De flesta sågverk visade röda rörelsemarginaler under Q4-22. Ändå tvingas man höja timmerpriserna för att få råvara. Skogsägarna har minskat avverkningsanmälningarna med 15 % efter goda år och Sveaskog sänker avverkningarna. Kampen om råvaran hårdnar när värmeverken jagar energived och bruken kör för fullt när massan fortfarande handlas till exceptionella prisnivåer. Även Norden visar nu virkesbristtendenser.
Den marknadsekonomiska lagen om tillgång och efterfrågan fungerar med andra ord som den ska vilket måste betraktas som mycket positivt ur ett skogsägarperspektiv. Tidigare under de två åren av hejdlösa prisuppgångar på trävaror (också drivet av relationen mellan tillgång/efterfrågan) har utbudet av sågtimmer i stora områden mött efterfrågan utan att någon bristsituation har uppstått. Nu verkar detta ha ändrats såväl för sågtimmer, massaved och bränslesortiment. Så, även om efterfrågan minskar p g a sämre tider, högre räntor och stigande kostnadsinflation så är utbudet av rundvirke ändå för litet och priserna stiger. Underbart!
Det finns inte ett enda "Ut och hugg" med i detta nyhetsbrev men det talas gärna om att det är "rekordpriser på alla sortiment" och läge att avverka. När det gäller massa- och bränsleved så stämmer det nog att priserna nu är högre än på flera decennier även i reala tal. Däremot så har inte timmerpriserna utvecklats lika väl. Man måste komma ihåg att inflationen och kostnadsutvecklingen i samhället nu urholkar penningvärdet betydligt snabbare än tidigare. I princip behöver rundvirekspriserna stiga med 2-3 procent per kvartal bara för att kompensera för detta och ligga +- 0 kr i reala termer.
Ni kan ju se hur det ser ut i den här sammanställningen, där jag jämfört prisutvecklingen på Södras listpriser från senaste högkonjunkturen och "prisrekorden" i slutet av 2018 och fram till årsskiftet.
För massaveden finns en tydlig real prisökning men timret har inte hängt med. Så med detta sagt så behöver ingen skogsägare ligga sömnlös över att sågverken får betala mer för timmerråvaran även om man för stunden har haft det tuffare att själv kunna ta betalt. Det ligger ju i sågverkens och skogsindustrins ansvar att utveckla sina produkter och sin verksamhet så att den är lönsam och konkurrenskraftig. De företag som enbart utvecklar sin ekonomi genom att pressa produktionsledet kan få det svårt att överleva långsiktigt.
Massabruk = sedelpressar?
Så har det definitivt varit de senaste åren. Vinstmarginalerna för att tillverka avsalumassa har varit astronomiska för att använda ett väletablerat Johan Freij-utryck. Tittar man på Danske Banks redovisning av faktiska massapriser så ser man en stor prisskillnad mellan s k listpriser och faktiska spotmarknadspriser. Enligt DB nyhetsbrev för Q4 2022 var de genomsnittliga rabatterna på massabolagens listpriser runt 37% och enligt senaste nyhetsbrevet handlar Kina nu massa för 920 US$ per ton och Europamarknaden till priser runt 860. Tittar man tillbaka i äldre bokslut kan man se att Södra gick back på massaaffären så sent som under Q4 2020. Då låg det faktiska massapriset runt 800 US$ per ton....
Danske Bank tror trots detta på stabila och kanske stigande massapriser framledes, trots att massalagren ligger på historiskt höga nivåer och att det i år tillkommer ny kapacitet i Finland.
Hur det blir med massavedspriserna får vi se framöver men svenska massbruk har ju idag valutafördelar med svag krona och kanske även en bättre energibalans än många konkurrenter så de kanske inte blir de första att få packa ihop om priset blir för lågt.
Länk till Danske Banks senaste nyhetsbrev hittar ni här.