Varför säljer du inte?
av Humlan91 fre 17 jan 2020, 09:21
Jag har många gånger funderat på att sälja av allting och ta pengarna istället. Det är inte bara en hög med skog jag fått ärva utan det är även en tillhörande "gård" - det är sommarstugor, ladugårdar, stora åkrar, båthus och badplats. Det är hur fint som helst och det är en stor tillgång till att utveckla och förverkliga sina drömmar. Platsen har gått i släkten och det är en plats som jag har tillbringat min barndom på. Det är också en plats som har skapat mycket ångest och hur tar man tillbaka det? För det känns inte som mina sommarstugor, mina åkrar, mina ladugårdar, mitt båthus eller badplats. Beslut har tagit över mitt huvud och utan mitt godkännande (eller mitt godkännande, men jag har inte förstått innebörden av dem) - och det ger mig ångest. Vad för kontrakt har jag lovat ut till människor?
Men varför vill du behålla och äga en plats som du bara mår skit av? En plats som du har varit villig att dö för att komma bort? När dina drömmar är någon annan stans? När intresset och kunskapen är noll, VARFÖR vill du ha kvar det? Varför ska du medvetet sätta den bördan på dig själv? De frågorna har jag ställt till mig många gånger och av ren frustration har jag sagt till dem runt omkring mig "men ta över det du då, om du kan och vill så mycket" - jag har skämts över att jag inte finner något intresse i arvet, förstår värdet med marken eller fastigheterna. Jag hatar att känna mig dum och inte förstå det människor säger till mig.
Jag vill inte slänga bort det här ännu - utan jag vill ge det en ärlig chans och förstå det hela. Jag vill ta kontrollen och därefter ta ett beslut som är grundat i kunskap och erfarenhet om att behålla eller sälja. Om jag vågar drömma om hur jag skulle vilja ha det och driva det, se möjligheterna med platsen så är motivationen till att lära mig och förstå allting större. Men det är svårt, för jag har svårt för att lära mig, läsa och tillgodose kunskaper som jag lär mig. Jag har blivit uppvuxen med att jag inte kan något, inte förstår något, inte fått möjlighet att skapa ett intresse för skogen och platsen. Jag är arg för att jag fått så usla förutsättningar och älska en plats som har varit till för mig.
Men varför vill du behålla och äga en plats som du bara mår skit av? En plats som du har varit villig att dö för att komma bort? När dina drömmar är någon annan stans? När intresset och kunskapen är noll, VARFÖR vill du ha kvar det? Varför ska du medvetet sätta den bördan på dig själv? De frågorna har jag ställt till mig många gånger och av ren frustration har jag sagt till dem runt omkring mig "men ta över det du då, om du kan och vill så mycket" - jag har skämts över att jag inte finner något intresse i arvet, förstår värdet med marken eller fastigheterna. Jag hatar att känna mig dum och inte förstå det människor säger till mig.
Jag vill inte slänga bort det här ännu - utan jag vill ge det en ärlig chans och förstå det hela. Jag vill ta kontrollen och därefter ta ett beslut som är grundat i kunskap och erfarenhet om att behålla eller sälja. Om jag vågar drömma om hur jag skulle vilja ha det och driva det, se möjligheterna med platsen så är motivationen till att lära mig och förstå allting större. Men det är svårt, för jag har svårt för att lära mig, läsa och tillgodose kunskaper som jag lär mig. Jag har blivit uppvuxen med att jag inte kan något, inte förstår något, inte fått möjlighet att skapa ett intresse för skogen och platsen. Jag är arg för att jag fått så usla förutsättningar och älska en plats som har varit till för mig.
5 kommentarer | Läst 4526 ggr