SKOGSFORUM ARTIKEL 

  Rundvirke

Sågverket i Fügen – mitt i alpbyn

16 inlägg 9864 visningar 2 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Re: Sågverket i Fügen – mitt i alpbyn

wkcwoodexport  
#811136
Torbjörn Johnsen skrev:Det här är en serie artiklar om sågverksföretaget Binderholz från Österrike. Företaget levererar trä till flera stora byggnadsprojekt i Sverige och Norge. Produkter som görs av Europas dyraste grantimmer. Hur går det till? Du hittar fler artiklar via länkar längst ner i den här texten.

I den pittoreska alpbyn Fügen i Zillertal, Tirol är det gott om turister både vinter och sommar. När jag var där i slutet av maj var det vandrare och mountainbikers som fyllde de många värdshusen och hotellen. På vintern är det skidåkarna. Mitt i byn ligger Binderholz sågverk inklämt på en relativt begränsad yta. Det är ett sågverk som sågar ca 600 000 m3 sågad vara per år och hur det går till på en så begränsad yta kan man funder över. Men nyckeln är dygnetrunt-drift, planering och kluriga lösningar.

1686233623_img_3644.jpeg


Bara barkade stockar på vedgården
Timret från närregionen kommer in både via lastbil och järnväg. Binderholz har ett gammalt smalspår in till fabriken och trots att timret måsta lastas om från lastbil eller normalspåriga vagnar i en inte allt för avlägsen knutpunkt så används tåget för att frakta in betydande volymer. Det är utrymmessnålt och minskar godsbelastningen på smala men hårt trafikerade alpvägar. Det första man ser som skiljer mot hur det ser ut i Sverige är att allt timmer barkas direkt när det kommer in. Lastbilarna lastade av direkt i barkstationens timmerintag. Barkade (och i vissa fall rotreducerade) stockar gick ut i sorteringsfack efter diameter och längd. Ganska få fack tack vare ett huvudträdslag (gran) och endast tre fasta stocklängder.

1686233623_img_3648.jpeg


Sorterade stockar travades upp på den relativt begränsade vedgården i väntan på sågning av just den diemeterklassen. Ingen stock låg längre än fyra veckor under normal produktionstakt vilket kräver en timmerförsörjning enligt just-in-timeprincip. Binderholz virkesköp och skogsavverkning rullar året runt och det görs inget sommaruppehåll i avverkningarna.

1686233623_img_3646.jpeg


Grövre timmer
En okulär besiktning av timmerlagret ger en tydlig uppfattning om att Binderholz sågar grövre timmer än vad ett genomsnittligt sågverk i Götaland gör. Det fanns några travar med rejält grova stockar, över 60 cm diameter. Majoriteten av stockarna hade uppskattningsvis toppdiametrar mellan 24-40 cm men det fanns någon trave som var klenare också. Binderholz uppfattning om stockdiameter är att ”ju grövre desto bättre”. Jag återkommer till detta lite längre ner. Kvalitetsmässigt så var inte timret så imponerande. En del stockar var riktigt fina och tätvuxna men det mesta var ganska snabbvuxet, relativt kvistigt och en hel del timmer hade blånads- och lagringsskador vilket inte verkade vara något problem.

Traditionell reducersåg
Tyvärr fick jag inte fotografera eller filma inne i produktionen men jag ska beskriva med ord hur den går till.
Inne i såghuset finns två såglinjer. En traditionell Linck-linje med reducerteknik. Alltså en sågteknik där ytorna (bakarna/svallarna) fräses bort direkt som flis. Fräsen gör även ”hörnen” på sidobrädorna som sedan skiljs av med ett bandsågsblad i nästa steg. Först körs två parallella sidoytor vilket resulterar i två till fyra sidobrädor och lite flis. Sedan vänds stocken 90 grader och de andra två sidorna fräses/sågas på samma sätt. Därefter delas det fyrkantiga blocket i det antal plank eller brädor som man vill ta ut beroende på dimension. Hela såglinjen är mer än 100 meter lång och det går fort som attan att såga varje stock. Maxdiametern i den här linjen var upp mot 60 cm stockdiameter. Efter sågning går brädor och plank vidare till råsortering, ströläggning och torkning.

Bandsåg för grovstock
Den andra såglinjen tog hand om det grövsta timret. En stor ”stocktagande” bandsåg som sågar ett snitt per gång som den fastspända stocken löper förbi sågbladet. Stocken körs fram och tillbaka gång efter gång och varje gång ramlar det ner en rejäl, okantad planka. De grova plankorna kunde sedan säljas som de var om kvalitén var bra annars så klövs de ner i mindre dimensioner i en annan såg. Binderholz såg inte denna enskilda och något mer manuella hantering av grovstock som problematisk. Tvärtom går det att få ut stora värden ur grovt timmer. Sågutbytet blir väldigt högt och kvalitén är ofta väl så bra i grovt timmer enligt marknadschefen Christian Kolbitsch som guidade på sågverket.

1686233623_img_3640.jpeg


Dygnetruntdrift
En av förklaringarna till att en, med svenska ögon sett, ganska måttligt stor såganläggning på en ganska begränsad yta klarar av en årlig produktion i nivå med de största norrlandssågarna är att den körs med dygnetrunt-drift. Barkstationen får bara köras under dagtid p g a buller men sågen går dygnet runt, i treskift. Det här ger ju ett högt resursutnyttjande i både anläggning och yta men det kräver också mer resurser för det löpande underhållet.

En annan förklaring till den höga produktionen är att nästa flaskhals, virkestorkarna, fördelades på fler egna industrier. Från sågverket i Fügen kördes t ex sorterat men otorkat virke till limträfabriken i Jenbach några mil därifrån. Där torkades virket istället i den anläggningens virkestorkar med limträfabrikens restströmmar som bränsle. Men tillbaka till sågen i Fügen…

1686233623_img_3625.jpeg


Hyvleri på höjden
Inne på sågverksområdet finns utöver såghall, torkar och pannanläggning även två hyvlerier. Ett äldre hyvleri där det hyvlas konstruktionsvirke och ett nytt som är under byggnation. Eftersom ytan att bygga på är begränsad har man helt enkelt byggt hyvleriet på höjden. Med två våningar dubblas ytan på samma areal tomtmark. Exakt hur flödet var tänkt gick inte riktigt att utröna och det var heller inget som Binderholz ville ge en detaljerad beskrivning över.
Utöver fyrsidigt hyvlat så producerar Binderholz även profilerad paneli olika dimensioner.

Pellets, pallar och helhetstänk
Precis som för alla sågverk så blir det även för Binderholz biprodukter och sidoströmmar. En del av den färska flisen går till någon av de få massabruken i Österrike. Barken eldas i huvudsak på plats tillsammans med annat spill (från torkat virke) och ger värme till torkarna men även fjärrvärme till samhället Fügen. Sågspån samt avkap från otorkat virke gick till pelletsproduktion eller tillverkning av stora eldningsbriketter (logs).

1686233623_img_3631.jpeg


I pelletsproduktionen kunde man se ytterligare en företeelse som verkar symptomatiskt för Binderholz. Att ta vara på allt och göra så mycket som möjligt själv! Här stod operatören som övervakade säckning av pellets i småsäck samtidigt och spikade pallar. Av lågkvalitativt virke direkt från sågen och i samma takt som pack-roboten behövde dem. Hyvelspån från torrt virke balades som hästströ. Binderholz packade en del av både pellets och hästströ i säckar och balar med andra företags (kunders) varumärken. I någon av Binderholz fabriker tillverkar de engångspallar av pressad flis men det såg jag inte i de fabriker jag besökte.

1686233623_img_3637.jpeg


Få längder och bara meter
Resten av Europa må ha gått över till det metriska systemet men i svenska sågverk sågar vi fortfarande i stort sett efter gamla fot och tum-mått. Med viss modifikation och att vi kallar längderna för 3.6, 3.9, 4.2, 4.5 eller 4.8 meter eller en ”tvåtumfyra” för 45x95.

