lör 12 sep 2015, 10:47#341867
Företag som med eget kommersiellt vinstintresse organiserar bärplockning på andra företags fastigheter är olaglig verksamhet och inte allemansrättsligt.
Jordabalken fastställer(1970:994) Kap 2, 1 § Till en fastighet hör
på rot stående träd och andra växter, naturlig gödsel. Jordabalken ger ett tydligt besked, som inte kan missförstås på något sätt av domstolar, att markägarna äger träd och växter. Det vill säga att markägarna äger de vilda blommorna, bären och svamparna.
Allemansrätten var aldrig menat att hela jordklotets medborgare skulle gratis kunna använda den Svenska naturen. I dag har jord och skogsbruket stora problem med lönsamheten där det finns många företag som läggs ner varje månad. Då kommer markerna att övergå till statligt ägande och politikerna uppnår ett kommunistiskt samhälle som ingen vill ha. Därför har Jord och skogsbruket behov av att få sin berättiga ersättning för råvarorna.
Bärföretagen och deras plockare drivs av vinstintresse och tjänar pengar med en ekonomisk omsättning på flera miljarder på bär de inte äger och tager gratis från markägaren.
Detta kränker allvarligt de drabbade företagens äganderätt.
Bäruppköpar företagen organiserar sina anställda och förser dem med både bilar och detaljerade kartor över våra Svenska markägares fastigheter och marker samt enskilda och privata skogsbilsvägar.
Men bärföretagen samråder inte eller informerar fastighetsägarna om deras nyttjande av andras fastigheter. De upplyser inte de anställda bärplockarna om vad som gäller vid nyttjande av dessa fastigheter eller vägar.
Lagstiftning i Jordabalken (1970:994) Kap 2, 1 § säger att allt på rot stående växter tillhör ägaren till fastigheten. Detta kan inte misstolkas.
Bärplockning utförs allt som oftast på nyplanterade hyggen där tillgång till bär är bra, men detta skapar skador på de små plantor av tall, gran mm som just börjat spira och växa men som nu trampas ner av horder med organisera bärplockare som dammsuger hyggena på bär och lämnar söndertrampade planteringar efter sig med fördyrande kostnader och massor av arbete för enskilda skogs företagare.
Organiserade turistaktiviteter i naturen och organiserat friluftsliv är inte heller allemansrätt.
Det är inte rimligt i ett rättsamhälle att vem som helst kan utnyttja annans privata egendom för kommersiella syften utan någon kommunicering eller avtal med ägaren.
Den som vållar skada på egendom uppsåtligen eller av oaktsamhet är enligt allmänna regler skyldig att ersätta skadan. Här kan man kräva att ett kommersiellt företag visar särskilt omdöme och särskild hänsyn till markägaren.
Vi Skogsföretagare som äger med fastigheten/markägare finner vägbommar sönderkörda eller att man åkt runt vägbommarna in på markerna med fyrhjulsdrivna fordon. Omfattande nedskräpning förekommer där vi småföretagare drabbas av både kostnader och arbetstid att stöda upp efter dessa.
Situationen med de som kommer till Sverige för att plocka bär till försäljning skapar stora problem, dels kan de inte svenska språket och förstår inte vad man säger, de känner inte till våra lagar & regler då de tror att allt är fritt i Sverige..
Ett annat problem inom allemansrätten är explosionen av terrängkörning med fyrhjulingar och terrängmotorcyklar, ibland i större grupper som i tävlingsliknande körning våldför sig på känsliga marker.
Samma sak sker med dagens hästkrafts stinna snöskotrar med högkamms mattor som gräver sig ner och skadar våra plantor.
En skogsplantering är inte allemansrättslig eftersom det är en odling så länge plantorna är så små att den löper risk trampas ned. När plantorna vuxit så att man inte kan trampa ned plantan blir planteringen allemansrättslig tillgänglig. Fröträdställning och frösådd är andra former av skogsodling som inte skall beträdas av bärplockare eller terrängkörning i mark eller på snötäkt mark. När plantorna är i sin linda finns det en uppenbar riks att en planta trampas/trycks ned.
Skoterkörningens spår på mark medför tjälskador och i många fall att dräneringsrör fryser igen och senarelägger vattendräneringen på våren.
Även vattenskotrar plågar vårat land, vatten och stränder.
