Tomtar och troll

Nätterna är fortfarande ljusa här uppe, även fast solen inte längre orkar hålla sig ovanför horisontlinjen.

Det är så här års som man har störst chans att skymta nåt av skogens alla väsen.
Tomtar och troll, knytt och älvor som vanligtvis är aktiva under dygnets mörka timmar börjar sakta att krypa fram i den dunkla sommarnatten.
Bländade av midnattssolens långa spel på himlen misstar dom lätt skymningen i den korta högsommarnatten för mörker och kan ibland skymtas i hyggeskanten. Ivriga att ge sig ut för att ta hand om de bestyr som legat ogjorda, gör även dessa varelser ibland sina misstag.

När man trött av nattskiftens gång gnuggar sig i ögonen för att se efter en gång till har dom redan insett sitt misstag, snabbt smälter dom åter in i skogen som bara ett troll eller en tomte kan.



På samma sätt kan man se skogsälvorna dansa när daggpunkten infaller och dimman sveper in över hygget.
Tittar man för noga så upptäcker man dom inte, men låter man blicken vandra vidare kan man ibland skymta dem i periferin.

Nu kan man ju lätt avfärda dessa syner som nåt den sena timmen framkallar i ens egen hjärna, och visst ser man konstiga saker ibland.
Mitt i natten har jag i backspegeln sett att det är folk som springer bakom markberedaren, när man vänt på huvudet har man bara kunnat konstatera att där inte fanns några människor och att det kanske är dax för en sovpaus.
Jag har fått den där känslan av när blodet fryser till is i ådrorna och håren reser sig på armarna när man mitt i natten ute i ingenstans upptäcker en gubbe som med tom blick står och stirrar på en i skogsbrynet.
När han fortfarande stod kvar efter både en och två ögongnuggningar gick jag till slut ut ur maskinen för att se efter vad han ville för att inse att det är en kvarlämnad regnrock i ett träd jag ser.



Dessa syner har hursomhelst inget med skogens urgamla väsen att göra, om dom nu ens finns?
Men stannar man bara upp ett tag och lyssnar så ser man dom kanske, sluter man ögonen och känner efter så kanske dom hörs.
Till en början lite otydligt och tvekande men med tiden allt mer frekvent och tydligare.
Kanske är vi för upptagna av allt annat som snurrar på snabbare och snabbare.
Innan man hade dator, tv eller smartphone kanske man var mer uppmärksam på sin omgivning.
Och ska man se sånt som inte finns så gäller det att ha skärpta sinnen.

Näcken får spela så att fingrarna blöder för att förtrolla fiskaren vid bäcken som lyssnar på trådlös techno samtidigt som han kollar av senaste fiskeappen för att få en prognos mellan Facebook och Quizkampen.
Skogsrået imponerar inte längre på unga grabbar som är vana vid större dimensioner, grabbar som tack vare internet kokar så starkt skogskaffe att det inte går att dricka.

Ja ja, huruvida det finns troll i skogen är väl upp till var och en att bedöma.
Men det är väl med sånt som det är med spöken och andar, min mormor menade att dom som inte vill se, dom slipper.
Men dom som däremot tror och vill, får se ett och annat från andra sidan, och jag har hittills klarat mig från sådana syner.
Så tror man bara nog mycket så kanske dom finns, man kan ju i alla fall hoppas.