tor 20 feb 2020, 18:54#626183
Hema skrev:Hej. Jag fick en förfrågan idag om det skulle finnas någon nytta/intresse med hund som kunde nosa rätt på barkborrsangripna trän? Då vederbörande kände en som lärde ut det till hundägare.
Jag nämnde att drönare är rätt smidigt. Men med hund borde man kanske kunna upptäcka det tidigare. Fast då har vi problemet med plockhuggning, det är inte effektivt. Men att sniffa av timmertravar kanske? 🤔
Ja hur går era funderingar i ämnet?
Ps: Flyttas gärna till mer passande kategori.
Hej!
Några månader senare men kanske fortfarande intressant med ytterligare svar?
Jag är själv hundförare till hund som vidareutbildas till att hitta även Granbarkborre. Vi vet en massa om hundarna som gör att deras nos som sensor för oss är oslagbar och det är sagt att en väl 'slipad' hund kan upptäcka ett angrepp redan efter en timme. Det är dock inget vi ännu haft chansen att testa. De angrepp vi hittills sprungit in i doftar så ofantligt mycket att även vi människor med lätthet identifierar området som angripet av granbarkborre. Det har dock varit under senare veckor på säsong och det som önskas, vad vi förstått på de skogsägare vi varit i kontakt med, är att få en så tidig identifiering som möjligt för att utöka tidsfönstret för vidtagande av åtgärder innan avkomman för året flyttar vidare. DET kan hundar hjälpa till med mycket mer effektivt.
Drönare är också ett bra hjälpmedel, men 'problemet' med dem är att de granar som angrips år 1 i regel inte får bruna/torra kronor förrän år 2, vilket ger att drönaren under år 1 inte kan se nya och pågående angrepp om de tidigare angripna granarna redan tagits ner och forslats ut = drönarens bilder inte visar några bruna kronor.
Alt. 2 är att ett helt nytt område angrips, där tidigare angrepp inte hittats alt. var på grannens mark och denne har slutavverkat eller liknande. Inte heller då finns bruna kronor att navigera efter för att identifiera område med troligt pågående angrepp.
Det är DÄR hunden gör sin nytta
Att söka med hund över riskområde som t.ex. hyggesnärhet ger med mycket stor sannolikhet en mycket (!) tidigare indikation på angripna träd än både sök-och-plock och drönare, där det ena är enormt tidskrävande och det senare är "ett år sent" i många fall.
Kombinationen kan vara något att använda sig av när det finns kännedom om tidigare angrepp. Iom att GBB inte flyger längre (relativt) sträckor så är nya angreppspunkter oftast inte långt borta när det finns lämpligt förökningsmaterial, men i obanad terräng tar det tid att täcka allt ändå. Där tar hunden upp vittringen på långt avstånd och leder föraren i rätt riktning direkt = spar tid och energi vilket i förlängningen också är pengar.
Mvh - Jenny, Hundförare