I september var jag med en skogsresa arrangerad av Södra skogsägarna där de tre skogsbruksomåderna på Ljungby Vontillsammans genomförde en resa. Denna gången till Tyskland och Hessen i centrala delarna av landet. Tidigare har resan gått till Finland Lettland och Polen. Pågrund av corona har resan inte blivit av förrän nu.
Då ett sent avhopp och att jag varit rätt sliten hela året av allt jobb så tog jag chansen att hänga med. Klart yngst men programmet handlade mycket om det som är aktuellt med barkborrar och granskogar som skadats i värmen 2018.
Detta är mina högst egna tankar och slutsatser så ha med detta när ni läser denna text.
Med på resan var en jägmästare som jobbar för statsskogsbruket i Hessen för HessenForst
Dieter Hanke. Han är tvåspråkig och pratade nära på lika bra svenska som tyska samt att han kan våra skogstermer. Huvudsaken jobbar han med försäljning av rundvirke.
Förbundsstaterna tror det är 17 till antalet har alla olika regler hur skogsbruket får bedrivas. I Hessen är inriktningen på grovt och virke av god kvalitet. Gran bok ek och tall är de främsta trädslagen. Även lärk och douglas som ökar i mängd.
Då skogen är till stora delar är publik med närheten till Kassel har man sedan tidigt 90-tal, rena kalhyggen fasats ut till mer utglesning genom skärm med 20-35 år från första utglesning till nytt bestånd. Skogen är runt 80-90 år när åtgärden påbörjats och således runt 120 när sista träden huggs. Marken vi besökte var bördig G34-G40 jag mätte väl upp någon gran på 45 m med.
Vid röjningsarbetet gynnas alla träden utom gran som får fyllas ut där tall bok och ek inte kommer upp.
Slutresultatet på de skogar vi besökte var ca 60% gran och resterande mest tall och bok men upp mot 10 olika trädslag fick chansen på det jag såg.
Efter 2018 när torkan med efterföljande skador av barkborrar har dessa planer helt fått läggas åt sidan och återigen är karlhyggen det vanliga. Man försöker att få upp ny skog genom självföryngring med stöd av plantering främst lärk och douglas. Samt att mindre hägn med ädla lövträd. Här har man ett stort problem som jag ser det då arealerna är stora mycket vegetation och vilt. Främst rådjur och kronvilt.
2022 var mängden barkborrar inget jag reagerade över utan det lyste rött här och där men gröna friska träd där äldre gran fanns kvar. Däremot är bokskogarna mycket risiga efter torkan och här är nog ett långt större problem då det är i alla åldrar. På äldre bok har 4-8 m av topparna helt sonika dött av.
När jag samtalat med de som jobbar i skogen där nere tror de inte på granen eller boken. Men mycket av den nya skogen blir nog ändå sådana skogar. Ett krav de har är att minst fem olika trädslag ska finnas hela tiden. Finns det inte får de kommentera genom plantering.
Målet har varit att plocka ut tillväxten med 5 års medel där priset och efterfrågan styr vad och när man hugger de olika trädslagen. Bok och gran höggs mer varje år utan tanke på konjunkturen.
Hur blev det såhär då med döda granskogar och döende bokar?
Som jag tolkar skogsfolket här ner är en skogsidustri som jobbar när det är konjunktur och markägare som hellre låter träden ligga än sälgs till vilket pris som helst. Detta har funkat länge men efter några stormar 2014-18 där mycket gran blivit kvar i skogen eller avlägsna utan köpare så smackade bar till torrsommaren 2018 och även 2019. Med höga mängder baggar i skogen och stressade granar blev det den perfekta stormen där hela skogar bara dog. Det fanns varken maskiner lastbilar eller köpare för virket och priset för virket var under kostnaderna för att avverka. Det blev för köparna att plocka russinen. Var priset förhöjt i Tyskland drog de till Tjeckien och köpte där. Mycket av detta virket gick till kina på container och mycket blev brännved då massaindustrin inte mäktade med.
Från 2020 började skogen tryta främst på färskt virke då ett förbud att avverka färskt virke infördes vilket fick priset att sticka uppåt. Den starka konjunkturen medförde att även tämligen dåligt virke blev attraktivt så utbudet inte hängde med. Nu när jag var nere var utbudet fallande och mycket virke gick åter in i containern för kina marknaden främst längre norrut i Tyskland med närheten till de stora hamnarna.
Nu var det boken som hade glada dager då allt som höll ihop går till ved när priset på el närmade sig en euro.
Så till sist en fråga jag ställe till alla skogsfolk jag stötte på.
Hur ser ni till Martin och skogsbruket i Lybäck?
Alla tittade på varandra och sedan blev det ett gapskratt. Den idioten håller en avdelning sysselsatt bara genom att förklara att Lybäcks metoden används på några få tusen hektar där man rensar skogen på värdefulla träd
För att man knappast får ta ner annat än skadade träd för övrigt!
Detta är som jag skriver hur jag upplevt skogsbruket och med många timmar i samtal med Dieter.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto