Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
Alternativt skogsbruk, blädning och hyggesfritt
Plockhuggning med stora maskiner
Den här tråden har en sammanfattning på första sidan.
Re: Plockhuggning med stora maskiner
tis 05 maj 2026, 07:11#910242Räcker inte för att få upp ny tall tycker jag
Re: Plockhuggning med stora maskiner
tis 05 maj 2026, 07:57#910243Nej det tycker jag också.
Planterat tall skulle kanske överleva med aktiv skötsel, men ingen bra kvalite är dock rätt utmanande att nå i tallbestånden under 1ha.
Planterat tall skulle kanske överleva med aktiv skötsel, men ingen bra kvalite är dock rätt utmanande att nå i tallbestånden under 1ha.
Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
tis 05 maj 2026, 21:30#910265Risken är att använda smågranar som står under tallar på tallmark . Nu när vi haft stormar hur har det påverkat blädad skog . Och hur går det med barkborrar .Men det konstigaste är nog att jag har inte sett något sågverk kommentera kvaliteten på den sågade varan.
ons 06 maj 2026, 19:07#910305
Pratar vi plockhuggning eller luckhuggning i denna tråd då?
HannuRöj skrev:,25ha.
Pratar vi plockhuggning eller luckhuggning i denna tråd då?
Re: Plockhuggning med stora maskiner
ons 06 maj 2026, 19:30#910307
😀 Citerar trådstartaren:
För min del är jag inte intresserad av vad som faller in i olika kategorier eller inte. Jag är intresserad av hur olika metoder fungerar i praktiken både när det gäller ekologi och ekonomi. Så jag blev nyfiken på kombinationen plockhuggning och stora maskiner som jag int läst så mycket om tidigare. Vad gäller luckhuggning så beror det väl på hur stora och hur många luckorna ifall de faller in i hyggesfritt eller inte. SVS tycker iaf inte att det räknas som avverkning mindre än 0,5 ha.
Fred86 skrev:HannuRöj skrev:,25ha.
Pratar vi plockhuggning eller luckhuggning i denna tråd då?
😀 Citerar trådstartaren:
För min del är jag inte intresserad av vad som faller in i olika kategorier eller inte. Jag är intresserad av hur olika metoder fungerar i praktiken både när det gäller ekologi och ekonomi. Så jag blev nyfiken på kombinationen plockhuggning och stora maskiner som jag int läst så mycket om tidigare. Vad gäller luckhuggning så beror det väl på hur stora och hur många luckorna ifall de faller in i hyggesfritt eller inte. SVS tycker iaf inte att det räknas som avverkning mindre än 0,5 ha.
Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
sön 10 maj 2026, 16:17#910527Hm, nu tar jag bladet från munnen. Inte ett ord om röta i tråden, och där har jag en stark åsikt grundad i en egen analys.
Jag har uppfostrats av pappa och farfar i en kultur av att "vi kör inte bland träden om det inte är tjäle", och "kör inte på rötterna!". Det var på 70-80-tal, sedan dess har vinter och tjäle försvunnit här i Jönköpings län, så ämnet känns än mer högaktuellt. Vi har i princip 95% gran på bördig frisk mark. På ett par mindre ytor kunde tall gått bra, men existerar knappt alls pga återkommande snöbrott och brutala mängder älg.
Jag har ingen skoglig utbildning, men kan notera följande på mina två små fastigheter:
Den ena fastigheten har skötts motormanuellt och med liten traktor med huggarvagn och OBS vinsch. Före griplastaren användes hela vinsch-vajerns längd. Marken var ofta tjälad, och röta var inte vanligt. Ett par årtionden senare började vi se röta på stickvägar där traktorn rullat över rötterna, så jag tänker mig noga för innan jag låter lathet avgöra om jag ska vinscha först eller sitta kvar i hyttvärmen och backa intill med gripen. Rötan är måttlig, och syns generellt sett pga andra anledningar på den här gården (för gammal skog, enormt med snöbrott osv). Det gjorts små avverkningar, max 0,5 ha åt gången.
Den andra fastigheten köptes nyss (strax bredvid, samma förhållanden), och har tidigare skötts maskinellt sen ca 1970. Man har kört överallt och plockat vindfällen och barkborreträd med traktor+griplastare eller skogsmaskiner, och gjort större gallringar och avverkningar. Här har aldrig synts en vinsch, och det har rullat på året runt. Jag studerade rötan vid en 3 ha avverkning som gjordes nyss, och jämförde den med en 2 ha avverkning på den andra fastigheten. Man kan se att det är mer röta där det körts mer. Skillnaden är påtaglig, men inte extrem. (Jag vill inte publicera en siffra eftersom det kan finnas andra orsaker jag inte har koll på.) Det är dock tydligt att träden skadats vid småvägarna.
Men, nu blir det riktigt intressant: Snöbrott de luxe 2023 i ungskogen krävde maskinell insats på båda fastigheterna.
Fastighet 1: 2 ha / 30 år fick städas och gallras, det hade behövts typ nu ändå. Minimalt med röta. Här har det gjorts gallring tidigare med väldigt litet uttag.
Fastighet 2: 3 ha / 30 år. Orört sedan plantering, skulle röjts och gallrats mkt tidigare. Samma mängd röta.
Alltså, än så länge knappt någon röta i ungskogen.
Men, fastighet 2: bestånd 9 ha / 45 år. Gallrades i tid med beståndsgående maskin (H8). Jag känner föraren, och stubbehandling hade börjat användas sedan några år. Det här beståndet är en katastrof. Det är deprimerande att åka dit hela tiden och plocka vissnande träd, vindfällen mitt i och nu börjar barkborrarna få aptit här. Överallt är det röta vid vägar och stråk, och frågan är om det inte börjat smitta övrig mark. Träden ser risiga ut och mossa klättrar allt högre upp. Varför? Fel plantor? Är det något i marken? Brist på vatten? Eller, för att det körts med en ganska tung maskin på rötterna? Jo, trots att maskinen är "lätt" vill jag tycka att det är fel och tungt i sammanhanget.
Jag har inga bevis, men jag har en stark känsla här.
Till dig som gillar luckor: Gudrun gjorde några här. T ex 40 x 100 m, där står det typ julgranar+0,5 m idag. Där vi istället högg större rena ytor och ut mot åkrar är det snart första gallring, det blir nästan klentimmer nu.
Jag kommer inte att chansa. Här kommer inte att köras på rötterna så länge jag lever; särskilt inte med stora maskiner. Dessutom vet vi inte hur länge rottickan överlever här i ett nytt klimat.
Här är min plan:
Gallring med basvägar. Jag kör med stegmatare och lång vajer, går hur bra som helst, och jag kan fälla i dagsljus. Sen kan jag vinscha och mata i mörkret efter jobbet (bra lyse och pannlampa finns redan). Skotning blir då på risad väg, och går också supersmidigt när det ligger i sorterade högar. Hinner jag inte med allt, går det att leja bort, och man får hugga upp en ny basväg mellan mina stråk för t ex andragallring. Det gäller att tänka framåt. Hittills har det inte genererat röta i vår skog.
Sedan slutavverkning på traditionellt vis. Då kan man forma beståndet som man vill framöver. Plockhuggning kommer bara generera gran här, som troligtvis är rutten när dagen kommer.
Jag har uppfostrats av pappa och farfar i en kultur av att "vi kör inte bland träden om det inte är tjäle", och "kör inte på rötterna!". Det var på 70-80-tal, sedan dess har vinter och tjäle försvunnit här i Jönköpings län, så ämnet känns än mer högaktuellt. Vi har i princip 95% gran på bördig frisk mark. På ett par mindre ytor kunde tall gått bra, men existerar knappt alls pga återkommande snöbrott och brutala mängder älg.
