ons 20 nov 2019, 14:14#596803
OBS! Viktigt är att Remissvaret ovan tar med alla kostnader, inte bara viltbetet. Jag klistrar in texten nedan som refererades till ovan.
Viltskador förekom på 8 procent av spannmålsarealen under 2014. Störst var andelen i Götalands skogsbygder där 19 procent av spannmålsarealen hade viltskador. Vildsvin är det djurslag som orsakar störst skada i alla lantbruksgrödor, utom i havre där istället älg orsakar störst skada (Anon. 2018o).
Årligen inträffar närmare 6 000 älgolyckor på landets vägar (Anon. 2018n), det innebär en älgolycka var nittionde minut. Varje olycka kostar samhället i genomsnitt 278 000 SEK, vilket ger en årskostnad om nära 1,7 miljarder SEK (Seiler & Olsson 2015).
Samhällets samlade kostnader per genomsnittlig älgpåkörning av ett modernt persontåg uppgår enligt preliminära beräkningar till cirka en miljon SEK. Den totala årliga samhällskostnaden för viltpåkörningar på järnväg ligger uppskattningsvis på omkring 1–1,5 miljarder SEK (Seiler & Olsson 2015b).
Mörkertalen är stora då många olyckor aldrig rapporteras. För älg ligger korrektionssiffran på 1,72 gånger det rapporterade olyckstalet vilket ger en bedömd årlig totalkostnad på cirka 4,3–5,2 miljarder SEK (Seiler m.fl. 2016). Tillkommer gör kostnader för viltstängsel och viltövergångar av olika slag.
För skogsbruket skadar älgen värdet på den nedersta delen av stammen som normalt går till sågverksindustrin. En annan, och mindre uppmärksammad, skada är att älgarna äter stora mängder gröna barr och löv som annars skulle bidragit till fotosyntesen och trädens tillväxt, vilket även har negativ inverkan på skogens kolinbindning. ÄBIN (Älgbetesinventeringen) visar att genomsnittlig betesnivå i Sverige för närvarande är cirka 10 procent årliga skador på tall. Riksskogstaxeringen visar en genomsnittlig nivå för riket på cirka 15 % andel tallstammar med färska älgbetesskador 2011–2015.
Drivkrafter att använda bästa möjliga material med dyra plantor sprungna ur förädlat frö minskas. Förluster i tillväxt till följd av ståndortsmässigt fel trädslag är svårare att beräkna. Dessa består av rena tillväxtförluster men även av ökad risk för andra skador. Betesskador orsakar behov av omplanteringar av ungskogskog.
Även skötseln av plant- och ungskog påverkas av förekomsten av betesskador. En betydande del av ungskogen röjs vid högre medelhöjd än vad som är optimalt från ekonomisk- och produktionssynpunkt (Bergquist 2016). Det sänker trädens vitalitet och ökar risken för skador (Pettersson 2001). Det är också vanligt att skogsägare lämnar fler stammar per hektar som ”försäkring” mot betesskador. Det innebär en extra röjning eller onödigt långsam dimensionsutveckling, något som följer med genom hela omloppstiden och försämrar ekonomin (Pettersson, m.fl. 2012).
Uppskattningarna av dessa kostnader är mycket osäkra, men de kan vara betydande. Volymproduktionen nedsätts till följd av viltbetet och uppgår uppskattningsvis till 5 - 7 miljoner m3 sk per år (Kårén m.fl. 2018). En motsvarande sänkning av avverkningsnivån leder då till en förlust i förädlingsledet på mellan 12 - 17 miljarder SEK. Ett samlat närmevärde för samhällets totala kostnader beroende av en överstor klövviltstam blir därmed cirka 16 - 22 miljarder SEK årligen.
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
Kort information om skogsforum.se