Under vår resa i New England besökte vi ett amerikansk sågverk. Hancock Lumber i Bethel, Maine. Hancock Lumber är ett familjeägt sågverksföretag och sågverket i Bethel är ett av tre sågverk som drivs. Här sågas bara White Pine (Pinus Strobus eller Weymothtall) och hela produktionen förädlas till olika typer av panel- eller inredningsprodukter. Vi fick se hela produktionen i både sågverk och hyvleri. Här kommer en kort sammanfattning och längst ner hittar du en video från besöket.
Det här är en del i en hel serie artiklar om New Englands skogsbruk. Du hittar länkar till de andra delarna längst ner i den här tråden.
Med svenska mått mätt är det inget stort sågverk. Det är svårt att bedöma exakt p g a att bolagen i USA inte redovisar sina volymer speciellt tydligt och dessutom inte i jämförbara enheter. Vi uppskattar i alla fall att sågverket i Bethel producerar strax över 50 000 m3sv per år vilket borde innebära en virkesförbrukning runt 100 000 m3fub. Enbart tallstock av White pine.
Ingen maxgrovlek
Enligt Hancock Lumbers sajt så tar de in timmer med minst 20 cm (8 inch) toppmått med undantag för finare kvalitéer där man accepterar knappt 18 cm (7 in). Det finns ingen maxgrovlek bortsett från i den sämsta timmerklassen (pallvirke) där det är 76 cm (30 in) maxmått. Timmerstockarna kan apteras i längder mellan 10 - 16 ft (3,0 - 4,8 meter).
Ingen tredjepartsmätning
Allt virke mäts av Hancock Lumbers egna virkesmätare när det lossas på sågverket och den mätningen utgör grund för betalning till skogsägaren (oftast via entreprenören som köpt avverkningen och som säljer timret till Hancock Lumber)
Traditionellt med enkel teknik
När man tittar på timmerhantering till sågintag får man en uppfattning om att nivån är “lite enkel”. Hjullastaren som matar barkmaskinen med stockar kör runt i decimeterdjup “mud”. Ingen asfalt eller betongplatta under och inte grovt grus heller. Barkning sker i en äldre maskin av traditionell “cambio-typ” och sedan går stocken direkt in i såghuset. Alla stockar blockas i en snabb bandsåg där de grövsta också sågas ner till rätt blockstorlek (mer om bandsågen nedan). Därefter går de in i delningssågen som är en gammal tysk ramsåg från EWD. Här sågas bara entumsbrädor så det blir många brädor som kommer ut på andra sidan. Upp mot 20 brädor om blocket kommer från en grov stock!
Efter delningen skickas det som behöver kantas till en kantsåg och sedan går det vidare till råsortering i fack. Så här långt är tekniken (bortsett från den första bandsågen) traditionell och välbekant för oss svenskar men den andas inte riktigt de senaste årtiondenas tekniska landvinningar. Men det ändrar sig längre in i produktionen.
Snabb dubbetandad bandsåg bot mot övergrovt
En intressant skillnad mot svenska sågverk är att man i första steget har en mycket snabb och flexibel bandsåg (se mer i videon här nedan). I vanliga fall matas ju stockar genom en såglinje med fasta band eller klingor. I den här typen av bandsåg placeras stocken på en vagn som åker fram och tillbaka förbi sågbandet. Eftersom bandet är tandat på båda sidor kan den här sågen såga stocken när den åker i båda riktningarna. Och det går snabbt! Sågoperatören kör av av en yta och på tillbakavägen blir det en bräda. Sedan rullas stocken snabbt för att ta andra sidan på samma sätt. Är den då fortfarande för grov sågas ytterligare två, tre eller fyra tum av med ett nytt snitt. Denna tjocka “sida” går sedan vidare till en horisontell bandsåg som delar upp i entumsbrädor som sedan går till kantning.
Den här typen av bandsågar är vanliga i lövsågverk. Även i Europa. Här hos Hancock Lumber används den för att blocka stockarna och om stockarna är riktigt grova så sågas som sagt en tjockare del av ytan av för att få rätt dimension på blocken. När vi tittade sågade man 8-tumsbrädor (20 cm bredd) och därmed gjorde då bandsågen 8-tumsblock. Det verkade inte vara några problem att hinna blocka stockar i den takt ramsågen delade upp dem. Men en sådan här ramsåg är å andra sidan inte så snabb om man jämför med sönderdelningen i en ny nordisk eller tysk reducersåg av senaste snitt.
Här finns en video från Hancock Lumbers såg:
Högt sågutbyte
Tekniken med ramsåg må vara långsam men i det stora hela så ger den nog ett betydligt bättre sågutbyte än de stora svenska sågverken. Speciellt i kombination med att man även tog tillvara brädor av relativt korta längder (mer om det längre ner).
Mycket personal i råsorteringen
Enligt Hancock Lumber arbetar ca 100 personer på sågverket i Bethel. Det är nog minst tre gånger så många som på ett motsvarande svenskt sågverk. (Klentimmersågverket i Bäckebron, Sunne t ex sågar ungefär lika mycket men har bara 22 personer anställda).
