Vissa unga har en felaktig bild och tror att skogsmaskinförare jobbar med motorsågar, det kan hindra i vägvalen unga gör vid val av utbildning. Detta i alla fall enligt GS-facket som blivit intervjuade av SVT Gävleborg.
Men frågan är om det är så enkelt?
Tyvärr har yrket några egenskaper som troligtvis inte är till dess fördel. Idag, 2018, ökar urbaniseringen och människor bor inte längre i samma omfattning med skogen runt knuten. Det är istället i en stad, i en lägenhet, där de flesta unga hamnar, låt vara att staden inte behöver vara värst stor.
Att vara skogsmaskinförare är fysiskt ensamt, har man behov av att vara social är det telefon som gäller långa stunder. Lägg därtill att skogen som ska avverkas oftast inte är stadsnära skog - på vintern är det inte ovanligt att man med sin bil själv får ploga skogsbilvägen på morgonen i allt från några meter till flera mil.
Behövs det ens nämnas att det numer måste vara vedertaget att skogsentreprenören som äger skogsmaskinerna man ska köra ofta är pressad av uppdragsgivaren. Virket ska helst varit hugget igår och till en extremt låg kostnad. Detta smittar av sig ner till maskinhytten och den anställde. Skogsindustrin (oftast) har alltså också en del i detta.
Med detta sagt tror jag personligen att man som människa inte enbart måste lockas av diesel, hydraulolja och 40 ton virke om man ska bli långvarig i skogsbranschen. Det sitter djupare än så - man måste vara intresserad och gilla skog!
Så, vad händer nu? Förare går i pension och måste ersättas - men hur?
Typ 1 Miljard m3fub står på spel på 10 år - det ska bara ner om inte skogsindustrin börjar tokimportera - hur löses detta?
Hittar vi ett tusental unga skogstokar som gillar skog men ändå vill avverka den och som inte räds varken mörker, kyla, stress, hydraulolja eller ensamhet?
#köraiskogen
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto