Vd:arna för både Norra och Mellanskog har uttalat sig offentligt om att dagens unika virkesmarknad är (eller borde vara) tillfällig men alla tecken tyder istället på att vi nu egentligen har fått en mer normaliserad situation på virkesmarknaden i Sverige, med priser som är jämförbara med finska, baltiska och kanske t o m tyska rundvirkespriser. Detta i en lågkonjunktur. Det är brist på skogsråvara i hela Europa. Till och med branschorganisationen skogsindustrierna pratar om ett paradigmskifte där både råvaru- och trävarupriserna ligger högre än i tidigare konjunkturnedgångar. Sannolikheten för ett prisfall för timmer och massaved kan därmed inte anses som speciellt stor. Och frågan blir då hur skogsägarföreningarnas affärsmodeller med vinstdelning kommer att klara denna omställning. Vad tror ni?
Jag lägger in texten om vinstdelningsmodellen som vi publicerade i det senaste nyhetsbrevet här nedan, som underlag för en förhoppningsvis intressant diskussion:
---
Har skogsägarföreningarnas vinstdelningsmodell blivit ett sänke i dagens marknad med råvarubrist? Det finns mycket som tyder på det. Vinstdelningen betyder att man försöker optimera vinsten i rörelsen (industrin) och sedan delar man ut en del av denna vinst till ägarna/medlemmarna. Med ökande virkespriser blir det svårt för både bolag och skogsägarföreningar att optimera vinsten genom att köpa billigt virke. Man får så vackert betala för att få sin råvara. Vinstmarginalen flyttas därmed ut från industrin till skogsägarna. För skogsindustribolag är det här givetvis problematiskt och det ger en negativ påverkan på aktiekurser och utdelning till ägarna.
Men för skogsägarföreningarna borde det här inte vara ett problem? Det är ju medlemmarna som istället får en större del av vinsten. Direkt i samband med avverkningen och inte efter bokslutet. En hundring extra per m3fub rakt in på kontot är mumma för skogsägaren. En hundring mer i vinst per m3fub ger kanske 40 kr till skogsägaren, varav bara hälften delas ut till skogsägarens konto. Resten sitter kvar i föreningens balansräkning som arbetande kapital.
“Problemet” med ett högre virkespris till skogsägaren är att industrin måste vara mer effektiv och konkurrenskraftig för att inte föreningen (eller bolaget) ska gå back. Här ser vi nu en eskalerande problematik för skogsägarföreningen Norra Skog. Sveaskog och andra aktörer har höjt virkespriserna i hela Norrland flera gånger i år. Medan Norra Skog fortsätter att propagera för att skogsägarna ska få betalningen via sin vinstdelningsmodell. SCA och Holmen kan skratta hela vägen till banken varje gång Norras ledning försvarar de låga priserna med vinsdelningsmodellen. Paradigmskiftet i virkesmarknaden är redan här. När kommer det att ske för skogsägarföreningarnas affärsmodell?
---
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto