Skogsekonomi

[Skogz]

tor 19 okt 2023, 09:19#815024 Detta är väl snarare en ren filosofisk fråga än en ekonomisk. Hur tror ni lönsamhetstänket och avkastningskraven hos skogsägare påverkas av att många ärver sin fastighet?
Jag tänker såhär, en ägare som ärvt en skog är INTE lika mån/gniden/intresserad av att maximera sin vinst och lönsamhet av skogsbruket som en ägare som kämpat ihop pengarna till sin skog och köpt den själv?

Eftersom att ägaren med ärvd fastighet ofta inte har några lån inblandade och inte ”uppoffrat” någonting för sin skog så finns heller inte samma driv eller behov av att få någonting tillbaka på fastigheten tänker jag.
”Ja men, jag har bara fått stället så, sålänge som det ger några pengar så är det väl bra…?”
Nu generaliserar jag kanske för mycket…men visst kan det kanske ligga någonting i det??
En ägarfigur där många ägare har låga/slappa krav på vinst från verksamheten kommer ju göra att marginalerna minskar för skogsägarna som helhet. Det kommer inte vara samma förhandling om virkespriserna, det kommer inte vara samma förhandling om prispress på plantor, på markberedning eller vad som helst.
Som ett ägarkollektiv av en tillgång/bransch jobbar man i symbios med varandra, den andres bröd blir - på ett eller annat sätt - ditt bröd också.

Skulle man anta att 100% av skogsägarna satt belånade till öronen med sina fastigheter så kan man nog räkna med att kollektivet som helhet skulle bedriva hårdare förhandling med alla parter man har att göra med, vara mer uppfinningsrik på olika förvaltningsmetoder, och förvalta sina fastigheter på ett optimalt sätt.
Jag skrev inte detta för att klanka ner på någon, utan allting är bara ett teoretiskt tankeexperiment, som det kanske finns endel sanning i?

• Läs mer om Skogsekonomi
• Kolla in hela forumet
• Se vad som skrivs just nu

[Sjögården]

tor 19 okt 2023, 09:32#815025 Du tänker nog logiskt, kraven blir tydligare på lönsamhet hos dem som gjort ett aktivt val att äga skog.
Samtidigt är det många av dem som vill ha en långsiktig avkastning och sällan är i behov av snabba pengar när väl köpet och första uttaget är gjort.
Svårt att generalisera😉

[Niking]

tor 19 okt 2023, 12:44#815058 Avkastningskravet beror nog till stor del hur skogsägarens ekonomi ser ut, storleken på fastighet m.m.

Är skogsägaren beroende av den ekonomiska avkastningen, så blir det nog klart hårdare avkastningskrav än om skogsägaren inte är särskilt beroende av avkastningen. Detta oavsett om fastigheten är ärvd eller köpt.
/Niklas

/Niklas

[Zixten]

tor 19 okt 2023, 12:45#815059 Eller så är det som så att om alla var hårt belånade så hade det varit lättare för virkesköparna att få billigt virke, för fler hade varit i desperat behov av pengar, och då känt sig tvingade till att acceptera låga bud??

Tror att även om man har fått allt och inte har lån så vill man ju ha så bra betalt som möjligt för det man säljer, finns väl få som "skänker" bort sitt virke.

Glöm inte att bromsen är fartens värsta fiende!! SLÄPP ALDRIG GASEN!! // Zixten

[Sjögården]

tor 19 okt 2023, 13:02#815060 Hör nog en del ärvda fastigheter främst samägda där man är nöjd om det går jämnt ut på sista raden.
Ibland hugger man och kostar på vägar,skogsvård,byggnader och annat och då behöver man givetvis pengar.
Men ibland bevarar man bara och då får inköparen/inspektorn rätt fria händer.
Det kan gå bra men inte alltid..