Dessa fordon orsakar och kommer i framtiden att orsaka störningar i häckningstider, körskador miljöskador och störande oljud i de känsliga strandzonerna m.m. Att hindra denna utveckling mot en överexploaterad natur borde vara en högprioriterad uppgift för samhället.
En annan explosion efter kuster och sjöar är intrång och skador som friluftsfolket lämnar efter sig med nedskräpning, terrängkörning med bil, husbilar, husvagnsuppställning i bland flera veckor.
Strandskyddet skall vara till för att skydda mark och jordägare mot olovliga intrång, brukande och störande av natur. Tjänstemänn inom staten vantolkar strandskyddet helt fel.
Strandskyddet gör mer skada än nytta speciellt i Norrland och inlandet där strandskyddet lägger sig som en död mans hand över landsbyggden. Landsbyggden behöver nyttja sina fördelar för att överleva och kunna behålla sin attraktionskraft, det är faktigst en överlevnadsfråga idag för landsbyggden.
Alla former av olovliga ianspråktagande av annans mark eller så kallad privatiseringar av annans mark med försök att utöka sin egen tomt över andras mark eller ge intryck av större tomt för att påvisa hävd tex: anlägga gräsmatta utanför tomten eller anlägga sandstrand, trädäck, markduk, bryggor, flaggstänger kojor, förråd bastubyggnader grillplatser mm siktröjningar med averkade träd, buskar, sly mm utanför tomten etc. Eller parkeringar för bil snöskoter, båtvagnar, husbilar, husvagnar, båtplatser, byggmateriel, vedupplag och allt möjligt bråte mm. Detta måste kunna beivras rättsäkert.
Samtidigt vill vi också peka på att det under en längre tid finns ett problem kopplat till att framför allt turister olovligen skapar boläger på andras fastigheter i skog och mark, så kallade bärplockarläger eller migrantläger.
Den som äger och ansvarar för marken där läger etableras får stora problem med nedskräpning, sanitära olägenheter, skadade träd samt ockuperad och nedsliten mark. Det olovliga boendet strider också mot allemansrätten, som inte tillåter månadslånga vistelser och grovt slitage på miljö och mark.
Markägaren måste ansöka hos kronofogden att flytta på lägret – mot betalning. För varje person som ska avhysas måste markägaren då betala 600 kronor och dessutom samla in personuppgifter som personummer, vilka alla förstår är en omöjlig uppgift då inga id-handlingar vill uppvisas eller finns. Upp till 100 personer kan bo i dessa läger. Det är då helt orimligt att markägaren ska betala runt 60 000 kronor för att få hjälp att flytta på dem som olovligen bosatt sig på hans eller hennes mark. Om lägret dessutom flyttas ett hundratal meter eller om nya plockare ansluter måste hela processen, inklusive betalning, göras om.
Allemansrätten handlar om att envar enskild person har rätt att vistas i naturen. Det står inte att man kan vistas i grupp eller nyttja den kommersiellt med vinstintresse som skadar markägaren.
Dagens rättssystem fungerar inte på olovliga intrång i fastigheter knutna till företag inom jord och skog eller olovligt nyttjande av annans fastighet..
Arbetet med förbättring av rättsäkerheten och stärkning av äganderätten behöver komma igång NU i höst så att vi snarast möjligt kan få till en acceptabel rättsäkerhet.
Det bör vara markägarna och domstolar som har tolkningsföreträde till vad som gäller vid allemansrättens utövande. Naturvårdsverket har inte någon tolkningsrätt som är lagligt fastställd.
Naturvårdsverkets egna politiska tolkning är helt obegriplig och är inte samordnad eller förankrad med sakägare eller rättsväsendet.
Markägarnas har inte getts möjlighet att framföra sina synpunkter på tolkningen.
Markägarna skall ha stort inflytande på tolkningen av allemansrätten på grund av sin förfoganderätt och äganderätt.
Allemansrätten är ingen gummiparagraf som ständigt utvidgats, som nu sker..
Äganderätt är grunden till marknadsekonomi, människans personliga frihet, demokrati, yttrandefrihet och naturens mångfald, blomstring och god hushållning av naturresurserna. Äganderätt & ekonomi ska stärkas .
HUSKVARNA, VOLVO-BM