I råsorteringen efter sönderdelningen såg man att det var mycket folk som manuellt vände brädor och kasserade det som inte höll måttet. Efter råsorteringen i dimensioner och längder gick virket till ströläggning och tork för att sedan gå vidare till hyvleriet.
Avancerad teknik och korta längder
När man kom in i hyvleriet matades det med färdigtorkade virkespaket. Här var det en betydligt modernare tekniknivå än i sågverket. Bildscanning och avancerad lasermätning hjälpte till att optimera utfall för varje bräda. En skillnad mot här hemma som vi såg i längdkapningen var att man kapade ner en del brädor till betydligt kortare längder än vi är vana att se. Ibland kunde man kapa en bräda på mitten för att få en kort bräda med premiumkvalité och en med sämre kvalité. Istället för en enda lång bräda av låg kvalité.
Här uppfattade vi att man var mycket drivna på att optimera utfallet kvalitetsmässigt. Både genom att kapa och, om nödvändigt klyva fram den bästa delen av brädan. Den här optimeringen var som sagt långt automatiserad med hjälp av omfattande bildscanning. Efter den här högt automatiserade delen av produktionen kom återigen ett personalintensivt moment där utfallet manuellt sorterades ut i olika kvalitéer, dimensioner och längder.
Få sprickor
Trots att man sågade breda brädor (upp till 30 cm) så såg man inte många som hade sprickor när de gick in i hyvleriet efter torkning. Antingen så var man väldigt bra på att torka virket sprickfritt eller så har inte White pine så stor benägenhet att spricka vid torkning.
Hög värdeoptimering
Slutsatsen från besöket är att amerikanarna är duktiga på att värdeoptimera sin sågverksproduktion. Utfallet från sågen blev mängder med olika längder och kvalitéer beroende på vad virket sedan skulle användas till. En del gick vidare till panelhyvling (dock ej i den anläggning vi besökte) för olika typer av furupaneler. De bättre kvalitéerna gick till listhyvlerier eller annan snickeriproduktion. En hel del virke gick direkt till GDS-handeln typ Home Depot och en del gick till bolagets egna brädgårdar där de säljer till konsumenter i Maine.
Tittar man på Hancock Lumbers sajt kan man se priser för olika kvalitéer och även köpa online. Det sågade och hyvlade furuvirket säljs i entumsdimension med bredder från 4 till 12 tum (10-30 cm). De kortaste längderna vi såg var 2 ft (60 cm)! Det sämsta virket som sorterades såg bedrövligt ut med mycket grov kvist och bitvis en del röta. Men även detta virke hittade en avsättning till användningsområdet där det kunde “verka utan att synas”.
Säljer biprodukterna
Hancock Lumbers sågverk tar vara på och säljer det mesta av biprodukterna. En del spån och bark används i och för sig till att elda i den egna pannan som dels producerade ånga till virkestorkarna men som också genererade en hel del el via en ångturbin och generator. Barken såldes som “mulch” vilket främst är en trädgårsprodukt. Hyvelspånet packades i papperssäck och såldes som hästströ. Man sålde både strö, mulch men även en del sågade varor “över disk” till lokalbefolkningen som själva kom och hämtade.
Elbalansen viktig
En viktig anledning till att Hancock Lumber har installerat egen elproduktion är elbalansen och överföringsproblematiken som finns i New England. När värmeböljorna slår till och alla NewYorks och Bostons luftkonditioneringar går för fullt riskerar stora elanvändare som t ex ett sågverk att få stänga ner p g a elbrist. Därför är det viktigt med egen produktion. Hancocks elproduktion i Bethel motsvarar ca 40% av det egna behovet. Det är också av den här anledningen som flera av delstaterna i New England stödjer fliseldade kondenskraftverk för att bättra på den lokala elbalansen. Känner ni igen problematiken?
Nära till stor marknad
Som vi skrivit flera gånger i de andra trådarna om New England så är en viktig skillnad i att skogsbruket och skogsindustrin i USA har en så stor hemmamarknad. När vi i Sverige exporterar 80% av våra skogsprodukter så är USA nettoimportörer av trävaror. Trots att man har världens högsta avverkning och troligen också världens största sågverksindustri. Det här gör att ett sågverk i USA har helt andra marknadsförutsättningar för sina produkter än vad som är fallet här hemma. Nära till konsumenterna helt enkelt!
Här hittar du de andra trådarna i vår artikelserie från New England:
1. Skogsforums serie om skogsbruket i nordöstra USA
2. Skogsskötsel och skogsfakta - New England
3. Många olika trädarter i New Englands skogar
4. Virkesmarknad och priser i New England & New York
5. Avverkningsteknik i New England och New York
6. CTL-avverkning med fällare, processor och skotare, Maine (video)
7. CTL-avverkning med skördare & skotare, Vermont (video)
8. Helstamsavverkning med fällare & skidder, New York (video)
9. Leaf Peeping - höstfärger som intäktskälla
10. Att vara skogsägare i New England
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Men smart att stock/blockbandsågen kunde såga i bägge riktningar, både framåt och bakåt. 
Kort information om skogsforum.se