Binderholz sågverk hanterar enbart tre längder men i praktiken bara två: timmer som är fyra eller fem meter långt. Enstaka tremeterstockar köps ibland men det fanns inte många sådana på vedgården. Färre antal längder underlättar hela hanteringen i såväl timmerlager som råsortering och Binderholz har ingen uppfattning att det skulle påverka deras förmåga att tillgodose kundernas behov. Dimensionsmässigt sågas det i hela centimeter med hyvelmån. Alltså brädor/plank som har tjocklek 20, 30, 40, 50 mm osv efter hyvling. Eller 22, 32, 42, 52 mm ohyvlat.

Mest gran
Binderholz sågar mest gran i Österrike men har även en del produktion av furu (tall), ädelgran (abies alba m fl) samt lite lärk och douglas. Jag uppfattade Fügensågverket som ett renodlat gransågverk, möjligen med inslag av ädelgran.

En del av produktionen från sågverket i Fügen går till fabriken för limträ i Jenbach, CLT-fabriken (KL-trä) i Unterberg samt träpanelfabriken i St Georgen. Andra delar av produktionen säljs direkt som olika typer av trävaror. Mer eller mindre bearbetade till t ex hyvlade reglar och profilerad panel.

Egen shop och festlokal
Inne på sågverksområdet, men utanför det innersta skalskyddet och tillgängligt för allmänheten, finns en kombinerad restaurang, bar och event/konferensanläggning. Här kan man köpa en bit mat eller ett glas och här kan man som Fügenbo hyra in sig om man vill arrangera en fest. Enligt marknadschefen Christian Kolbitsch används lokalen ofta till bröllopsfester och liknande.

1686233623_img_3641.jpeg


Vid ingången till lokalerna finns en shop. Ja, en sådan där som man alltid måste gå igenom när innan man kommer ut efter att ha varit på ett museum eller liknande. Ganska häftigt att ha en shop på ett sågverk! I utbudet fanns lokalt förädlade drycker (vin, snaps mm) samt trähantverk och annat hantverk från lokala konstnärer. Innan pandemin så anordnade man guidade turer för intresserad allmänhet inne på sågverket. Tyvärr blev det stop på detta i och med pandemin och nu har det enligt Christian tillkommit fler säkerhetsregleringar vilket gör det svårt att fortsätta med vilket Binderholz beklagar. Man får verkligen intrycket att Binderholz lever tight i symbios med de kringliggande samhället!

Sågverksfilosofi?
Binderholz har som målsättning att deras vidareförädlande industri ska vara helt självförsörjande på trä från egna sågverk. Dessutom verkar det vara ett tydligt mål att allt som faller ut från industrierna ska tas till vara på och förädlas så mycket som möjligt. Det gäller både det sågade men även sidoströmmarna av flis, bark, spån och bortkap.

Binderholz har varit mycket expansiva och köpt sågverk i flera andra länder. Gemensamt för flera av dessa sågverk verkar vara att de gått lite knackigt. Inte så mycket på grund av de yttre förutsättningarna utan kanske mer på grund av ägarna. I Finland köpte Binderholz 2016 två sågverk i nordöstra Finland från statligt ägda företaget Vapo. I USA köpte Binderholz två sågverk från österrikiska Klausner Group. Ni kan ju gå in och jämföra webbsidorna från Klausner Group och Binderholzoch se vem som känns mest ”på hugget”…

Enligt personerna från Binderholz som jag träffade så är bolagets prio ett alltid att få sågverksamheten att bli fungerande och lönsam innan man börjar tänka på ytterligare vidareförädling när man tar sig an ett nytt företag. I lönsamheten ingår att ta vara på de virkesvärden man hanterar (optimering och sortering!) och att optimera användningen av restströmmarna.

En annan tydlig inriktning som jag tyckte mig se var att hela tiden utveckla produkter så att man kan tillgodose marknadens önskemål. Om kunder vill ha en hållbar träfasad så är inte förstahandsvalet att importera cederträ från Nordamerika för att göra dem nöjda. Istället försöker man utveckla egna, hpållbara fasadkoncept baserat på egensågad lärk eller douglas. Eller värmebehandlad fura.


Här hittar du de fler artiklar om Binderholz

Binderholz - Företaget
Binderholz-Limträproduktion & CLT (kommer inom kort)
Timmerpriserna i Österrike (kommer inom kort)

Binderholz webbsajt hittar ni här


Really Nice Example
Really Nice Example

Annons:
Emmaboda skog och traktor
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).