För folk som ibland besöker en skog, eller har någon annans skog som synfält eller närmiljö kan det säkert kännas attraktivt att den här skogen inte någonsin ska huggas ner utan att den istället ska skötas hyggesfritt. Från naturvårdsorganisationerna drivs frågan allt hårdare om ”kalhyggesfritt” eller ”hyggesfritt” skogsbruk som alternativ metod. En och annan skogsägare lockas säkert också med i den här vågen eller trenden och visst vore det väl trevligt om det både gick att äta kakan och samtidigt ha den kvar. Men kan man det?
När jag pluggade skog i slutet av 80-talet var det populärt i skogsbruket att prata om ”störningsregimer” och under den här perioden började det dyka upp gröna skogsbruksplaner och certifieringsfrågor. Grunden i det förhållningssätt man hade både i certifieringsdiskussionerna och de gröna skogsbruksplanerna var att utgå från hur ett mer naturgivet skogsbruk hade sett ut. D v s att den skog som i naturtillståndet ofta ”stördes” av bränder kunde fortsätta att brukas med skötsel som innebar en kraftig störning. D v s kalhuggas. Skogsområden som av olika skäl var mer skyddade mot störningar och därmed hade (eller kunde få) en längre kontinuitet skulle identifieras och där skulle man bedriva ett mer kontinuerligt ”blädningsskogsbruk”. Eller i vissa fall kanske inte göra något alls. Jag vill minnas att andelen skogs som kunde brukas med trakthyggesbruk var någonstans mellan 85-90% av arealen inom området norr om lövskogslandet och söder om fjällskogsområdet. De kvarvarande 10-15 procenten var ofta områden som var isolerade av eller i mossar, vattendrag eller nordsluttningar och liknande. I de här områdena fanns (i alla fall då) de högsta naturvärdena, de känsligaste arterna och här riskerade man att orsaka oreparabla skador om man slutavverkade och sen försökte sig på återbeskogning enligt gängse modell (hyggesrensning, markberedning & plantering).
Antagligen finns det här fortfarande med som grund i dagens naturvårds- och avsättningstänkande men jag tycker att det skulle vara värdefullt att återigen lyfta upp en del naturgivna ”sanningar” så att vi inte går bort oss i den hyggesfria dimman. Vi har ju som bekant varit där förut och då kallades det ”gröna lögner” eller dimensonshuggning/blädningsskogsbruk.
Monokulturer är inte helt onaturligt
Om man tittar på det svenska skogslandskapet så har det en sydsvensk del där det naturligt förekom (och förekommer) olika typer av ädelleöv. Främst ek och bok. Det gäller främst Skåne, Blekinge och Halland och några mindre områden i anslutning till kuster och de större sjöarna. I resten av landet var mer eller mindre renodlade barrskogar det normala. T o m monokulturer med enbart tall eller nästan bara gran var vanligt i naturskogen på grund av (eller tack vare) de naturgivna förutsättningarna. På torra, grovkorniga sedimentjordar eller hällmarker är det t ex nästan bara tallen som kan växa. Granskog på friska marker drabbades av skogsbrand, björken fick snabbt fäste på brandfältet och under björken kom granen. Granen tog så småningom alltid överhanden och det var bara en tidsfråga om det skulle ta 70, 80 eller 90 år innan nästan all björk var utkonkurrerad och död. Och så höll det på tills granen brann upp och allt började om igen.
Mer död ved i skogen idag
Dagens välskötta skogar har säkert jämnare åldersfördelning och större slutenhet än vad naturskogen hade men den största skillnaden man uppmärksammade och ville ändra på var bristen på gamla träd och död ved. Där har det gjorts stora förändringar men det tar tid innan det ger full effekt eftersom skog är en långsiktig verksamhet. När det gäller död ved visar dock inventeringar som Riksskogstaxeringen gjort att mängden död ved har ökat kraftigt sedan 1998. Totalt fanns det 2012 i landets skogar (som inta hade formellt skydd) 89 milj kbm död ved jämfört med 56 miljoner 1998. En ökning med 58% på 14 år vilket ju visar en tydlig effekt av ett mer hänsynstagande ”vardagsskogsbruk”! Mer info i Skogsindustriernas folder om levande skogar
Idag kom också en rapport från SLU om att naturvårdshänsynen i vardagsskogsbruket snabbt har gett resultat och den visar liknande siffror när det gäller död ved och äldre träd.
