Under årens lopp har vi också sett uppmärksammade rättsfall där skogsägare nekats avverkning för att inte en fridlyst art ska skadas. I kölvattnet av detta har, efter att nyckelbiotoperna nyligen pausats, en stark oro blossat upp hos privata skogsägare.
Det hela handlar om att ju äldre skogen blir desto högre sannolikhet för att hitta fridlysta arter och genom detta få ett avverkningsförbud. Orkidén knärot har uppmärksammats som allt vanligare i äldre skogar under senare tid och för några år sedan blev både lavskrika och bombmurkla uppmärksammade i artskyddssammanhang. Gemensamt är att de omfattas av artskyddsförordningen trots att de klassificeras olika.
Nu finns tyvärr ingen öppen statistik som visar på hur många avverkningar som påverkas av artskyddet. Vi ställde frågan till Skogsstyrelsen som återkom med svar. Svar som nu föranleder denna text och statistiken återfinns nedan.
En negativ snöbollseffekt
Om systemet just nu fallerar som många ger uttryck för så finns det kortsiktigt kanske bara en vinnare — skogsindustrin. Detta då skogsägare av rädsla väljer att anmäla skog “som skulle kunna riskeras att låsas in” för avverkning. Görs detta systematiskt så sjunker virkespriserna eftersom utbudet på virkesmarknaden stiger (jämför med granbarkborreangreppen) och dessutom kan också skogsägaren missa värdefull tillväxt om skogen avverkas innan den kulminerat i tillväxt.
Nationellt kan det i ytterligheten innebära att avverkningsnivån blir extra hög under den tid denna företeelse finns. Det påverkar Sveriges rapportering till FN:s klimatpanel (LULUCF). Dessutom finns en risk att de som propagerar för ökat skydd av skog i Sverige enkelt får vatten på sin kvarn om att artskyddet måste stärkas än mer.
Detta kan alltså vara en mycket viktigt fråga som måste diskuteras. Data från Skogsstyrelsen om hur många avverkningar som faktiskt påverkas av artskyddet är då relevant att ha med.
Olika typer av “förbud” genom artskydd
I stort kan man säga att det finns två lagkrav som styr artskyddet vid föryngringsavverkning. Man kan säga att det är tvåstegsraket där §30 i Skogsvårdslagen styr den så kallade intrångsbegränsningen. Här kan Skogsstyrelsen genom lagen åberopa att upp till 10 % av det tänkta virkesvärdet från avverkningen — utan ersättning — kan användas för att ändra eller minska den tänkta avverkningen som gjorts i anmälan.
Skulle det vara så att 10 % inte anses räcka så kommer §12.6 i Miljöbalken istället in. Denna ger Skogsstyrelsen rätten att via samråd besluta egentligen allt från 10 % till 100 % av virkesvärdet. I Miljöbalken finns ingen intrångsbegränsning och här finns idag troligtvis ett problem med den ekonomiska ersättningen vid större intrång.
Hur många avverkningar påverkas då av artskyddet?
Sett till den debatt som varit i Skogssverige senaste åren och den ångest skogsägare uttrycker för att “hålla äldre skog” så kan man nog säga att statistiken går stick i stäv. Under 2020 anmäldes knappt 64.000 föryngringsavverkningar till Skogsstyrelsen för avverkning. 222 av dessa var föremål för artskyddet av Skogsstyrelsen varav 38 fall med beslut genom Miljöbalken.
Det betyder att 0,35 % av alla avverkningsanmälningar var föremål för artskyddet där 0.29 % reglerades via intrångsbegränsningen (max 10 % av virkesvärdet) och 0,06 % av avverkningsanmälningarna reglerades enligt Miljöbalken.
Värt att notera är att Skogsstyrelsen tyvärr inte har någon statistik som bryter upp fallen som berörts av Miljöbalken. Fall som innefattar Miljöbalken kan vara allt ifrån att beskriva vilken tid på året som avverkningen får utföras till att omfatta ett totalförbud av den anmälda avverkningen.
Det kan vara intressant att diskutera flera saker i denna fråga. En kan vara, var du som skogsägare medveten om att endas 0,6 promille av fjolårets avverkningsanmälningar begränsades genom artskyddet i miljöbalken? Eller har du hört eller trott att det skulle vara högre?
Sedan är frågan om inte pudelns kärna ändå är att inte politiker avsatt pengar för ersättning till dessa fall? Artskyddsförordning är till delar styrd av EU-rätten och således något som inte kan justeras nationellt. Borde det inte finnas avsatt rejält med ersättning för de skogsägare som drabbas av begränsning av pågående markanvändning?
I denna kontext kan tråden Centern på väg att ge skogsägarna en judaskyss? komma in. Är det en utopi att Centern (och nu också LRF) propagerar för “frivillighet” utan ersättning när lagkraven ändå styrs av EU-rätt?
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
Kort information om skogsforum.se