[jannee]

tor 19 okt 2023, 15:28#815075 Finns nog inte två fall som är lika. Inte sällan försöker arvtagaren/arvtagarna göra sig av med fastigheten till så bra pris som möjligt om eller när de väl kan komma överens, troligtvis det bästa alternativet.
Ett annat scenario är när arvtagaren försöker plocka ut så mycket pengar det går för att därefter låta ALLT bero.
De flesta försöker nog dock fortsätta driva fastigheten, är kunskaperna och intresset mindre blir det lätt att de överlåter ansvaret för skötseln åt något bolag/firma.
Det är inte många stadsbor, även om de födda på landet (fastigheten) är intresserade av att sätta plantor i ur och skur, de helger de är lediga från jobbet, samma gäller även röjning.
Behöva köra flera mil till fastigheten gör att även om intresse tidigare funnits avtar det ganska omgående.
Här i söder gör de inte sällan upp ett skötselavtal med Södra = låter räven vakta hönsen.

[Rättselarn]

tor 19 okt 2023, 16:02#815077 Jag tror att vi är rätt representativa i vår by. En tredjedel driver sitt skogsbruk rationellt för att få en god avkastning. De ägarna har jord och skog som sin huvudsakliga inkomstkälla.
Sedan är den tredjedel, som jag själv tillhör, som inte är så beroende av skogsinkomsten. Vi bedriver också ett rationellt skogsbruk, men kan välja något dyrare åtgärder för att få det "snyggt" gjort. Jag har senast låtit gallra 15 ha med beståndsgående maskiner fast det hade gått lika bra med en större maskingrupp. Blev väldigt nöjd med resultatet och blir på gott humör så fort jag är ute och går i den skogen.
Den sista tredjedelen är de som ärvt skogen, men som knappt vet om det.
Sammantaget blir det nog en rätt bra spridning av metoder som förhoppningsvis kan vara bra för framtiden.

[Sjögården]

tor 19 okt 2023, 16:59#815081

Finns nog inte två fall som är lika. Inte sällan försöker arvtagaren/arvtagarna göra sig av med fastigheten till så bra pris som möjligt om eller när de väl kan komma överens, troligtvis det bästa alternativet.
Ett annat scenario är när arvtagaren försöker plocka ut så mycket pengar det går för att därefter låta ALLT bero.
De flesta försöker nog dock fortsätta driva fastigheten, är kunskaperna och intresset mindre blir det lätt att de överlåter ansvaret för skötseln åt något bolag/firma.
Det är inte många stadsbor, även om de födda på landet (fastigheten) är intresserade av att sätta plantor i ur och skur, de helger de är lediga från jobbet, samma gäller även röjning.
Behöva köra flera mil till fastigheten gör att även om intresse tidigare funnits avtar det ganska omgående.
Här i söder gör de inte sällan upp ett skötselavtal med Södra = låter räven vakta hönsen.

Tror nog inte Södra är bättre eller sämre än andra aktörer i området när det gäller förvaltning, tycker det låter som en hel del är nöjda.
Men visst är det varierande och ingen kan begära att inspektorn/inköparen skall hinna med att se till skogen som du och jag gör på vårt eget.
Det blir mycket skogsbruksplanen som styr och skogsägaren har alltid sista ordet.
Tyvärr finns det inget riktigt bra förvaltningsavtal för mindre fastigheter utan det är lite upp till var och en.
Och Södra gör nog som de flesta , hjälper den grisen som skriker mest,bara för att få tyst…😉

[alias]

tor 19 okt 2023, 17:43#815090

Detta är väl snarare en ren filosofisk fråga än en ekonomisk. Hur tror ni lönsamhetstänket och avkastningskraven hos skogsägare påverkas av att många ärver sin fastighet?
Jag tänker såhär, en ägare som ärvt en skog är INTE lika mån/gniden/intresserad av att maximera sin vinst och lönsamhet av skogsbruket som en ägare som kämpat ihop pengarna till sin skog och köpt den själv?