Jag har ingen skoglig utbildning, men kan notera följande på mina två små fastigheter:
Den ena fastigheten har skötts motormanuellt och med liten traktor med huggarvagn och OBS vinsch. Före griplastaren användes hela vinsch-vajerns längd. Marken var ofta tjälad, och röta var inte vanligt. Ett par årtionden senare började vi se röta på stickvägar där traktorn rullat över rötterna, så jag tänker mig noga för innan jag låter lathet avgöra om jag ska vinscha först eller sitta kvar i hyttvärmen och backa intill med gripen. Rötan är måttlig, och syns generellt sett pga andra anledningar på den här gården (för gammal skog, enormt med snöbrott osv). Det gjorts små avverkningar, max 0,5 ha åt gången.
Den andra fastigheten köptes nyss (strax bredvid, samma förhållanden), och har tidigare skötts maskinellt sen ca 1970. Man har kört överallt och plockat vindfällen och barkborreträd med traktor+griplastare eller skogsmaskiner, och gjort större gallringar och avverkningar. Här har aldrig synts en vinsch, och det har rullat på året runt. Jag studerade rötan vid en 3 ha avverkning som gjordes nyss, och jämförde den med en 2 ha avverkning på den andra fastigheten. Man kan se att det är mer röta där det körts mer. Skillnaden är påtaglig, men inte extrem. (Jag vill inte publicera en siffra eftersom det kan finnas andra orsaker jag inte har koll på.) Det är dock tydligt att träden skadats vid småvägarna.
Men, nu blir det riktigt intressant: Snöbrott de luxe 2023 i ungskogen krävde maskinell insats på båda fastigheterna.
Fastighet 1: 2 ha / 30 år fick städas och gallras, det hade behövts typ nu ändå. Minimalt med röta. Här har det gjorts gallring tidigare med väldigt litet uttag.
Fastighet 2: 3 ha / 30 år. Orört sedan plantering, skulle röjts och gallrats mkt tidigare. Samma mängd röta.
Alltså, än så länge knappt någon röta i ungskogen.
Men, fastighet 2: bestånd 9 ha / 45 år. Gallrades i tid med beståndsgående maskin (H8). Jag känner föraren, och stubbehandling hade börjat användas sedan några år. Det här beståndet är en katastrof. Det är deprimerande att åka dit hela tiden och plocka vissnande träd, vindfällen mitt i och nu börjar barkborrarna få aptit här. Överallt är det röta vid vägar och stråk, och frågan är om det inte börjat smitta övrig mark. Träden ser risiga ut och mossa klättrar allt högre upp. Varför? Fel plantor? Är det något i marken? Brist på vatten? Eller, för att det körts med en ganska tung maskin på rötterna? Jo, trots att maskinen är "lätt" vill jag tycka att det är fel och tungt i sammanhanget.
Jag har inga bevis, men jag har en stark känsla här.
Till dig som gillar luckor: Gudrun gjorde några här. T ex 40 x 100 m, där står det typ julgranar+0,5 m idag. Där vi istället högg större rena ytor och ut mot åkrar är det snart första gallring, det blir nästan klentimmer nu.
Jag kommer inte att chansa. Här kommer inte att köras på rötterna så länge jag lever; särskilt inte med stora maskiner. Dessutom vet vi inte hur länge rottickan överlever här i ett nytt klimat.
Här är min plan:
Gallring med basvägar. Jag kör med stegmatare och lång vajer, går hur bra som helst, och jag kan fälla i dagsljus. Sen kan jag vinscha och mata i mörkret efter jobbet (bra lyse och pannlampa finns redan). Skotning blir då på risad väg, och går också supersmidigt när det ligger i sorterade högar. Hinner jag inte med allt, går det att leja bort, och man får hugga upp en ny basväg mellan mina stråk för t ex andragallring. Det gäller att tänka framåt. Hittills har det inte genererat röta i vår skog.
Sedan slutavverkning på traditionellt vis. Då kan man forma beståndet som man vill framöver. Plockhuggning kommer bara generera gran här, som troligtvis är rutten när dagen kommer.
sön 10 maj 2026, 16:31#910529Har också Gudrunhål i skogen.
