Detaljer om hur Sten kommit fram till vad han kommit fram till gissar jag inte, möjligen kan Fredrik Reuter bjuda in honom till att svara själv på forumet.
Lars Lundqvist SLU skrev:Få ifrågasätter de stora dragen i dina 8 punkter.
Kritiken mot er handlar om tendentiöst skrivna texter och bristfälliga analyser ("I Svealand och Götaland överavverkar vi redan"; nej, det förutsätter en egenpåhittad definition av vad som är "lagom" avverkning) som i samtliga fall kritiserar "industrin" (utan närmare precisering av vilka delar av Sveriges alla sågverk, snickerier, massabruk, osv ni menar) men aldrig kritiserar exv miljöorganisationer, EU-beslut, lagstiftning, myndigheter, osv.
Att konsekvent kritisera de som köper skogsägarnas virke och vad de gör med virket men aldrig kritisera andra aktörer gör att ni uppfattas som motståndare mot både skogsbruk, skogsindustri och att skogarna överhuvudtaget brukas.
Titta gärna igenom era egna rubriker och texter på iSkogen.se så kanske ni får en förklaring till hur ni numera uppfattas..
Torbjörn Johnsen skrev:Vissa uppfattar att vi driver någon slags "hatkampanj" mot skogsbruket och skogsindustrin. Av den anledningen vill jag gärna göra några förtydliganden:
-Vi hatar varken skogsbruk eller skogsindustri
-Vi har inget emot att skogarna brukas, tvärtom
Däremot tar vi oss friheten att granska och diskutera hur det ser ut i skogsbruket och skogsindustrin idag och vårt utgångsläge är mer från ett skogsägarperspektiv än från ett industriperspektiv. Vi försöker även lyfta blicken lite vidare för att se i vilket sammanhang det svenska skogsbruket och industrin verkar. Även om den svenska skogsindustrin, politikerna och skogsägarnas organisationer hävdar att vi har Världens bästa skogsbruk och skogsindustri så tycker vi att det finns förbättringsmöjligheter. Här är några av våra grundläggande åsikter i frågan:
1.
Skogsindustri och skogsägare har nödvändigtvis inte samma intresse i alla frågor även om det i den offentliga debatten tyvärr ofta ser så ut idag. Skogsägarna borde vara mest intresserade av att få så bra villkor och så hög lönsamhet som möjligt för sitt skogsbruk. Skogsindustrins intresse är tydligt uttalat att få så hög vinst och bra avkastning som möjligt till aktieägarna/ägarna.
2.
Alla svenska skogsägare har länge fått Europas lägsta virkespriser för sitt virke. Det här beror inte på inskränkningar i äganderätt utan det beror på att skogsindustrin har dominerat virkesmarknaden. Under den "skogsindustriella boomen" 2020-2022 framgick det väldigt tydligt att skogsindustrin inte betalar mer än nödvändigt för att få sin råvara. Så länge utbudet kunde hållas uppe så behövde priserna inte höjas. Nu, när det uppstått en mer eller mindre permanent virkesbrist, tvingas industrin betala mer för att få sitt virke. Möjligheterna att importera har minskat och konkurrensen har ökat avsevärt på den svenska virkesmarknaden. Allt enligt lagen om tillgång-efterfrågan. Det här är mycket bra för skogsägarna men det är på sikt bra även för svensk skogsindustri som tvingas jobba mer med värdehöjande förädling och därmed blir mer konkurrenskraftig internationellt. Det här är en analys som verkar delas av Södras Vd Lotta Lyrå som säger att det inte går att växa mer med volymökning utan att man måste göra mer och högre värde av varje stock. Bra utveckling!
3.
Sverige är med i EU. I EU, och i vissa fall FN, har vi gemensamt varit med och beslutat om olika regelverk för hänsyn till arter, miljö och klimat. De här besluten kommer, oavsett om vi som vill bedriva skogsbruk vill det eller ej, påverka vårt skogsbrukande och vissa fall leda till inskränkningar. Det vore enfaldigt att blunda för detta och låtsas som att vi "slipper undan" de beslut vi själva varit med och fattat. I det här läget är det mycket viktigt att enskilda skogsägare som tvingas ta hänsyn utöver vad som är rimligt också kompenseras för detta. Här har politikerna till stor del misslyckats genom att inte tillföra tillräckliga medel samt att de inte tydlig definierat ersättningsfrågorna. Istället har myndigheter och domstolar, påhejade av miljlöorganisationerna, fått laga efter läge i någon slags juridiskt ingenmansland. Hittills kan vi inte se att det här har gått ut över avverkningsnivåerna som är fortsatt rekordhöga men det har drabbat enskilda skogsägare som i vissa fall hamnat i långdragna juridiska processer vilket självklart är mycket olyckligt för de drabbade.