Eftersom att ägaren med ärvd fastighet ofta inte har några lån inblandade och inte ”uppoffrat” någonting för sin skog så finns heller inte samma driv eller behov av att få någonting tillbaka på fastigheten tänker jag.
”Ja men, jag har bara fått stället så, sålänge som det ger några pengar så är det väl bra…?”
Nu generaliserar jag kanske för mycket…men visst kan det kanske ligga någonting i det??
En ägarfigur där många ägare har låga/slappa krav på vinst från verksamheten kommer ju göra att marginalerna minskar för skogsägarna som helhet. Det kommer inte vara samma förhandling om virkespriserna, det kommer inte vara samma förhandling om prispress på plantor, på markberedning eller vad som helst.
Som ett ägarkollektiv av en tillgång/bransch jobbar man i symbios med varandra, den andres bröd blir - på ett eller annat sätt - ditt bröd också.

Skulle man anta att 100% av skogsägarna satt belånade till öronen med sina fastigheter så kan man nog räkna med att kollektivet som helhet skulle bedriva hårdare förhandling med alla parter man har att göra med, vara mer uppfinningsrik på olika förvaltningsmetoder, och förvalta sina fastigheter på ett optimalt sätt.
Jag skrev inte detta för att klanka ner på någon, utan allting är bara ett teoretiskt tankeexperiment, som det kanske finns endel sanning i?

Någon som nyligen har köpt en fastighet för en stor andel lånade pengar har ofta behov av en viss storlek på ett årligt positivt nettokassaflöde av en viss storlek från skogsbruket.

Vad som ger ett tillräckligt stort nettokassaflöde på kort sikt och vad som är lönsamt i det längre perspektivet är inte alltid detsamma och inte heller alltid lätt att bedöma.

Behöver man avverka för att få fram 200 000 kr/år till räntekostnaderna så har man ju en svagare förhandlingsposition gentemot virkesköparen, och kan tvingas sälja virke även i tider av lägre virkespriser, än om ens skog är i princip obelånad. Kan man inte invänta bättre virkespriser så får man avverka större volymer för att få ihop samma summa.

Samma sak gäller ju på kostnadssidan. Risken här är väl snarast att istället för att t.ex. röja ungskogen i tid till ett överkomligt pris per ha så skjuter man på åtgärden för länge så att den blir dyr per hektar och att man då inte tycker sig ha råd att röja allt, eller ens något, förrän strax innan gallringsmaskinerna ska rulla in i skogen.

Det är väl som i all annan verksamhet; pengar trivs i flock - det är lättare att tjäna mera pengar om man redan har en ordentlig hög!

Bara mina fem ören...

MVH
Alias

"Investera i mark, jag har hört att det inte tillverkas längre!"
-Mark Twain

[jannee]

tor 19 okt 2023, 17:53#815096 Jag har beskådat fastigheter som har skötselavtal med Södra men även med Sydved.
Är inte direkt imponerad av deras sätt att sköta åtagandet.
Planteringar som verkligen är bristfälligt genomförda, resultatet gör att man nästan gråter.
Gallringar där uttaget varit så pass högt att återstående "skog" verkligen kan kallas gles.
Slutavverkningar där INGEN återbeskogning skett under den senaste 5 års perioden, man kan undra varför.
Beror det på ägardirektiv eller har inspektorn glömt det hela eller har skötselavtalet upphört.
Jag har i något/några fall hört av mig till ägaren/ägarna, undrat varför det är som det är och fått svaret :
- Det har jag ingen aning om, det ska XX sköta.

[Sjögården]

tor 19 okt 2023, 18:56#815110 Storskaligheten har sina brister, själv skulle jag inte ha kvar skogen om vare sig jag eller familjen vill eller har förmågan att sköta den.
Men det måste vara ett mycket tydligt ansvar vem som har ansvar för att åtgärder blir gjorda som planerat antingen man äger den ihop med andra eller har skötselavtal..😉

[aho]

tor 19 okt 2023, 19:14#815113 Det lilla jag har sett är att det är precis där det brukar gå snett, på samägda fastigheter finns det flera olika viljor vilket ofta leder till att man inte blir överens och så sköts fastigheten inte alls. Samägande är oftare orsak till dåligt skötta fastigheter än om de förvärvats genom köp eller arv.
Däremot är det väl få som väljer att köpa skog ihop, så de flesta köpta fastigheter har en ägare.