Beskrivningen stämmer som du nämner.
Gran och björk ca 5m höga är det som finns.
Röjt hålen två ggr.
Granar på ett hygge gjort 7 år senare är större.
Beskrivningen stämmer som du nämner.
Gran och björk ca 5m höga är det som finns.
Röjt hålen två ggr.
Granar på ett hygge gjort 7 år senare är större.
sön 10 maj 2026, 17:15#910532De här me gudrunluckor har ja samma uppfattning som röjkvist.
Om man nu ska prata hyggesfritt å blädning så har ju sveaskog rätt mycket mark här rumtikring me NS löv som är rätt bördiga å slyet står ju bara å stampar trotts att de är rätt glest mellan dom stora lövträden.
Själv har ja ett riktigt bördiga NS område bakom min ladugård på runda slängar drygt hektaret som vi gjorde naturvårdshuggning på 2010.
Tog bort all gran å lämnade grövre björk å asp.
De mesta blir bara buskar utom granen som kommer ordentligt.
Angående röta så är de mycke av de i mina gallringar som är planterade på 60tal.
Om de nu beror på proviniensen vet ja inte men de är kolbottnar precis överallt å farsan körde ju fram till Gudrun bara med vinsch å mf35.
De är mycket röta I skog här som bara körts me små medel tillbaka.
Nåt lurt är de me rötan.
En sak som är säker allafall är att blir rötterna skadade så spelar de ingen roll om de är häst å vagn eller en H8 eller större.
Stubbehandling är ingen säker metod. Inte på grund av medlet utan därför att medlet måste va kylt ända fram till stubben.
Om man nu ska prata hyggesfritt å blädning så har ju sveaskog rätt mycket mark här rumtikring me NS löv som är rätt bördiga å slyet står ju bara å stampar trotts att de är rätt glest mellan dom stora lövträden.
Själv har ja ett riktigt bördiga NS område bakom min ladugård på runda slängar drygt hektaret som vi gjorde naturvårdshuggning på 2010.
Tog bort all gran å lämnade grövre björk å asp.
De mesta blir bara buskar utom granen som kommer ordentligt.
Angående röta så är de mycke av de i mina gallringar som är planterade på 60tal.
Om de nu beror på proviniensen vet ja inte men de är kolbottnar precis överallt å farsan körde ju fram till Gudrun bara med vinsch å mf35.
De är mycket röta I skog här som bara körts me små medel tillbaka.
Nåt lurt är de me rötan.
En sak som är säker allafall är att blir rötterna skadade så spelar de ingen roll om de är häst å vagn eller en H8 eller större.
Stubbehandling är ingen säker metod. Inte på grund av medlet utan därför att medlet måste va kylt ända fram till stubben.
sön 10 maj 2026, 21:04#910535
Det lät intressant, men förstod inte riktigt. Hur långt vinchar du som mest vid en förstagallring och varför ny basväg inför andragallring? Hur minimerar du risken att själva vinshningen också kan skada kvarstående träds rötter?
Siggetass skrev:Hm, nu tar jag bladet från munnen. Inte ett ord om röta i tråden, och där har jag en stark åsikt grundad i en egen analys.
Jag har uppfostrats av pappa och farfar i en kultur av att "vi kör inte bland träden om det inte är tjäle", och "kör inte på rötterna!". Det var på 70-80-tal, sedan dess har vinter och tjäle försvunnit här i Jönköpings län, så ämnet känns än mer högaktuellt. Vi har i princip 95% gran på bördig frisk mark. På ett par mindre ytor kunde tall gått bra, men existerar knappt alls pga återkommande snöbrott och brutala mängder älg.
