A-skog skrev:Kan det ha med definitionen av självföryngrat att göra?
De flesta markberedda hyggen i norr har ju en stor mängd självföryngring även om det är planterat. Sen är det ju inte alltid helt enkelt att vid en meters höjd avgöra om en planta är planterad eller inte.
Ja, det är en bra fråga. Någon form av systematiskt fel finns ju uppenbarligen där SLU och Skogsstyrelsen antingen bedömer det de ser helt olika eller att de inte tittar på samma område. En annan faktor är ju också när i tiden inventeringen/uppskattningen sker. Skogsstyrelsen har "satt klockan" och besöker hyggen fem år efter avverkning i södra Sverige eller sju år i norr.
Riksskogstaxens bedömning avser "plantskog under 1,3 meter". Det som de kallar B1 i sin definition. Om det inte är föryngrat så är det enligt taxen "kalmark" (A) och då ingår det inte i underlaget som bedöms. Skogsstyrelsen har ju med alla tillstånd i sin besömning inkl "ingen föryngringsåtgärd" men den andelen är försvinnande liten (1-2% av föryngringsytan).
Taxen slumpar ju ut sina ytor och kan ju komma in när som efter föryngringen fram tills dess höjden 1,3 meter har passerats. Tittar man på arealer så omfattade B1 enligt Riksskogstaxen under senaste perioden (årsmedelvärde för 2013-2017) 1 428 000 hektar. Varje år avverkas enligt samma källa ca 180 000 ha (genomsnitt senaste 10 åren) vilket skulle innebära att huggningsklassen B1 då skulle innehålla en yta motsvarande 7-8 årsavverkningar. Skogsstyrelsens yta mostavarar ju i princip en årsavverkning.
Men det borde ändå inte bli så stora skillnader och framför allt så borde ju inte trenderna peka åt olika håll för SLU och SKS. Forstatt mystiskt!