tis 01 dec 2015, 11:13#354495
Syrran ringde i morse med gråten i rösten när jag var på jobb och berättade att hon satt i diket utanför. "Du måst komma å dra upp mig" snyftade hon fram, "jag är nästan på vägen men det lutar ganska mycket"
Jag kommer sa jag å hoppade i hjullastaren, tog en arbetskamrat med å åkte iväg å fann henne 100 meter bort!
Bilen hade rätt ordentlig slagsida men ena framhjulet var fortfarande på vägrenen. Hon hade åkat irunt ett halvt varv på vägen å halvt backat ner i diket.
Krokade fast kedjan i öglan bak som faktiskt satt på rätt sida för en gång skull!
Drog tvärs över vägen för att den inte skulle välta å efter ett litet glid sidvist hoppade den upp på vägen igen!
En synbart lättad syster tackade å skrattade till och med lite innan hon åkte vidare.
Var ett millimeter tjockt islager i kurvan som gjorde den glashal, tur att hon kom så sakta som hon måste ha gjort.
Det är så skönt att inte göra någonting... och få vila ut efteråt!
The problem is not the problem, the problem is your attitude about the problem.
-Captain Jack Sparrow