[Torleif]

fre 20 okt 2023, 21:35#815253 De flesta som köper större arealer verkar börja med att kalhugga allt. Även om det bara är halvvuxen skog i massavedsdimension.
Kanske lönsamt enligt kortsiktig nuvärdeskalkyl men på lång sikt är det dålig lönsamhet om nästan ingenting för växa sig grövre än klenstock.

Långsiktiga skogsägare verkar oftast ha ärvt åtminstone en del av skogen och ha planer på att låta den gå vidare i arv.

[svampbob]

fre 20 okt 2023, 22:41#815260

Detta är väl snarare en ren filosofisk fråga än en ekonomisk. Hur tror ni lönsamhetstänket och avkastningskraven hos skogsägare påverkas av att många ärver sin fastighet?
Jag tänker såhär, en ägare som ärvt en skog är INTE lika mån/gniden/intresserad av att maximera sin vinst och lönsamhet av skogsbruket som en ägare som kämpat ihop pengarna till sin skog och köpt den själv?

Eftersom att ägaren med ärvd fastighet ofta inte har några lån inblandade och inte ”uppoffrat” någonting för sin skog så finns heller inte samma driv eller behov av att få någonting tillbaka på fastigheten tänker jag.
”Ja men, jag har bara fått stället så, sålänge som det ger några pengar så är det väl bra…?”
Nu generaliserar jag kanske för mycket…men visst kan det kanske ligga någonting i det??
En ägarfigur där många ägare har låga/slappa krav på vinst från verksamheten kommer ju göra att marginalerna minskar för skogsägarna som helhet. Det kommer inte vara samma förhandling om virkespriserna, det kommer inte vara samma förhandling om prispress på plantor, på markberedning eller vad som helst.
Som ett ägarkollektiv av en tillgång/bransch jobbar man i symbios med varandra, den andres bröd blir - på ett eller annat sätt - ditt bröd också.

Skulle man anta att 100% av skogsägarna satt belånade till öronen med sina fastigheter så kan man nog räkna med att kollektivet som helhet skulle bedriva hårdare förhandling med alla parter man har att göra med, vara mer uppfinningsrik på olika förvaltningsmetoder, och förvalta sina fastigheter på ett optimalt sätt.
Jag skrev inte detta för att klanka ner på någon, utan allting är bara ett teoretiskt tankeexperiment, som det kanske finns endel sanning i?

Någon som nyligen har köpt en fastighet för en stor andel lånade pengar har ofta behov av en viss storlek på ett årligt positivt nettokassaflöde av en viss storlek från skogsbruket.

Vad som ger ett tillräckligt stort nettokassaflöde på kort sikt och vad som är lönsamt i det längre perspektivet är inte alltid detsamma och inte heller alltid lätt att bedöma.

Behöver man avverka för att få fram 200 000 kr/år till räntekostnaderna så har man ju en svagare förhandlingsposition gentemot virkesköparen, och kan tvingas sälja virke även i tider av lägre virkespriser, än om ens skog är i princip obelånad. Kan man inte invänta bättre virkespriser så får man avverka större volymer för att få ihop samma summa.

Samma sak gäller ju på kostnadssidan. Risken här är väl snarast att istället för att t.ex. röja ungskogen i tid till ett överkomligt pris per ha så skjuter man på åtgärden för länge så att den blir dyr per hektar och att man då inte tycker sig ha råd att röja allt, eller ens något, förrän strax innan gallringsmaskinerna ska rulla in i skogen.

Det är väl som i all annan verksamhet; pengar trivs i flock - det är lättare att tjäna mera pengar om man redan har en ordentlig hög!