Jag har ingen skoglig utbildning, men kan notera följande på mina två små fastigheter:
Den ena fastigheten har skötts motormanuellt och med liten traktor med huggarvagn och OBS vinsch. Före griplastaren användes hela vinsch-vajerns längd. Marken var ofta tjälad, och röta var inte vanligt. Ett par årtionden senare började vi se röta på stickvägar där traktorn rullat över rötterna, så jag tänker mig noga för innan jag låter lathet avgöra om jag ska vinscha först eller sitta kvar i hyttvärmen och backa intill med gripen. Rötan är måttlig, och syns generellt sett pga andra anledningar på den här gården (för gammal skog, enormt med snöbrott osv). Det gjorts små avverkningar, max 0,5 ha åt gången.
Den andra fastigheten köptes nyss (strax bredvid, samma förhållanden), och har tidigare skötts maskinellt sen ca 1970. Man har kört överallt och plockat vindfällen och barkborreträd med traktor+griplastare eller skogsmaskiner, och gjort större gallringar och avverkningar. Här har aldrig synts en vinsch, och det har rullat på året runt. Jag studerade rötan vid en 3 ha avverkning som gjordes nyss, och jämförde den med en 2 ha avverkning på den andra fastigheten. Man kan se att det är mer röta där det körts mer. Skillnaden är påtaglig, men inte extrem. (Jag vill inte publicera en siffra eftersom det kan finnas andra orsaker jag inte har koll på.) Det är dock tydligt att träden skadats vid småvägarna.
Men, nu blir det riktigt intressant: Snöbrott de luxe 2023 i ungskogen krävde maskinell insats på båda fastigheterna.
Fastighet 1: 2 ha / 30 år fick städas och gallras, det hade behövts typ nu ändå. Minimalt med röta. Här har det gjorts gallring tidigare med väldigt litet uttag.
Fastighet 2: 3 ha / 30 år. Orört sedan plantering, skulle röjts och gallrats mkt tidigare. Samma mängd röta.
Alltså, än så länge knappt någon röta i ungskogen.
Men, fastighet 2: bestånd 9 ha / 45 år. Gallrades i tid med beståndsgående maskin (H8). Jag känner föraren, och stubbehandling hade börjat användas sedan några år. Det här beståndet är en katastrof. Det är deprimerande att åka dit hela tiden och plocka vissnande träd, vindfällen mitt i och nu börjar barkborrarna få aptit här. Överallt är det röta vid vägar och stråk, och frågan är om det inte börjat smitta övrig mark. Träden ser risiga ut och mossa klättrar allt högre upp. Varför? Fel plantor? Är det något i marken? Brist på vatten? Eller, för att det körts med en ganska tung maskin på rötterna? Jo, trots att maskinen är "lätt" vill jag tycka att det är fel och tungt i sammanhanget.
Jag har inga bevis, men jag har en stark känsla här.
Till dig som gillar luckor: Gudrun gjorde några här. T ex 40 x 100 m, där står det typ julgranar+0,5 m idag. Där vi istället högg större rena ytor och ut mot åkrar är det snart första gallring, det blir nästan klentimmer nu.
Jag kommer inte att chansa. Här kommer inte att köras på rötterna så länge jag lever; särskilt inte med stora maskiner. Dessutom vet vi inte hur länge rottickan överlever här i ett nytt klimat.
Här är min plan:
Gallring med basvägar. Jag kör med stegmatare och lång vajer, går hur bra som helst, och jag kan fälla i dagsljus. Sen kan jag vinscha och mata i mörkret efter jobbet (bra lyse och pannlampa finns redan). Skotning blir då på risad väg, och går också supersmidigt när det ligger i sorterade högar. Hinner jag inte med allt, går det att leja bort, och man får hugga upp en ny basväg mellan mina stråk för t ex andragallring. Det gäller att tänka framåt. Hittills har det inte genererat röta i vår skog.
Sedan slutavverkning på traditionellt vis. Då kan man forma beståndet som man vill framöver. Plockhuggning kommer bara generera gran här, som troligtvis är rutten när dagen kommer.
Det lät intressant, men förstod inte riktigt. Hur långt vinchar du som mest vid en förstagallring och varför ny basväg inför andragallring? Hur minimerar du risken att själva vinshningen också kan skada kvarstående träds rötter?
