Det har blivit lite bättre men enligt senaste undersökningen är det fortsatt så illa att kvinnliga studenter trakasseras och dessutom upplever att man inte får gehör för problematiken när man talar med lärare och ledning.
Studien visar att både ledning, lärare och studenter alltför ofta avstått från att agera vid sexuella trakasserier som exempelvis sexistiska skämt.
Studien visar att det är viktigt att uppmärksamma vad som händer i miljöer som är ”dolda” för lärare och ledning, såsom på studentkåren och på sociala medier, för att förstå varför och hur diskrimineringen kan fortgå. Traditioner som exempelvis sånger och ritualer vid studentfester ses som positiva för gemenskapen och jägmästaridentiteten, men tillsammans med starka hierarkier inom studentgruppen har de också gjort det möjligt för den manliga kulturen att leva kvar.
Studien tar upp att trakasserier ofta avdramatiseras genom "Det var ju bara ett skämt" och genom att man upplever att man inte får något gehör från ledningen så har kvinnor vid utbildning att konstatera att det är lönlöst att protestera.
Mitt uppe i allt (eller kanske en del av det) så finns numera en polarisering som utkristalliserat sig på utbildningen och till stora delar blir detta också en polarisering mellan män och kvinnor.
Dels så finns den "vanliga" manliga kulturen med fokus på skogsproduktion, jakt och köttätande. Men på senare tid har en ny kategori studenter sökt till utbildningen, en kultur som mer framhåller hållbarhet, naturvård och att äta vegetariskt.
Studien är gjord av Stina Powell och Ann Grubbström och visar som sagt att det blivit lite bättre men att både manliga studenter och ledning på SLU har ett jobb att göra.
Vill du läsa hela studien så finns det via nyheten här nedan:
https://www.forskning.se/2020/08/19/sko ... er-metoo/#