Nu glider det bättre igen.

Visade ju en bild på en fastkörningar med fyrhjulingen i förra inlägget.

Orsaken var den nyinköpta Canadapulkan som användes för att transportera älgen med.
Har dragit älg med diverse vagnar och fordon men aldrig nått som gått såhär tungt. När man väl kom iväg så var det full gas som gällde om underlaget var det minsta mjukt.
Älgen såg ut som ett träsktroll när första myren var passerad, och alla ni som testat dra nått riktigt tungt bakom fyrhjulingen i myrmark vet att styrförmågan är starkt begränsad när framhjulen börjar resa sig.
Jag förstod att friktionen skulle vara lite högre men att det skulle gå så här överjävligt trögt hade jag inte kunnat drömma om.
Innan alla läsare som drar sina älgar med liknande pulkor slutar läsa i ren frustration över att jag snackar en massa skit och att pulkor är överlägsna i blöt terräng ska vi kanske klargöra varför det gick så tungt.
Pulkan är som sagt nyinhandlad och detta var första och hittills enda älgen vi dragit med den.
Nån hade hört om ett lag i grannbyn som slitit sönder draghålet på sin, förvisso med två vuxna älgar och en kalv på men det bestämdes iaf att den skulle förstärkas. Ett annat lag hade rivit sönder sin i nått stenskravell så förstärkning under till skulle oxå göras. Jag var av den bestämda åsikten att vi testar först så ser vi om något behövs förbättras men fick inget gehör.
Ok, tanken är kanske inte så dum men det hela föll på materialvalet, en ca 10 mm tjock industriplast var tänk att använda men istället tog man det som fanns tillhands.
Det blev gummi från ett gammalt transportband, inte direkt världens glattaste material.
Förstärkningen runt draghålet var väl ok men dom två remsor, ca 15 cm breda under pulkan greppade ordentligt i backen när det kom lite vikt på.
Dom avlägsnades omgående efter första provturen och nu ska det enligt uppgift sitta plast där i stället.