När vi grävt lite mer i det här så ser vi att de här förändringarna har betydligt större omfattning än vad som först kunde skönjas. Det är inte bara inmätningsföreningarna som ska slås samman utan även branschens eget redovisningsföreteg SDC (Skogsbrukets Datacentral) ska med i den här omorganisationen. Det innebär rent konkret två stora förändringar. Dels att fyra olika styrelser ska göras om till en ny, gemensam styrelse. Dels att de olika organisationernas huvudkontor i Jönköping, Falun, Sundsvall och Umeå flyttas till Arlanda och det innebär med all sannolik också betydande personalnedskärningar. Branschens förväntningar på kostnadseffektivisering i mätning och virkesredovisning är nämligen stor.
Försenat IT-projekt ger ökade redovisningskostnader
Det här gäller framför allt för redovisningsarbetet där SDC brottas med skenande redovisningskostnader och omfattande problematik kring implementering av ett modernare IT-system. Man har under mer än fyra års tid arbetat med framtagning av ett helt nytt och modernare redovisningssystem, VIOL 3 (VIrke On Line 3). Det ska ersätta det gamla systemet VIOL 2 och det här skulle enligt den ursprungliga planen gjorts i år, 2018. Projektet försenades till 2019 och SDC skriver nu på sin speciella projektsajt viol3.se att VIOL 3 nu ska vara igång 1 februari 2020. Implementeringen av det nya redovisningssytemet kallas av SDC för ”Forest Storm”.
Priserna för SDCs tjänster (främst redovisning av inmätt virke) ökades vid årsskiftet 2018 med 6 % enligt sdc.se och man anger att det krävs för att finansiera slutfasen av nya VIOL 3.
För att säkerställa finansieringen av slutfasen i VIOL-förnyelsen, har SDCs styrelse 2017-10-18 beslutat att höja priset på SDCs tjänster med 6% per 2018-01-01.
En motsvarande prishöjning skedde även inför ingången av 2017 men SDCs styrelse har
”uttalat en tydlig ambition att efter VIOL 3-starten kunna genomföra sänkningar av priset på de tjänster som SDC erbjuder.”
Något som med all sannolikhet kommer att kräva omfattande personalnedskärningar i SDCs organisation. Frågan är om det är då den verkliga stormen kommer? Och frågan är om SDC hinner göra klart VIOL 3 innan flyttlasset går till Arlanda?
Vad är SDC?
Sverige har en i internationell jämförelse unik lösning för virkesmätning och redovisning av virke. Nuvarande strukturer med inmätningsföreningar bygger på lagstiftning från 1935 om att virkesmätningen ska utföras av en opartisk organisation som ska ha lika många representanter från både köpare och säljare. Skogsvårdsstyrelsen var tillsynsmyndighet.
SDC bildades 1961 på initiativ från SCA, Modo, Domänstyrelsen och skogsägarrörelsen för att samordna och effektivisera redovisningen av inmätta virkesvolymer. Från början omfattade verksamheten enbart Norrland men i slutet av 60-talet hela Sverige. Under 70-talet svällde verksamheten upp till att även omfatta tjänster för personaladministration och som mest fanns 382 anställda. Under 80-talet trimmades organisationen till 40-talet personer som enbart arbetade med virkesredovisning och första versionen av redovisningsprogrammet VIOL (Virke On Line) sattes i drift.
150 miljoner m3fub/år
Fram tills idag har verksamhetens utvecklats för allt mer IT-stödd verksamhet till skogsbruket. Idag finns (enligt årsredovisningen för 2016) ca 3000 skogsmaskiner uppkopplade mot SDC för redovisning av produktionsdata. SDC har ca 600 kundföretag inom skogssektorn och totalt mäter man ca 150 miljoner m3fub/år. Att volymen avsevärt överstiger den svenska årsavverkningen eller industriförbrukningen beror på att en del volymer mäts flera gånger. Som t ex att x antal m3to timmer mäts in till sågverket. Sedan mäts y antal m3s cellulosaflis som sågverket skickar till massabruket och z antal kbm bark till värmeverket. Eller att virket som skördaren mäter också mäts in av virkesmätare vid industrin för betalningsgrundande volym.
När man tittar på SDSs sajt om VIOL 3 redovisas en del kommentarer från branschens företrädare som enkelt sammanfattat säger att om SDC ska ha ett fortsatt existensberättingande så måste man:
1. Få ner kostnaden för sina tjänster
2. Erbjuda en tjänstenivå som motsvarar dagens nivå av digitalisering inom skogssektorn
En som inte skräder orden är Södras IS/IT-chef Örjan Karlsson:
Systemförnyelsen är en förutsättning för att SDC skall ha ett fortsatt berättigande som skogsbranschens informationsnav. VIOL 2 har nått vägs ände ur både ett tekniskt perspektiv och ur systemets oförmåga att förse branschen med rätt information vid rätt tillfälle. Vi har länge varit tvungna att bruka våld på nuvarande informationsmodell för att förmedla den information vi är i behov av.
Smidig tillgång till och effektiv hantering av data är troligen en viktig framtidsfråga för hela skogssektorns utveckling och konkurrenskraft. Att den här frågan är viktig såg vi tidigare runt årsskiftet då Skogsentreprenörernas VD Anna Furness debatterade med Rolf Björheden från SkogForsk i tidningen SKOGEN så att stickorna yrde. Frågan gällde vem som äger rätten till skogsmaskinernas data. En fråga som ingen egentligen reflekterat över tidigare men som nu helt plötsligt blivit en het potatis. Ni kan följa den diskussionen inkl. länkar till debattinläggen i tråden: Oenighet om äganderätten till skogsmaskinernas data
Det finns två frågor som däremot inte verkar vara på agendan idag men som borde diskuteras i de här sammanhangen:
- Är lösningen med en separat organisation för tredjepartsmätning den optimala lösningen i dagens skogsbruk?
- Ska vi mäta virke på samma sätt som vi gör nu eller kan vi t ex börja väga massaveden istället?
När det gäller den första frågan så utgår jag från att den diskuterats inför översynen av mät- och redovisningsorgansiationen och att det finns ett tydligt intresse av att behålla den s k oberoende mätorganisationen. Det finns en stor fördel för köparsidan med all data samordnad. En positiv sida av det är att man kan optimera lager och flöden inom stora geografiska områden. En annan sida som troligen inte är lika positiv för entreprenörerna är att man i realtid har full koll i hela produktionsapparaten. Det ger ju ett visst övertag vid förhandlingar. En fördel för säljarsidan är givetvis att man får virket mätt av en aktör som ska vara oberoende från köparen.
När det gäller den andra frågan, om hur man mäter så tror jag att vanan och traditionens makt är stor. Ett första steg borde vara att minska andelen dubbelmätande. Om nu skördaren mäter upp virket vid avverkningen borde man ju kunna utgå från den volymen när man betalar. Det gör man redan i Finland och försök görs även i Sverige. Men det tar lång tid att införa fullt ut.
Sen borde man ju även kunna mäta massaved i vikt istället för volym? Det görs t ex i USA idag. Virkets vikt (räknat i torrsubstans) borde vara ett mer relevant värde för industrin än volymen. Vikten säger mer om fiberinnehåll än vad volymen gör. Viktmätning skulle ge bättre betalt för virke som vuxit långsammare och sämre för mer frodvuxet virke. Att mäta vikt borde kunna spara in en massa utrustning för avancerad volymberäkning och bildbehandling. Det behövs ju bara en våg och två vägningar av lastat och tomt lastbilsekipage. Utmaningen med viktberäkningen är att uppskatta rätt fuktkvot men det borde inte ge mer fel än när man bedömer fastvolymprocenten. Men det kanske blir svårt att lösa i skördaraggregaten…
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Kort information om skogsforum.se