På jakt efter livets goda

Det blev det en lite jakttripp härom veckan, vi är ett gäng som brukar ta en helg småvitsjakt på hösten.
I år blev det hela lite försenat men då ”grabbarna” som är stationerade i Sundsvall var sugna på att komma upp så bestämde vi oss för att köra iaf. Snön som kommit de senaste veckorna försvårade det hela en smula, för det första fick det bli skoter ca 1 mil innan vi var i jaktkojan. Den biten åker man vanligtvis bil och sen en promenad på ca 1,5 kilometer men nu blev det som sagt skoter hela vägen. Var tänkt att vi skulle ha med en hund också men snöläget gjorde att hundföraren tackade nej då det har blivit en otäck skare på ytan vilket är elakt mot hundtassar.
När vi inte har hund med oss brukar vi bara köra hederlig indianjakt, det brukar ju i alla fall resultera i några fåglar men i år blev det inget alls.
Det utlovade kalla vädret kom aldrig och därmed ingen chans för toppjakt heller, att försöka smyga sig fram med skidor som hörs i skaren på hundra meters håll gick inte det heller.
Visst fanns det fåglar men dom lyfte lång innan nån av oss var inom skotthåll.
Men det gjorde inte så mycket, det är inte för att skjuta en massa fågel som vi åker ut till jaktkojan.
Helgen bjöd hursomhelst på flera långa och fina skidturer, bäst var kanske den första som vi han med på fredag eftermiddag.
När vi kom fram till stugan med skotrarna gjorde vi upp eld i stugan och bastun, tog på oss skidorna och drog iväg en sväng. Vi delade upp gruppen och for åt olika håll, dom två grabbarna som for åt andra hållet tog bara en kort sväng och for sedan tillbaks till kojan för att få upp värmen ordentligt.
Vi andra tre tog däremot en långtur och på väg tillbaks till kojan så började krafterna tryta, jag kan ju erkänna att konditionen inte är vad den varit och att lunchen inte hanns med för att skoterlastningen drog ut på tiden gjorde inte saken bättre.
När endast den sista långmyren återstod innan vi var framme i kojan tog vi en lite andningspaus, jag var tydligen inte den enda som var utmattad.
Hasse, den enda av grabbarna som kom upp redan på torsdag halade upp en skinnbeklädd liten flaska ur innerfickan. Flaskan hade fyra rostfria små bägare som hölls på plats av en skinnremsa med knapplås, livets vatten har sällan smakat så gott.
Solen hade redan gått ner över fjällkanten för en timme sedan och det började bli mörkt på riktigt.
Väl framme i kojan bjöds det på Bullens pilsnerkorv i bröd med en kall pilsner, en gourmetmåltid för en utsvulten jägare.
Dag två bjöds det på suovasgryta med bacon och champinjoner, dom ingredienserna var egentligen tänkta att ha till ev skogsfågel men smakade bra ändå.
Grabbarna överaskade med en flaska calvados av finaste sort och en armborst med sugproppspilar som en bröllops present. Armborsten var flitigt använd under kvällen då det även följde med en måltavla, calvan behövdes inte bäras hem igen.
Blev flera fina skidturer och varma bastubad under helgen och jag trivs som sagt rätt gott ute i jaktstugan. Bastun är nog den risigaste och otätast kreation jag bastat i men ändå är det här som bastubadandet är som trevligast, det sitter alltså inte så mycket i själva bastun.
Jag passade även på att ta en skotertur upp på fjället, även om det inte var så mycket snö så gick det bra att komma upp bara man tog det lite försiktigt. Skotern ger en enorm frihetskänsla, att på några minuter ta sig upp på en bergstopp och njuta av solnedgången och den totala tystnaden. Lika snabbt är man nere i kojan igen för att lyssna på sörlänningarnas ljugarhistorier om jakter som förmodligen aldrig ägt rum, passar iaf bra som bakgrundsljud när man tar en lite stödvila efter avslutad jaktdag..

Hade ju hoppats på en tjädertupp för att få göra ett nytt försök med min berömda tjädergryta.
Den minnesgoda forumläsaren kommer kanske ihåg hur det gick med den förra året.
Nåja det blev ingen fågel den här gången med det är som sagt inte därför som vi åker ut till skogs.