tor 06 aug 2015, 21:49#338604
Hade idag fältbesök med Södra och Skogsstyrelsen i den berörda trakten.
Jag fick börja med att förklara vad jag ville göra med skogen och ge min syn på det.
Det resulterade i många nickanden och medhåll så det var i princip vad de ville att jag ska göra för att bevara naturvärden och se till att marken fortsätter producera naturvärden.
De betraktar inte området som en nyckelbiotop men dock en skyddvärd naturvärdesskog där man ska ta hänsyn till gamla träd.
Vi hittade även mer signalarter och dessutom en källa jag inte kände till så området blir lite större än vi tänkt.
Felet från första början var att vi anmält det som föryngringsavverkning, hade vi anmält det som naturvårdsgallring hade de troligtvis inte ens behövt komma ut.
Så avverkningsanmälan ska återkallas av mig och istället ska vi utföra en naturvärdesgallring med stöd av det samrådet vi haft med Skogsstyrelsen och på så vis kan vi även söka NOKÅS-stöd för gallringen.
De nämnde även att om jag vill så kan jag ingå ett naturvårdsavtal med Skogsstyrelsen om jag vill och på så vis få ersättning för att jag inte kan bedriva produktivt skogsbruk på marken, stödet eller arrendet skulle på ett 50-årigt avtal motsvara 60% av värdet på skogen som skulle växt där annars.
Men jag ställer mig lite avvaktande till det än sålänge pga att jag själv vill bestämma hur jag ska göra och slippa ha Skogsstyrelsen att styra över området.
Sen vill jag inte ingå avtal mina barn ska behöva ta över, de ska själva få bestämma vilka avtal de vill ingå
Frågade även om vissa av de arter som SNF hittat, bla blåmossa och brunpudrad nållav.
Då blev de lite matta i blicken och menade att det är arter de hittar lite överallt och att de förvisso är signalarter men inte alls så ovanliga och hotade som vissa vill göra gällande.
Blåmossan är tydligen vanligt förekommande i liknande skogar och inget direkt ovanligt.
Den brunpudrade nållaven hittade de inte alls på min mark och det gick inte se vart kortet är taget.
Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag är mycket positivt överraskad över att de var förstående över min situation och min vilja.
De ser även helheten och sambandet mellan vissa brukandesätt och de naturvärden och arter det ger upphov till och förstår att man måste fortsätta bruka det för att miljön ska kvarstå.
Jag vill tro att är man bara lite smidig och inte sätter sig på tvären och stenhårt hävdar att man vill kalavverka och återplantera så är de resonabla och medgörliga.
David Krokmark
Ardennerhästen - framför allt...