Maskinkörning och tårta.
av Jakob_Patring sön 09 maj 2010, 17:41
Den här veckan på Färna har inneburit mestadels krankörning. Måndagen ägnades åt bonitering och lite letande efter kulturminnen. Jag förvånas ganska ofta över hur tätt det är med alla dessa kolbottnar i Bergslagen. Men nånting ska väl Svealand vara känt för.
Som sagt, det blev mycket praktik den här veckan, och vi fick med oss två lärare ut; Kenneth och Anna. Kenneth stod ofta och pratade i telefonen medan han höll kolla på oss andra, och Anna var med oss i hytten för att ge lite råd och tips. Hon sa till mig att jag ligger långt före de andra, men det beror på att jag har kört kran förut. Samma sak var det med de andra två i gruppen. Den ena killen hade tydligen kört en skördare med klippaggregat i januari och februari i år. Både han och jag blev snabbt rastlösa av övningsmomentet som innebar att föra över kranen, utsträckt från den ena sidan till den andra, och därefter föra den ena sidan till den andra mellan stakarna. När jag väl satt i godan ro och körde kranen mellan stakarna, så kom en av killarna med ett tomt juicepaket (2 L) och ställde det vid sidan av maskinen på en stubbe. Jag antog utmaningen och greppade försiktigt juicepaketet. Och det gick vägen! Utan att knyckla ihop den! Därefter fortsatte vi med att leka så gott det gick. Jag hämtade pinnar, stenar och annat jox som kunde användas för precisionskörning.
På torsdagen fick vi testa på att köra maskinen i terrängen. Fast jag fick vara lärare istället den dagen. Jag åkte iväg med en kille som aldrig kört skotare i terräng förut. Jag märkte på honom att han var lite nervös och frågade vart övningsbanan låg. P.g.a. lite missförstånd så for vi ut på fel ställen på hygget och jag började fundera på var övningsbanan låg någonstans. För det fanns inga spår i närheten. Till slut stod vi framför en sankmark och då sa jag åt honom att stanna för att backa tillbaka till avlägget. I samma stund kom Anna farandes och hade oro i blicken. Hon frågade vart vi var på väg och pekade åt det håll där övningsbanan låg. "Ni hade väl inte tänkt åka ner i det där?", frågade hon och nickade mot sankmarken. Men jag svarade då att "jag har kört fast tillräckligt många gånger förut, så det ska mycket till för att jag frivilligt ska köra ner i det där". Kenneth blev väl lite missnöjd, eftersom han längtade efter en riktig fastkörning. Lärare är speciella.
Två maskiner fick vi köra. En Rottne F12 och en Ponsse Bison. Förarstolen i Ponssen satt helt löst och stolspärren var helt ur funktion. Det fanns kort sagt mycket smått & gott att hålla på med på den maskinen. Annars trivdes jag mycket med den. Det enda egentliga felet med den är att den är 6-hjulig.
Nu har det gått två veckor och vi åtta stycken elever är klara med den "Förberedande utbildningen". Vi har fått göra en del diagnostiska test och testat på körning för att lärarna ska kunna bedöma om vi är lämpliga att gå på utbildningen. Alla blev godkända. Nu är det en dryg väntan som återstår. Den egentliga utbildningen på ca 5 månader, börjar inte förrän efter midsommar!
Men jag ska tillbaka dit om redan två veckor för att ta grönt kort i skogsvård. Det ser jag verkligen framemot. En av killarna i klassen hyr ett hus av min första arbetsgivare som driver skogsentreprenad. han har då blivit lovad arbete hos honom om han går utbildningen. Jag blev jätteglad för hans skull. Men då avstod jag från att ringa till entreprenören för att fråga om praktikplats och/eller jobb, för "han har väl nog med att ha EN praktikant hos sig att lära upp". Men igår fick jag ett samtal från entreprenören. ![:)]](./../../images/smilies/100.gif "On the phone")
Det fanns ingen i företaget som hade kört skotare med gödningsspridare, och han undrade om jag ville åta mig det jobbet, eftersom jag själv hade kört det förut hos honom. Det blir endast i Upplands-trakten det rör sig om och det blir bättre planerat än 2007. Jag tackade ja på en gång. 