4.
Att svensk skogsindustri, tillsammans med bl a LRF, Södra m fl driver hårt för att minska trycket att sätta av mer skogsmark är begripligt ur ett skogsindustriellt perspektiv. Allt som minskar virkesflödet riskerar att göra virkesbristen större och driva upp kostnaden för industrin (fast öka lönsamheten för skogsägaren). Däremot borde det vara viktigare för LRF m fl att se till att trycka på för att lösa ersättningsfrågan och politiken kring detta.
5.
Det finns ingen naturlag om att skogsindustrin ska ha tillgång till en viss och ökande mängd råvara till ett lågt pris. 2022 toppade bruttoavverkningen i Sverige på rekordhöga 96 milj m3sk enligt Skogsstyrelsen . En avverkningssiffra som tillsammans med en hög naturlig avgång gör att vi på nationellt plan snart tangerar den årliga tillväxten och slutar bygga virkesförråd. I Svealand och Götaland överavverkar vi redan och det är Norrland som håller uppe svensk nettoinlagring av ved.
För 10 år sedan (2012) var bruttoavverkningen 85 miljoner m3sk och för 30 år sedan (2002) enbart 66 miljoner m3sk men skogsindustrin utgjorde troligen inte lägre andel av BNP då än vad den gör nu. Vi tror att det är viktigare att få ut värde än volym från skogsresursen och det gynnar inte bara skogsägarna utan hela samhället i stort.
Dagens höga avverkningsnivå, som i internationell jämförelse är bland de högsta sett som andel av tillväxten, gör att omvärlden och inte minst EU har ögonen på Sverige och vårt skogsbruk. Sveaskogs och skogsbolagens relativt hårda framfart med låga avverkningsåldrar och stora hyggen väcker också reaktioner. Samtidigt som mindre skogsägare, med mindre genomsnittliga hyggesarealer känner sig orättvist påhoppade. Svensk skogsindustri är beroende av att ha kundernas förtroende för att kunna sälja sina produkter och att i det läget själva gå ut och hävda att vi inte kan spara mer skog utan öka avverkningarna ytterligare skulle kanske vara lite väl magstarkt. Då passar det bättre att liera sig med Skogsägarföreningarna och LRF och sätta fokus på Skogsägarnas äganderätt. Underförstått att inte skydda mer skogsmark. Samtidigt som bolagen själva sätter av marginella skogsmarker utefter fjällkedjan och istället kan kringgå bolagsförbudet och köpa ny skogsmark från enskilda ägare.
6.
Det finns intresse för att betala för andra tjänster än virkesleveranser. Det kan handla om att skogsägarna kan få betalt för miljövärden man skapar eller bibehåller och det kan handla om betalning för inlagring av koldioxid. Om det finns en marknad som är beredd att betala för andra värden än avverkat virke så tycker vi att det ska stå skogsägarna fritt att vara med i en sådan handel om man vill. Här borde skogsägarnas egna organisationer vara med och hjälpa till med rustika och för skogsägarna säkra system och affärsmodeller istället för att bromsa utvecklingen.
7.
Vi pratar mycket om att det kommer att behövas stora mängder klimatsmarta byggmaterial framöver. Om tillverkning av nya produkter (typ olika EWP-produkter, skivmaterial eller träfiberisolering) ska komma igång så måste dessa tillverkare komma åt en råvara. Som det ser ut idag med Sveriges skogsindustristruktur så är hela råvaruflödet "inlåst" i ganska hårt inpinkade användningsområden. Massabruken behöver allt klent rundvirke från skogen och all flis som kommer från sågverken.
Så länge massabolagen dominerar den svenska virkesmarknaden kommer det att vara väldigt svårt för någon annan aktör att komma över volymer för att starta upp en alternativ tillverkning. Det räcker att titta på exemplet björktimmer. Det finns skapliga volymer av fin björk utspridd i de svenska avverkningarna men intresset för att sortera ut timmer och fanerstock är begränsat. Till viss del kan det vara en prisfråga men till största delen handlar det om att man inte "har råd" att släppa iväg björk som kan kokas i dagens trånga råvarumarknad.
