Skogz skrev:svampbob skrev:alias skrev:Skogz skrev:Detta är väl snarare en ren filosofisk fråga än en ekonomisk. Hur tror ni lönsamhetstänket och avkastningskraven hos skogsägare påverkas av att många ärver sin fastighet?
Jag tänker såhär, en ägare som ärvt en skog är INTE lika mån/gniden/intresserad av att maximera sin vinst och lönsamhet av skogsbruket som en ägare som kämpat ihop pengarna till sin skog och köpt den själv?
Eftersom att ägaren med ärvd fastighet ofta inte har några lån inblandade och inte ”uppoffrat” någonting för sin skog så finns heller inte samma driv eller behov av att få någonting tillbaka på fastigheten tänker jag.
”Ja men, jag har bara fått stället så, sålänge som det ger några pengar så är det väl bra…?”
Nu generaliserar jag kanske för mycket…men visst kan det kanske ligga någonting i det??
En ägarfigur där många ägare har låga/slappa krav på vinst från verksamheten kommer ju göra att marginalerna minskar för skogsägarna som helhet. Det kommer inte vara samma förhandling om virkespriserna, det kommer inte vara samma förhandling om prispress på plantor, på markberedning eller vad som helst.
Som ett ägarkollektiv av en tillgång/bransch jobbar man i symbios med varandra, den andres bröd blir - på ett eller annat sätt - ditt bröd också.
Skulle man anta att 100% av skogsägarna satt belånade till öronen med sina fastigheter så kan man nog räkna med att kollektivet som helhet skulle bedriva hårdare förhandling med alla parter man har att göra med, vara mer uppfinningsrik på olika förvaltningsmetoder, och förvalta sina fastigheter på ett optimalt sätt.
Jag skrev inte detta för att klanka ner på någon, utan allting är bara ett teoretiskt tankeexperiment, som det kanske finns endel sanning i?
Någon som nyligen har köpt en fastighet för en stor andel lånade pengar har ofta behov av en viss storlek på ett årligt positivt nettokassaflöde av en viss storlek från skogsbruket.
Vad som ger ett tillräckligt stort nettokassaflöde på kort sikt och vad som är lönsamt i det längre perspektivet är inte alltid detsamma och inte heller alltid lätt att bedöma.
Behöver man avverka för att få fram 200 000 kr/år till räntekostnaderna så har man ju en svagare förhandlingsposition gentemot virkesköparen, och kan tvingas sälja virke även i tider av lägre virkespriser, än om ens skog är i princip obelånad. Kan man inte invänta bättre virkespriser så får man avverka större volymer för att få ihop samma summa.
Samma sak gäller ju på kostnadssidan. Risken här är väl snarast att istället för att t.ex. röja ungskogen i tid till ett överkomligt pris per ha så skjuter man på åtgärden för länge så att den blir dyr per hektar och att man då inte tycker sig ha råd att röja allt, eller ens något, förrän strax innan gallringsmaskinerna ska rulla in i skogen.
Det är väl som i all annan verksamhet; pengar trivs i flock - det är lättare att tjäna mera pengar om man redan har en ordentlig hög!
Bara mina fem ören...
MVH
Alias
Kontentan är väl att den som inte är likvid ofta gör dåliga affärer.
Ett uppdrag jag har haft de senaste åren är att reda i en stor konkurs. Det som har slagit mig mest är hur galna och kortsiktiga beslut man har tagit när man har haft fogden efter sig.
Låter som att du pratar om SBB
Dom är väl ännu inte i kk eller har missat något.
Nu ska jag reda i den gröna röran så då höjde jag timpenningen ett par hundra.
- Richard Feynman