Re: Plockhuggning med stora maskiner
mån 11 maj 2026, 07:44#910542Rotskadorna är inte alltid synvanliga hjulspår.
Några exemplar;
I stenig backe sjunker hjulen inte men stenarna rör sig under hjulen och då rivs rötterna bland stenar sönder.
I blöta och mjuka ställen risas vägen. Det ökar ju bärighet avsevärt men om hela bedden sjunker rivs rötterna sönder presis likt.
Kör man över en grövre träbit med en tung maskin, sjunker biten ner till marken gör en skada.
Ruttna stammar liggandes på marken täcks ibland av grön mossa och däribland växer även rötter. Blir ganska säkert skada vid någon tillfälle.
Permanenta stickvägar är ingen garanterat lösning heller. Rötterna växer där också. 🤔
Några exemplar;
I stenig backe sjunker hjulen inte men stenarna rör sig under hjulen och då rivs rötterna bland stenar sönder.
I blöta och mjuka ställen risas vägen. Det ökar ju bärighet avsevärt men om hela bedden sjunker rivs rötterna sönder presis likt.
Kör man över en grövre träbit med en tung maskin, sjunker biten ner till marken gör en skada.
Ruttna stammar liggandes på marken täcks ibland av grön mossa och däribland växer även rötter. Blir ganska säkert skada vid någon tillfälle.
Permanenta stickvägar är ingen garanterat lösning heller. Rötterna växer där också. 🤔
Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
mån 11 maj 2026, 08:45#910545Det är aldrig optimala förutsättningar för exakt vägavstånd, men jag siktar på 20 m från vardera väg, dvs vägavstånd 40 m. Om inte tiden finns för att göra andragallring själv i framtiden, så passar avståndet för dagens maskiner om man lejer bort jobbet. Där det är flikar och hörn vinschar jag så långt jag kan (40 m vajer), istället för att göra vägar. Genom att dra till sig mycket får man bra med ris för att skydda mark och rötter.
När jag valde system blev det en Patu 40LF med kran. Rullmatat (liten Hypro) imponerade givetvis med sin snabba matning, men principerna skiljer mycket. Med kranen kan jag få brythjulet till vinschen riktigt högt om utskjutet är halvvägs utkört. Då skapas uppåtkraft i trädets rotände. Man behöver inte ta i mycket alls för att styra, och det hakar eller skaver i princip aldrig på stammar eller rötter. Med kranen är det enkelt att finjustera riktning och stråk utan att flytta traktorn. Samma som när jag kör huggarvagn. Ska jag vinscha och det finns risk för rotskav, ja då flyttar jag upp linan från grinden upp till kranen.
Fördel 2: Kranen gör att man kan risa upp vägen utan att träla, och t ex flytta med en stor rishög framför sig om det behövs för nåt blötare passage. Det går också enkelt o snabbt att resa/vända/styra träd på typ 12 m om man inte vinsch-stråket passar mot andra sidan där man vill ha högarna. Allt för att minimera skador på träd.
Skäl nr 3 för Patu är att jag kan fälla på helger i dagsljus. Sen kan jag köra traktor efter jobbet i mörkret. Men för eller emot olika system är mer vad som passar för just dig eller mig, beroende på situation och/eller åsikt. Det är en annan diskussion. 🤠 Passar det att åka in och klippa några vindfällen med processorn så gör jag det. Behöver jag åka nära ett par snygga träd, så är det big NO.
Syftet med mina inlägg är att visa hur jag försöker undvika röta. Egentligen är det krasst; kör inte i granskogen. (Eller närmare en ek än den mark som täcks av dess krona, osv osv.) Tyvärr skjuter man sig lätt i foten. Det faktum att jag får extremt tryck på bakhjulen plus att ekipaget är långt som en Finlandsbåt gör ju att vägarna måste få lite bredd. Det är inte fel oavsett, för det ska ju kranas och köras ut också, dvs det får inte bli dumsnålt. Så ja, det är inte helt perfekt. Men för mig är det en rimlig kompromiss när jag tycker det är kul att göra en del själv/försöka undvika röta, dvs inte köra omkring bland träden/skapa så bra bestånd jag förmår. Kanske är det smartare att låta proffsen dundra in och låta det bli den röta det blir, rent ekonomiskt. I don't know. Men mitt mål är timmer, och då tror jag inte på att mosa rötterna (gran) i stående skog. Ny teknik och nya metoder är jätteintressant så länge det inte går emot naturens lagar. De är vad de är. (Det är därför jag brukar dra gränsen för lutning när allt löst i hytten ramlat ner i ena hörnet av hytten 😉 )
När jag valde system blev det en Patu 40LF med kran. Rullmatat (liten Hypro) imponerade givetvis med sin snabba matning, men principerna skiljer mycket. Med kranen kan jag få brythjulet till vinschen riktigt högt om utskjutet är halvvägs utkört. Då skapas uppåtkraft i trädets rotände. Man behöver inte ta i mycket alls för att styra, och det hakar eller skaver i princip aldrig på stammar eller rötter. Med kranen är det enkelt att finjustera riktning och stråk utan att flytta traktorn. Samma som när jag kör huggarvagn. Ska jag vinscha och det finns risk för rotskav, ja då flyttar jag upp linan från grinden upp till kranen.
Fördel 2: Kranen gör att man kan risa upp vägen utan att träla, och t ex flytta med en stor rishög framför sig om det behövs för nåt blötare passage. Det går också enkelt o snabbt att resa/vända/styra träd på typ 12 m om man inte vinsch-stråket passar mot andra sidan där man vill ha högarna. Allt för att minimera skador på träd.
Skäl nr 3 för Patu är att jag kan fälla på helger i dagsljus. Sen kan jag köra traktor efter jobbet i mörkret. Men för eller emot olika system är mer vad som passar för just dig eller mig, beroende på situation och/eller åsikt. Det är en annan diskussion. 🤠 Passar det att åka in och klippa några vindfällen med processorn så gör jag det. Behöver jag åka nära ett par snygga träd, så är det big NO.
Syftet med mina inlägg är att visa hur jag försöker undvika röta. Egentligen är det krasst; kör inte i granskogen. (Eller närmare en ek än den mark som täcks av dess krona, osv osv.) Tyvärr skjuter man sig lätt i foten. Det faktum att jag får extremt tryck på bakhjulen plus att ekipaget är långt som en Finlandsbåt gör ju att vägarna måste få lite bredd. Det är inte fel oavsett, för det ska ju kranas och köras ut också, dvs det får inte bli dumsnålt. Så ja, det är inte helt perfekt. Men för mig är det en rimlig kompromiss när jag tycker det är kul att göra en del själv/försöka undvika röta, dvs inte köra omkring bland träden/skapa så bra bestånd jag förmår. Kanske är det smartare att låta proffsen dundra in och låta det bli den röta det blir, rent ekonomiskt. I don't know. Men mitt mål är timmer, och då tror jag inte på att mosa rötterna (gran) i stående skog. Ny teknik och nya metoder är jätteintressant så länge det inte går emot naturens lagar. De är vad de är. (Det är därför jag brukar dra gränsen för lutning när allt löst i hytten ramlat ner i ena hörnet av hytten 😉 )
Re: Plockhuggning med stora maskiner
sön 24 maj 2026, 18:01#911303Samma maskin som jag redan linkade men här i videon syns arbetstekniken och föryngringen bättre.
Märkbart hur bok- och granföryngringar har placerat så det är möjligt att avverka äldre siktet från permanenta vägar. Föryngrigsmetoden och boksådd från 6:00. 😀
Märkbart hur bok- och granföryngringar har placerat så det är möjligt att avverka äldre siktet från permanenta vägar. Föryngrigsmetoden och boksådd från 6:00. 😀
Hannu
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
"Pappa trivs i skogen, verkstaden och pannrummet"
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).