För att fira händelsen så bjöd jag hem en kompis som köpte hem fikabröd. Själv fixade jag ihop en kladdkaka. 
Ja, mycket har hänt och mer kommer att hända. Sköt om er allihopa så gott det går!
Som sagt, det blev mycket praktik den här veckan, och vi fick med oss två lärare ut; Kenneth och Anna. Kenneth stod ofta och pratade i telefonen medan han höll kolla på oss andra, och Anna var med oss i hytten för att ge lite råd och tips. Hon sa till mig att jag ligger långt före de andra, men det beror på att jag har kört kran förut. Samma sak var det med de andra två i gruppen. Den ena killen hade tydligen kört en skördare med klippaggregat i januari och februari i år. Både han och jag blev snabbt rastlösa av övningsmomentet som innebar att föra över kranen, utsträckt från den ena sidan till den andra, och därefter föra den ena sidan till den andra mellan stakarna. När jag väl satt i godan ro och körde kranen mellan stakarna, så kom en av killarna med ett tomt juicepaket (2 L) och ställde det vid sidan av maskinen på en stubbe. Jag antog utmaningen och greppade försiktigt juicepaketet. Och det gick vägen! Utan att knyckla ihop den! Därefter fortsatte vi med att leka så gott det gick. Jag hämtade pinnar, stenar och annat jox som kunde användas för precisionskörning.
På torsdagen fick vi testa på att köra maskinen i terrängen. Fast jag fick vara lärare istället den dagen. Jag åkte iväg med en kille som aldrig kört skotare i terräng förut. Jag märkte på honom att han var lite nervös och frågade vart övningsbanan låg. P.g.a. lite missförstånd så for vi ut på fel ställen på hygget och jag började fundera på var övningsbanan låg någonstans. För det fanns inga spår i närheten. Till slut stod vi framför en sankmark och då sa jag åt honom att stanna för att backa tillbaka till avlägget. I samma stund kom Anna farandes och hade oro i blicken. Hon frågade vart vi var på väg och pekade åt det håll där övningsbanan låg. "Ni hade väl inte tänkt åka ner i det där?", frågade hon och nickade mot sankmarken. Men jag svarade då att "jag har kört fast tillräckligt många gånger förut, så det ska mycket till för att jag frivilligt ska köra ner i det där". Kenneth blev väl lite missnöjd, eftersom han längtade efter en riktig fastkörning. Lärare är speciella.
Två maskiner fick vi köra. En Rottne F12 och en Ponsse Bison. Förarstolen i Ponssen satt helt löst och stolspärren var helt ur funktion. Det fanns kort sagt mycket smått & gott att hålla på med på den maskinen. Annars trivdes jag mycket med den. Det enda egentliga felet med den är att den är 6-hjulig.
Nu har det gått två veckor och vi åtta stycken elever är klara med den "Förberedande utbildningen". Vi har fått göra en del diagnostiska test och testat på körning för att lärarna ska kunna bedöma om vi är lämpliga att gå på utbildningen. Alla blev godkända. Nu är det en dryg väntan som återstår. Den egentliga utbildningen på ca 5 månader, börjar inte förrän efter midsommar!
Men jag ska tillbaka dit om redan två veckor för att ta grönt kort i skogsvård. Det ser jag verkligen framemot. En av killarna i klassen hyr ett hus av min första arbetsgivare som driver skogsentreprenad. han har då blivit lovad arbete hos honom om han går utbildningen. Jag blev jätteglad för hans skull. Men då avstod jag från att ringa till entreprenören för att fråga om praktikplats och/eller jobb, för "han har väl nog med att ha EN praktikant hos sig att lära upp". Men igår fick jag ett samtal från entreprenören. Det fanns ingen i företaget som hade kört skotare med gödningsspridare, och han undrade om jag ville åta mig det jobbet, eftersom jag själv hade kört det förut hos honom. Det blir endast i Upplands-trakten det rör sig om och det blir bättre planerat än 2007. Jag tackade ja på en gång. För att fira händelsen så bjöd jag hem en kompis som köpte hem fikabröd. Själv fixade jag ihop en kladdkaka. Ja, mycket har hänt och mer kommer att hända. Sköt om er allihopa så gott det går!
3 kommentarer | Läst 7198 ggr
