fre 16 feb 2024, 18:29#833161
Politiskt har det funnits en otroligt stor vilja att hålla landsbygd vid liv i Finland och Norge, genom att se den som mer än ett kolonisationsområde för billig skogsråvara till industrin och vattenkraftsel till befolkningen i södern (Sverige).
Norge har uttalat att hela Norge skall leva. Subventioner till jordbruk och bygd har krävts i en oljedopad dyrekonomi. Men man har också kommunbeskattning av vattenkraften som ett bra exempel på att staten kan betala och inte bara hämta gratis i bygderna.
Finland vill ha jordbruk och skogsbruk som sköts i mindre skala.
Ett skäl är självförsörjning och återuppbyggnaden efter kriget fick folket och politiken att även tänka utanför fabriksväggarna. Bara i Finland var det en "enorm" nyodling under efterkrigstiden och framöver 50-60-talen. Man satsade på landsbygden.
Landsbygden är inte slängd framför bussen av politiken i dessa länder. Bussen som rattas av stat och kapital i skön samklang i Sverige.
Lösning för att skapa ett skydd för en svagare part vet jag inte hur det skulle kunna se ut. Men när det knackar på dörren och en professionell handlare med bolagskeps tittar in hos säg "Edvin & Svea på Åsen" och ska bjuda bra för att man ska avverka skiftet intill. Hur jämbördiga avtalsparter är det?
Borde det finnas en ombudsmanna- , producentrådgivnings- eller mäklarinstitution att ta hjälp ifrån?
Enligt min mening är det i alla fall inte "jämbördiga parter" vilket är ett grundläggande förarbetesrekvisit i Avtalslagen. Ett synsätt mer åt det som gäller till skydd för konsumenter i avtal med näringsidkare vore på sin plats att gälla för privata (små) skogsägare vid virkesaffärer.