om man lägger alla graferna över varandra. OBS dock att färgskalorna över avskjutning/1000 hektar skiljer i antal för de olika djurslagen. De län som toppar listan över mest betesskador (lägst andel oskadda tallstammar) ligger högt i avskjutning för både rådjur, hjort och älg.
Älgen står ensam för viltbetet i Norrland?
Kommer man sedan norrut så minskar avskjutningen (och populationen) av rådjur och dovhjort och det är allt mer älgen ensam som huserar. Även om det lokalt finns svåra älgbetesproblem i norra Sverige så ligger alla Norrlandslänen utom Västernorrland bäst till när det gäller andelen oskadade tallstammar (56-67%). Men de ligger ändå sämre till än de riktlinjer som skogsstyrelsen anger som en accepterad skadenivå (minst 85% oskadade tallstammar) och lokalt finns katastrofala betesskador orsakade av vandringsälg. Någonstans mellan norr och söder ligger de län som har minst andel skadade stammar: Västmanland (68%) och Gävleborg (67%). Frågan är vad det beror på? Om det är vargstammens utbredning som påverkar älgstammen så pass mycket att det märks på viltbetet i de här länen? Eller om det beror på hårdare jakttryck och/eller predation på rådjur och en i övrigt rimligare älgstam?
Bland Norrlandslänen så sticker Västernorrland av någon anledning ut med skadenivåer i ”Götalandsklass”. Frågan är vad det beror på? I Svealand är skadenivån högst i Värmlands och Uppsala län och lägst som sagt i Västmanland.
Nya arter konkurrerar om jägarnas tid?
Även om vildsvinen är kapabla att orsaka skador på skogen så är de ingen egentlig aktör när det gäller viltbete på ungskogar. Men det är viktigt att ta med grisarna i beaktande för de konkurrerar nämligen om jägarnas tid. Svenska Jägareförbundet skriver själva på sajten viltdata att:
”I områden med växande hjort och vildsvinsstammar är det många jaktlag som styr över jakttrycket mot dessa arter vilket innebär minskad avskjutning på rådjur”
Jag roade mig med att räkna ihop alla fällda klövvilt under en jaktsäsong för att få någon slags mått på den samlade ”jägaraktiviteten”. Alltså det sammanlagda antalet skjutna älgar, rådjur, hjortar och vildsvin. Ni ser siffrorna i tabellen här nedan.
År 2018, som är det senaste året det finns avskjutningsstatistik för på Viltdata.se, https://rapport.viltdata.se/statistik/
Fälldes sammanlagt 355 000 klövvilt. Av dessa var 28% rådjur. Går man tillbaka 20 år till 1998 så fälldes 337 000 klövvilt varav 65% utgjordes av rådjur. Men går vi tillbaka 40 år, till 1978, så fälldes det bara 162 000 klövvilt varav rådjuren utgjorde 41%.
Det kanske är så att dagens jägarkår inte har kapacitet nog för att skjuta tillräckligt många rådjur? Vildsvinsjakten tar för mycket tid i anspråk och en växande hjortstam är roligare att beskatta än att gneta runt hela hösten efter rådjurskid, smaldjur och i värsta fall en hornlös bock?
Det finns lösningar på rådjursproblematiken!
Till skillnad mot älgjakten är rådjursjakten i princip oreglerad och avskjutningen är fri inom rådande jakttider. D v s jakträttsinnehavaren (markägaren eller dennes jaktarrendator) kan skjuta hur mycket rådjur man vill och kommer åt. Ibland ingår även den s k ”småviltsjakten” i ett jaktområde men det är nog ganska ovanligt i Götaland i alla fall. Som ensam markägare kanske man inte kan påverka rådjursstammen i något större geografiskt område och rådjuren har även en stark förmåga att snabbt fylla ut ”lediga områden”. Men om allt fler försöker skjuta mer rådjur så bör det ju ändå gå att påverka stammen.
Sedan beror det givetvis på vilka individer man skjuter. Att skjuta av bockar på bockjakten minskar ju det faktiska antalet men det tar inte ner stammens reproduktionsförmåga. Ska man komma åt den måste man skjuta fler djur av honkön. Som uppväxt hundjägare i ett drevernäste så tar det emot att skriva men den effektivaste (om än inte roligaste) jakten på rådjur är antagligen att passa (pürsha) tidiga mornar där rådjuren håller till. På hyggen och åkerkanter. Där blir det mer tid att göra urval (hondjur eller getkid) och fler skottchanser än under hundjakten.
Som markägare har du rådjursödet i dina egna händer! Ta jägarexamen om du inte redan har det. Köp en bössa och börja jaga rådjur på din mark. På köpet får du utsökt, klimatsmart och närproducerat kött. Eller se till att dina jaktarrendatorer skjuter av tillräckligt med rådjur.
Var rädd om räven!
Även om lo kan gå hårt fram bland rådjur lokalt så är räven den största predatorn på rådjur. Den tar många kid när de är nyfödda eller fortfarande väldigt små och kan troligtvis påverka en rådjurspopulation långt mer än vad jägarkåren gör. Det syntes hur stor påverkan räven hade i den rådjursexplosion som kom under 80-talet när rävstammen nästan slogs ut av skabb. Många jägare eller jaktlag anser att det är av godo att hålla ner rävstammen men för en skogsägare kan räven vara en god vän. Inte nog med att den håller nere rådjursstammen. Den går även hårt åt allehanda smågnagare som ibland kan vara stora skadegörare på skogsplantor.
Med risk för att ha dragit den samlade jägarkårens vrede över mig så avslutar jag nu denna text med ett rungande ”Skitjakt”!
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Senast redigerad av Torbjörn Johnsen mån 17 aug 2020, 16:47, redigerad totalt 1 gång.
Kort information om skogsforum.se