Inget fäste alls

Det har ju varit plusgrader ett tag nu och i tisdags kom det ett jäkla regnväder på morgonen.
Jag hade sovit över i skogen och skulle sluta tidigare för att åka hem och ta hand om ungarna, dom har vattkoppor båda två.
Det blir med andra ord att vabba en del mellan varven då inte Mia kan vara borta från jobbet helt.

Är ungefär en mil skogsbilvägar att köra för att komma till avverkningen, vägen är nyhyvlad men värmen och regnet har förvandlat vägen till en lätt konvex, spegelblank yta.
Halvvägs möts jag av en bil som ligger i diket och en man står på vägen vilt sprattlandes med armarna i luften. Det visar sig vara ett par turister från Österike, dom hade hyrt en bil och åkt runt i Norrbotten. Just här bestämde dom sig för att åka ut i skogen för att få se lite vildare vildmark, så här i efterhand borde jag bara lyft på hatten och åkt vidare för dom var ju just där dom ville.



Jag hade för ovanlighetens skull inget att dra med i bilen så det vara bara att vända tillbaks till maskinen för att hämta en kedja.
Vi fick hans bil att röra sig ca en halv meter fram och tillbaks för egen maskin så jag kopplade på kedjan och vi försökte dra. Nu stod båda bilarna still och slirade vilket var lite märkligt med tanke på att hans bil nyss rörde sig för egen maskin.
Det hela föreföll sig något märkligt ända tills att jag upptäckta att snön från hans däck sprutade åt mitt håll, han hade alltså i ettan och jag skulle dra honom bakåt. Påpekade det hela men han vidhöll att det var rätt växel, snön började iaf spruta åt rätt håll efter det.
Det hade varit bättre att dra framåt men bogserögglan som ska skruvas fast där fram saknades( Ni vet den där vänstergängade).
Vi fick till slut hans bil att röra sig och när så skede så klev jag på full gas, vi drog bilen en bra bit men den ville inte komma upp ur diket, kände hur min bil började glida i sidled men släpet gasen en sekund försent.
Ja så gick det som det gick.



Efter otaliga försök insåg jag att jag inte kommer upp utan hjälp, med en såphala vägbana och en skarp dikeskan kom jag ingenstans. Varje gång jag körde bilen fram eller bakåt så gles den än längre ut i diket och snön började ta emot på undersidan, att dessutom ha två Österikare som stod bredvid med 3D brillor och en chipspåse i handen gjorde inte saken bättre. Ok, dom hade inga sådana attribut men det hjälper till att måla upp bilden av vad dom gjorde medan jag försökte komma lös dvs stod och glodde.
Började ringa runt till folk som kanske kunde veta var närmast traktor fanns, fick napp och en föredetta bonde lovade att komma med traktor. Han måste ha suttit i traktor när jag ringde för det tog inte många minuter innan han var på plats trots att han bodde 5 km därifrån.
Nu var det inga problem att få upp bilarna, bara att dra på med traktorn som var rikligt utrustad med skruvdubb, perfekt en dag som denna.



Skakade hand med Österikaren som tackade så mycket och började rafsa i plånboken, två svenska hundralappar hade han som han broderligt delade mellan mig och bonden. Jag tänkte först tacka nej till några pengar men jag såg att han verkligen ville betala och frugan letade i väskorna i bilen efter nått att ge.
Han såg extra skamsen ut då jag nån minut tidigare berättat att jag skulle vart hemma för en halvtimma sen för att ta hand om mina sjuka barn, var kanske lite onödigt men det kom som på tal.
Det var sen länge löst över telefon, min kusin kunder rycka in som barnvakt några timmar.
Klockan sex på kvällen var jag till slut hemma, tre timmar försenad.