Seb macahan skrev:Nu har ni nog alla redan förstått att jag brukar göra som @Alias i mina beräkningar fast jag kryddar dom med en stor portion optimism och "vill ha salt". Jag tänker ofta så här (om min magkänsla är rätt)
För mig som har köpt skogen till marknadspris och är relativt ung. Hur länge kommer jag att hålla på med detta? Förhoppningsvis till jag är 110år Kommer jag någonsin tjäna pengar på detta? Nej förmodligen inte förrän om kanske 30-50år om marknadsläget för skog är lika bra eller bättre då. Ska jag då hålla på med detta dyra nöje för att se någon annan gå in o sköta det på uppdrag med helt fel prylar enl. mitt sätt o se på min "hobby". Nej, ingen skulle spela fotboll på en bandyplan, inte heller skulle man spela golf med bandyklubbor.
Så ska jag då ha min "hobby" fast liksom tvinga mig själv o gilla konventionella brukningsmetoder. Nej då kan jag göra något annat, dessutom har jag inte mer än att det faktiskt är rimligt o hinna göra mycket själv och tjäna pengar på mitt yrke.
Nej då är saken klar, har jag råd? Ja eller Nej. Om ja vad ska prioriteras "denna investering" och vad tillför den? Mer tid, mindre slitage på kroppen? mer glädje? etc
Jag skiter nog faktiskt i pengarna, jag kan dö om två veckor eller 20år förhoppningsvis senare, men jag vill fan inte ligga o gräma mig över att jag inte levde livet när jag kunde. Sen får det kosta i princip vad som helst. Har jag råd och anser att mitt liv blir berikat av detta så gör jag det, och än så länge har jag inte ångrat mycket och känner inte heller nån panik över vad jag varken hunnit med eller gjort av mina 36år på jorden hittills. Vem blir lycklig av förnuftigt tänkande och att allt ska gå ihop sig. Hellre dör jag fattig men lycklig än rik och olycklig. (ta det där sista med en nypa salt)
Har svårt o tro att den stora massan förstår hur glad jag kan bli av o hoppa in i min "nya" traktor. För dyr, för stor, för onödig. Men den är min och det var en stor dröm, löjlig eller inte men den har fått mig att tänka helt annorlunda gällande prylar och lycka. Man kan inte köpa sig lycka men man kan finna lycka i att ha rätt saker vid rätt tidpunkt. När jag är 75år och kanske kunde köpa traktorn kontant hade jag i bästa fall kunnat använda den i 5-10år för att sen kanske se barnen sälja den i dödsboet.
Jag säger som de gör i Karl-Bertil på julafton: "Det var banne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades!" Kunde inte instämma mer, vilket kanske är förklaringen till att jag med mitt blygsamma skogsinnehav (än så länge) ändå köpte mig en vimek minimaster.