När det gäller levande, gamla träd går det av naturliga skäl långsammare. Evighetsträden som t ex sparades 1990 när det 80-åriga beståndet avverkades står nu som 105-åriga träd i ett 25-årigt gallringsbestånd (eller ligger på marken som multnande ved i ytterligare några decennier). När det nuvarande beståndet är moget för avverkning om sisådär 50-60 år börjar evighetsträden att bli skapligt seniora och kan bidra i ekosystemet med det som saknades tidigare – riktigt gamla träd.
Skog är inget statiskt!
Ja, vad vill jag nu säga med allt detta orerande? Jo, att det är sällan man hör någon skogsrepresentant förklara idag att kalhyggesbruket, med de naturvårdsanpassningar som görs idag, är ett näst intill naturligt sätt att bruka barrskogen. Man hör nästan aldrig någon representant för skogsbruket försöka förklara att skog inte är ett statiskt tillstånd. Skog växer och åldras och det är helt naturligt att det sker en föryngring i de barrskogshävdade skogsområdena. Det här är något som helt förbises i den ”allmänna debatten”. Dessutom kan det ju som sagt vara helt naturligt med monokulturer. En ny tallskog som växer upp på en tallmark där det naturligt borde vara tall är ju inte samma sak som en ”vedplantage”. En art som försvinner under några decennier när den gamla skogen huggs ner kommer tillbaka när förutsättningarna är de rätta igen. Det finns otaliga exempel på arter kopplade till barrskogen som har en sådan spridningsförmåga. Ta t ex hallon vars frön alltid finns i marken men de klarar inte att växa när det står skog och skuggar. Men så fort träden försvinner (brand, hygge…) så blir marken tillräckligt varm för att hallonen ska börja spira och under några år ta över. För att sedan sakta kvävas av den uppväxande nya skogen.
Naturvårdslotteri?
När Skogsstyrelsen började registrera nyckelbiotoper tror jag att det fanns en ganska stor koppling till de här störningskänsliga områdena där det fanns lång kontinuitet och vad som upptäcktes som nyckelbiotoper. Sen kan man fundera över vart det hela tog vägen och det finns mer om detta i tråden om Skogsstyrelsen kritisk i analys om nyckelbiotoper.
Nu med det s k artskyddsdirektivet kombinerat med massiva lekmannainventeringar i bl a SNFs och Skydda Skogens regi finns risken att avsättningar och skydd av skogsmark riskerar att hamna helt fel. Inte där de gör mest långsiktiga nytta för hotade växter och djur utan där någon råkat sätta sin fot och sin lupp. Det blir mer som ett lotteri.
Alla som har sin skog certifierad enligt FSC eller PEFC eller som ”bara” har en grön skogsbruksplan (finns det något annat idag?) har med stor sannolikhet identifierat det mesta av de störningskänsliga och ekologiskt mest värdefulla områdena. Tillsammans med nyckelbiotopsarealen så utgör dessa hänsyn eller avsättningar säkert en betydande andel av den skogsmark som det behöver tas mest hänsyn till. I dessa områden kan olika former av hyggesfritt blädningsskogsbruk eller naturvårdsinriktade avverkningar vara ett möjligt alternativ om inte området ska lämnas helt orört för fri utveckling. På all annan normal produktionsskogsmark bör hyggesfritt inte vara ett alternativ. I alla fall inte om vi menar allvar med en grön omställning där vi ska fasa ut material som kommer från ändliga resurser och sträva mot ett mer hållbart samhälle. Vågar någon representant för skogsbruket ta position för en sådan ståndpunkt?
Hyggesfritt eller ”hyggesfritt”?
Sen tycker jag inte att man ska förväxla ”hyggesfri skogsskötsel” med det breda spektrum av föryngrings- och skötselmetoder som finns och som innebär att en skogsägare har fria händer att förlänga kontinuiteten mellan det gamla beståndet och det nya. Eller mellan beståndets olika faser. Som t ex att ställa en timmerställning, att föryngra under skärm, att överhålla en skärm/fröträdsställning, att självföryngra gran under skärm, att odla gran under björkskärm o s v. Eller också kallar vi just det här för hyggesfritt och alla blir glada och nöjda!
Senast redigerad av Torbjörn Johnsen mån 21 nov 2016, 23:18, redigerad totalt 1 gång.
Kort information om skogsforum.se