sön 04 aug 2019, 23:34#580037
Då och då brukar någon som inte gillar kalhyggen komma med idén att istället föryngra skogen genom att då och då göra små luckor i skogen, här och där. Detta är ingen ny idé. Tvärtom är det en väldigt gammal idé. Men den funkar inte.
Grundtanken brukar vara att man då och då ska avverka en del av de största träden (höggallrar) men att skogen i princip är en enskiktad pelarsal och definitivt inte fullskiktad. Föryngringen ska istället koncentreras till luckor. Som en bonus skulle man då dessutom kunna föryngra tall i den sortens hyggesfria skogsbruk. Nu senast var det @PlockhuggarFrasse som föreslog det.
Ponera att man gör en lucka i skogen genom att avverka ett antal träd. Antag att det kommer föryngring direkt. Hur lång tid tar det innan dessa plantor vuxit upp till fullstora träd som återigen kan avverkas? Det lär ju ta minst lika lång tid som på ett hygge, men troligtvis längre tid. Men antag för enkelhetens skull 100 år.
Hur stor är varje lucka? PlockhuggarFrasse nämnde "halv tennisbana" dvs ca 11x12 m, vilket låter väldigt lite. Men okej, vi säger 200 m2, 14x14 m.
Antag vidare att vi tillämpar detta i ett bestånd på 4 ha, 40 000 m2. Då kan vi inte göra luckor på mer än max motsvarande 1/100 per år, för annars kommer vi ha gjort luckor på hela arealen innan det finns nya träd att avverka. Om vi gör luckor vart tionde år i 100 är så blir det alltså en tiondel av arealen, 4000 m2 luckor vart tionde år. Det blir alltså 4000/200=20 luckor á 200 m2 varje gång.
Nu invänder säkert nån och säger att så mycket luckor ska det inte vara. Högst hälften! Okej, men om vi bara gör 10 luckor á 200 m2 så kommer vi efter 100 år ha nya träd på 2000 m2och luckor i olika stadier på 18000 m2, dvs totalt halva beståndet. Vad händer då med de resterande 2 ha som vi inte gjort luckor i? Där är tanken att vi bara ska gallra. Men efter att ha gallrat 10 gånger (vart tionde år i 100 år) så lär träden vara slut, så det fungerar inte.
Problemet med hela grundidén med att föryngra i luckor som sen ska växa upp som nåt slags minibestånd är att vi då egentligen har "forestry by area", dvs trakthyggesbruk med minibestånd, där varje sådant minibestånd (lucka) måste skötas med röjning och gallring för att det ska bli några få stora grova träd i slutet. Enda skillnade är att plantorna och träden växer långsammare än på ett hygge så istället för 100 år tar det 150 år, eller 200 år. Och då måste den årliga luckarealen anpassas till det.
Det här har testats en del i Nordamerika och det stora problemet är att man ganska snart tappar kontrollen och överblicken, när det lilla beståndet på 4 ha efter tre ingrepp (20 år) består av 60 små luckor i olika stadier, utspridda här och var i den i övrigt höggallrade skogen. Det blir helt enkelt för komplicerat att sköta den skogen.