NEDAN EN KOMMENTAR SOM JAG KOPIERAT RAKT IN HÄR:
Sten-Arne Persson says:
2015-12-27 at 21:01
De korporativistiska organisationerna fackföreningar, näringslivsorganisationer, naturskyddsföreningar, djurskyddsföreningarna osv. fungerar som stater i staten i Sverige och utgör själva motorn i utsugningen dirigerad och sekonderad av vår politiskt korrekta och statligt subventionerade massmedia som genom sina journalister (”böneutropare”) bombar oss med propaganda minst varje halvtimma i radio och TV. Undra på att folk har blivit helt tomma i blicken när man möter dem på gatan. För att travestera Viktor Rydberg: endast Mats Jangdal och några till är vakna.
Det fanns en tid när vi hade jämställdhet mellan hög och låg. Alla fick lika stor folkpension och vi fick grundavdrag vid beskattningen efter försörjningsbörda. ATP 1960, och 1970 års beslut att ta bort skatt efter försörjningsbörda (alla blev ungkarlsbeskattade). Istället köpte staten barnen från föräldrarna med i princip gratis barntillsyn, båda föräldrarna drevs ut på arbetsmarknaden. De skattefria barnbidragen var det enda som behölls lika för alla familjer oavsett behov. Bostadsbidragen var utformade så att jordbrukare nästan inte kunde få dem på grund av taxeringsvärdet på fastigheten räknades som privatkapital. Föräldraförsäkring infördes med rätt att stanna hemma hos sjukt barn utan karensdag 60 dagar per år, som delades ut enligt inkomstbortfallsprincipen på samma sätt som ATP delades ut i proportion till hur mycket inkomst som föll bort när man gick i pension.
Denna inkomstbortfallsprincip har varit förödande för i synnerhet lantbruksnäringen och andra olönsamma småföretagare på landsbygden. Enligt EU-statistiken har intäkterna i Sveriges jordbruk i medeltal under de 15 första åren i EU bara räckt till att täcka 15 procent av kostnaderna i jordbruket. År 2012 låg vi på 21 procents kostnadstäckning och fortfarande i botten på skalan.
Jordbruksverkets statistik över jordbrukarhushållens inkomster har under lång tid visat på att hela 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster kommer från inkomst av tjänst, näringsverksamheten inklusive skogen och andra jordbruksfrämmande inkomster står för 16 procent och kapital 2 procent.
Med den usla ekonomi som växtodling och djurskötsel visar upp i statistiken under lång tid inser var och en att just inkomstbortfallsprincipen utgör en katastrof för landsbygden i sin helhet. Det blir inte bättre av våra extremt låga grundavdrag vid beskattning som vi har i förhållande till vår omvärld.
Det finns två grupper i vårt samhälle som man kan kalla precis vad som helst och behandla hur som helst närhelst det passar och de finns företrädesvis på landsbygden och det är djurbönder och hemmafruar. Före detta folkpartiledaren, Maria Leissner, kallade de kvinnor som tog hand om sina egna barn för näriga kvinnosuggor. Själv satt hon i riksdagen och tjänade grova pengar medan hennes man såg till att deras barn fick komma till sin mor och bli ammad med jämna mellanrum på hennes arbetsplats. Nu har hon fått uppdrag att återupprätta romerna i Sverige. Jag anser att hon i så fall också skall återupprätta hemmaföräldrarna och ge dem en anständig pension för det oavlönade arbetet de har utfört. Varje heltidsplats på dagis kostar minst 160 000 kronor per barn och år och är en skattefri och momsfri förmån (gåva) på ungefär en miljon per barn som hemmafrun aldrig sett röken av. När det gäller bönderna så kan de kallas näst intill vad som helst utan att de politiskt korrekta reagerar. När någon i lagidrottens värld spelar riktigt uselt så benämns de regelmässigt som ”bonnjävlar” eller någon synonym för detta uttryck.
I mitten på 80-talet initierade jag en motion till LRF:s riksförbundsstämma som gick igenom på fyra riksförbundsstämmor trots ett massivt motstånd från vår länsförbundsstyrelse och hela riksförbundsstyrelsen. Tolv Länsförbund motionerade om att LRF skulle verka för att vi skulle få en rättvis fördelning av familjestödet. Jag hade räknat ut att om man slog ihop alla pengar som var riktade till småbarnfamiljerna och delade ut pengarna med lika belopp till alla barn, så skulle landsbygden tillföras dubbla värdet av jordbruksavtalet c:a 7 miljarder per år 1985.
Jag hade upptäckt professor Jörgen Westerståhls forskning där han runt 1980 hade gjort en undersökning som klargjorde att 66 procent av de väljare som röstat på Socialdemokraterna hellre ville ha vårdlön än daghem i någon form. Endast 17 procent av S-väljarna ville ha institutionsdaghem. Min tanke med motionen var att LRF skulle gå ut i sina tidningar och sprida nyheten att S inte lyssnade på rörelsen i denna viktiga fråga. Massmedia hade sopat denna undersökning under mattan då den inte hade kommit till ett politiskt korrekt resultat. S-väljarna hade inte en aning om att de hade majoritet för vårdlön bland S-väljarna medan bara 19 procent av fullmäktigeledamöterna i S föredrog daghem. Om massmedia skött sin uppgift hade vi haft valfrihet. Nu har vi ekonomiskt förtryck (dagistvång). Vad gjorde då LRF-styrelsen. Jo de gjorde givetvis det politiskt korrekta och propagerade i Land för kooperativa daghem och skördedagis som inte har berikat landsbygden. Här ser vi staten i staten tydligt (LRF). Vem blir förvånad när LRF bildar en Jämställdhetsakademi 2009 som i dagsläget har en kraftig majoritet av kvinnor i styrelsen. De pengar denna PK-aktivitet kostar kunde man använt till att se till att få till lika villkor i jordbruket mellan EU:s medlemsländer vilket borde vara av större värde för Sverige och LRF:s medlemmar. Österrike och Finland som kom med i EU samtidigt som vi 1995 hade en kostnadstäckning som var 5 respektive 4 gånger mindre dålig än Sverige som hade 14,6 procents kostnadstäckning. Det innebär att intäkterna i jordbruket räcker till att täcka 14,6 procent av kostnaderna. Var kommer de resterande 85,4 procenten ifrån?
HUSKVARNA, VOLVO-BM