Bara mina fem ören...

MVH
Alias

Kontentan är väl att den som inte är likvid ofta gör dåliga affärer.
Ett uppdrag jag har haft de senaste åren är att reda i en stor konkurs. Det som har slagit mig mest är hur galna och kortsiktiga beslut man har tagit när man har haft fogden efter sig.

"For a successful technology, reality must take precedence over public relations, for Nature cannot be fooled"

- Richard Feynman

[Skogz]

lör 21 okt 2023, 12:04#815288

Detta är väl snarare en ren filosofisk fråga än en ekonomisk. Hur tror ni lönsamhetstänket och avkastningskraven hos skogsägare påverkas av att många ärver sin fastighet?
Jag tänker såhär, en ägare som ärvt en skog är INTE lika mån/gniden/intresserad av att maximera sin vinst och lönsamhet av skogsbruket som en ägare som kämpat ihop pengarna till sin skog och köpt den själv?

Eftersom att ägaren med ärvd fastighet ofta inte har några lån inblandade och inte ”uppoffrat” någonting för sin skog så finns heller inte samma driv eller behov av att få någonting tillbaka på fastigheten tänker jag.
”Ja men, jag har bara fått stället så, sålänge som det ger några pengar så är det väl bra…?”
Nu generaliserar jag kanske för mycket…men visst kan det kanske ligga någonting i det??
En ägarfigur där många ägare har låga/slappa krav på vinst från verksamheten kommer ju göra att marginalerna minskar för skogsägarna som helhet. Det kommer inte vara samma förhandling om virkespriserna, det kommer inte vara samma förhandling om prispress på plantor, på markberedning eller vad som helst.
Som ett ägarkollektiv av en tillgång/bransch jobbar man i symbios med varandra, den andres bröd blir - på ett eller annat sätt - ditt bröd också.

Skulle man anta att 100% av skogsägarna satt belånade till öronen med sina fastigheter så kan man nog räkna med att kollektivet som helhet skulle bedriva hårdare förhandling med alla parter man har att göra med, vara mer uppfinningsrik på olika förvaltningsmetoder, och förvalta sina fastigheter på ett optimalt sätt.
Jag skrev inte detta för att klanka ner på någon, utan allting är bara ett teoretiskt tankeexperiment, som det kanske finns endel sanning i?

Någon som nyligen har köpt en fastighet för en stor andel lånade pengar har ofta behov av en viss storlek på ett årligt positivt nettokassaflöde av en viss storlek från skogsbruket.

Vad som ger ett tillräckligt stort nettokassaflöde på kort sikt och vad som är lönsamt i det längre perspektivet är inte alltid detsamma och inte heller alltid lätt att bedöma.

Behöver man avverka för att få fram 200 000 kr/år till räntekostnaderna så har man ju en svagare förhandlingsposition gentemot virkesköparen, och kan tvingas sälja virke även i tider av lägre virkespriser, än om ens skog är i princip obelånad. Kan man inte invänta bättre virkespriser så får man avverka större volymer för att få ihop samma summa.

Samma sak gäller ju på kostnadssidan. Risken här är väl snarast att istället för att t.ex. röja ungskogen i tid till ett överkomligt pris per ha så skjuter man på åtgärden för länge så att den blir dyr per hektar och att man då inte tycker sig ha råd att röja allt, eller ens något, förrän strax innan gallringsmaskinerna ska rulla in i skogen.

Det är väl som i all annan verksamhet; pengar trivs i flock - det är lättare att tjäna mera pengar om man redan har en ordentlig hög!

Bara mina fem ören...

MVH
Alias

Kontentan är väl att den som inte är likvid ofta gör dåliga affärer.
Ett uppdrag jag har haft de senaste åren är att reda i en stor konkurs. Det som har slagit mig mest är hur galna och kortsiktiga beslut man har tagit när man har haft fogden efter sig.

Låter som att du pratar om SBB