8.
I den “traditionella” skogsindustrin bestående av sågverk, massa- och pappers/kartongbruk sker ingen ökad sysselsättning idag. Branschen har fortsatt att konsolidera sig och går hellre på konstnadseffektivitet i stordrift än värdeutveckling genom ökad förädling. Vi har nu i det senaste sett om ytterligare personalminskningar hos bl a Stora Enso och Södra när man lägger ner eller rationaliserar driften. Det är säkert nödvändigt för att klara konkurrensen men varje bantning minskar skogsindustrins betydelse i de regioner man är verksam. Därför är det glädjande att se att vinsterna nu, tack vare virkesbristen, istället trycks ut mot skogsägarna och därmed till stor del till landsbygden. Högre virkespriser gör också att det finns mer utrymme att betala ett skäligt pris till avverkninsentreprenörerna. De är dessutom en av få arbetsgivare som idag finns ute i skogsbygderna.
Fredrik Reuter skrev:Så, faktum från oss kvarstår: vi står på barrikaderna för skogsägare och skogsentreprenörer där vi jobbar primärt för att dessa ska få en bättre vardag, något som vi i förlängningen tror skapar en stark och motståndskraftig skogsnäring som helhet i Sverige. Var hittar vi dig Lars?
Fredrik Reuter skrev:Lars Lundqvist SLU skrev:Få ifrågasätter de stora dragen i dina 8 punkter.
Kritiken mot er handlar om tendentiöst skrivna texter och bristfälliga analyser ("I Svealand och Götaland överavverkar vi redan"; nej, det förutsätter en egenpåhittad definition av vad som är "lagom" avverkning) som i samtliga fall kritiserar "industrin" (utan närmare precisering av vilka delar av Sveriges alla sågverk, snickerier, massabruk, osv ni menar) men aldrig kritiserar exv miljöorganisationer, EU-beslut, lagstiftning, myndigheter, osv.
Att konsekvent kritisera de som köper skogsägarnas virke och vad de gör med virket men aldrig kritisera andra aktörer gör att ni uppfattas som motståndare mot både skogsbruk, skogsindustri och att skogarna överhuvudtaget brukas.
Titta gärna igenom era egna rubriker och texter på iSkogen.se så kanske ni får en förklaring till hur ni numera uppfattas..
Fast handlar det om egenpåhittade definitioner? Centralt i avverkningsnivån står LULUCF-direktivet med det beting Sverige har att rätta sig efter. Dessutom med än hårdare regler från och med 2026. Hade vi varit med och förhandlat fram nivåerna i LULUCF på politikernivå så hade i alla fall jag tagit åt mig åt din kritik men nu var vi inte det…
Att kritisera oss för ensidig kritik kan vara, för att citera dig, tendentiöst i sig. Vi kritiserar Skogsstyrelsen öppet i flera frågor, bland annat Brist på svensk virkesstatistik - GD svarar och https://iskogen.se/skogsbruk/granbarkbo ... kinderagg/. Kritik mot lagstiftning likaså. Vi lade ner ganska mycket resurser när vi granskade Naturskyddsföreningens eget skogsbruk och vi hör nog till dem som dragit ner byxorna längst på en miljöorganisation: Lever Naturskyddsföreningen som de lär i skogen?.
Du har rätt i att vi kritiserar delar av svensk skogsnäring. Anledningen är väldigt enkel: det finns många saker att kritisera. Som vi sade i sista poddavsnitt så finns också här en “agenda”. Vi måste våga kritisera saker - för allas väl och ve. I förlängningen mår alla bra av en så transparent och “ren” näring som möjligt. Även skogsindustrin. Att istället uppfatta all kritik mot BAU och mot skogsindustrin som att vi är “motståndare” driver knappast utvecklingen framåt.
Så, faktum från oss kvarstår: vi står på barrikaderna för skogsägare och skogsentreprenörer där vi jobbar primärt för att dessa ska få en bättre vardag, något som vi i förlängningen tror skapar en stark och motståndskraftig skogsnäring som helhet i Sverige. Var hittar vi dig Lars?
Bosse1 skrev:Hur tror du att det sett ut om inte detta forat fanns?
DÅ har inte skogsägarna varit mycket värda nu.