Elmia

Ja det blev ju Elmia Wood i alla fall trots att tid inte fanns.
Bilder på allt helvete som fanns på mässan har ni ju redan sett i drivor så vi skiter i det, vi tar det där andra istället.

Flyg ner till Stockholm tidigt på morgonen, landningen gick bra men sen var det stopp.
Kaptenen meddelade att Arlanda drabbats av ett omfattande strömavbrott och att vi därför inte kunde taxa in, inga plan kunde heller lyfta från Arlanda.
Jag har för mig att det lyfter ett plan var 90:e sekund från Arlanda, rimligtvis borde det då oxå landa ett plan med samma tidsintervall.
Kan inga plan lyfta så blir det ganska fort trångt nere på marken, och det var just vad som hände även om avbrottet inte var så långt.
Väl inne på Arlanda meddelades att vissa avdelningar inte funkade fullt ut pga. strömavbrott, förmodligen gick man då på reservkraft.
Jag skulle ju ha en bil ståendes på Arlanda för vidare resa söderut men så blev det inte, bilen var kvar inne i stan så det blev Arlanda express in till City.
När jag väl fått tag på bilen bar det av söderut, redan då kom rapporter om kaos på mässparkeringen och kilometerlånga köer.
Drygt 30 mil senare är jag mitt i kökaoset, efter att stått still i en timme, 2 kilometer från mässparkeringen ger jag upp.
Jag ställer bilen vid en bondgård och promenerar dom 2 kilometrarna.
Ett smart drag ska det visa sig, dom flesta bilarna i kön får vända hem igen.
Polisen står helt enkelt och vinkar tillbaka folk och ber dom återkomma någon annan dag, parkeringen är stängd pga. dom dåliga markförhållanderna och det finns ingenstans att ställa fler bilar.
Sundelius och Jensskog som kommer en timme bakom mig råkar ut för just detta men dom lyckas med sina körgosseaktiga leenden och vänliga stämma smickra sig förbi vakterna, eller som Sundelius själv uttryckte det; Nu är man rejält brun runt munnen. Samtidigt som han tryckte ner ytterligare en bombmurkla, alla runt omkring nickad instämmande.

Väl framme i Skogsforums monter fick jag skaka hand med Torbjörn för första gången och såklart med Fredrik oxå.
Vi som stod i montern hade ganska så fullt upp, kanske såg det ut som att vi stod med händerna i byxfickorna mellan varven men det var inte många lediga stunder.
Hela tiden strömmar det till nya medlemmar som kommer och hälsar och presenterar sig.
Även många nyfikna som stannar till så fort en av dom gammal veteransågarna som Kärrabol har med sig startas.
Vi människor är ganska enkla och primitiva varelser ändå, om det ryker och låter så stannar vi till. Bjuds det dessutom på riktigt kokkaffe av Jensskog och en bombmurkla därtill är mässkänslan total för många, ja det fanns även bryggkaffe för silmjölkarna.
Såklart hade Fredrik och Torbjörn sett till att bryggaren stod längst in i ett mörkt hörn.
Bryggkaffe på en skogsmässa.

Tyvärr hinner man inte prata med alla, rätt var det är vill nån testa motorsågsfrisbee eller så rycker nån i ärmen med en fråga om kaffe, hur många besökare det är på en dag eller nått helt annat.
Andra gånger står man och tjuvlyssnar på nån diskution om nån händelse på forumet men lika intressant är dom skogliga diskutionerna som likt svampar ur jorden hela tiden poppar upp i montern.
Jag riktigt myste stundtals där i tältet medan regnet smattrade mot presseningstaket, ideligen glada människor som hyllar skogsforum och dess anda.
Jag tror nog att Torbjörn och Fredrik även hade den känslan.
Jag hade med mig en bunt t-shirts med lite roliga tryck som jag delade ut till alla som nämnde min blogg, jätteroligt att träffa er som läser och kommenterar.
Tack för det, det inspirerar och värmer verkligen.

Det blev en snabbsväng ut på mässan oxå med grabbarna, jag han oxå springa iväg och kolla på dom stora flishuggarna.



På Campen i civila kläder var det lite lugnare och med lite pladdervatten innanför västen släppte den lilla nervositet som fanns kvar inför dom nya bekantskaperna. I montern var det fullt upp med att hälsa på alla besökare så det var skönt att få lite tid över till att prata med varandra.
Jag fann ett par nya vänner i Robertberg, Vardon, Tandemåla, Blivande snickare och så erre förstås. Jag och erre har chattat en hel del via Instagram, Whatsapp och nu senast Telegram.
Vi har skrivit så pass mycket så att det nästan kändes som att det var läge att säga; Det var länge sen, när vi slog hand för första gången.

Sundelius, Jensskog, Molnia och totte har jag ju träffat tidigare men det var ett kärt återseende. Det var även en handfull nya bekantskaper på plats, och så "svärfar" såklart. Vi skrattade, åt och drack en bit in på det nya dygnet.


På hemvägen går det smidigare, full gas upp till Stockholm, in till stan för att återlämna bilen och sen Expressen in till Arlanda.
Hemma sent på kvällen med huvudet fullt av intrycken från helgen, så mycket nya ansikten, så många trevliga människor.
Elmia Wood levererade verkligen i år även om jag inte såg så mycket av själva mässa.