SCA:s presschef Robert Östholm säger till Dagens Nyheter att Nestlé inte är direktkund utan köper via tredje part:
Vi har inte för avsikt att kommentera andra företags beslut att välja bort inköp från en stor del av ett enskilt land. Vi bedömer att vi uppfyller Nestlés policy för sourcing av råvara.
Men marknaden nöjer sig inte längre med policies. Förtroendet avgörs inte av vad som står i certifikaten utan av vad som syns i forskningsrapporter och i mediernas bilder av dåligt utförda slutavverkningar, konflikter med samer och kortlivade produkter. När en global jätte väljer bort ett område, följer ofta fler efter.
Nestlés signal är troligtvis och tyvärr inte heller den första. Redan 2021 meddelande mjukvarupappersjätten Kimberly-Clark att de skulle halvera sitt behov av massa från boreala skogar. Då gick det under radarn i Skogssverige. I backspegeln ser det snarare ut som att detta nu kan ha varit en första “skakning på undre däck”. Alltså ett tidigt tecken på att kundernas förtroende för den nordiska modellen började svikta.
Samtidigt som storkunder minskat både sin jungfruliga fiberanvändning och råvara från boreala regioner så har svensk skogsindustri fortsatt med en tvärtom-strategi som bygger på volym snarare än värde. Under paroller som “för varje träd vi avverkar planterar vi två nya” och “vi har dubblerat skogsförrådet på 100 år” har en självbild vuxit fram: världens bästa skogsbruk, byggt på ständig tillväxt. Men när mer än 75 procent av den avverkade råvaran eldas upp eller blir kortlivad pappersmassa, blir klimatberättelsen allt svårare att sälja till kunder som mäter sina utsläpp i hela livscykeln.
Bakom detta ligger troligtvis ett sekelgammalt samhällskontrakt där staten och industrin enats om att skogen ska säkra en jämn tillgång på billig råvara. Det var kanske rimligt på 1940-talet, när hundratusentals svenskar arbetade i skogen. I dag är industriprocessen modern, men kontraktet är lika gammalt. Resultatet har blivit en bulkekonomi som lever på låga virkespriser, höga utsläpp och en berättelse som allt färre köper.
Sedan kan man inte blunda för FSC eller skogliga certifieringsramverk i stort här. Vad som händer här är kanske mer oklart men troligtvis har skogscertifieringen nu genom Nestlés aktion fått sig en törn. Kan man se det som något annat än en misstroendeförklaring? Om världens största livsmedelsbolag inte längre litar på FSC-märket som garant, vad återstår då? SCA hotade tidigare i år att lämna FSC men stannade kvar. Detta kan i framtiden bli intressant - tog SCA genom detta bort sitt eget skydd mot ifrågasättande?
Det är just den här dubbelmoralen som Nestlés beslut nu belyser. När branschen i decennier fått undantag och politiskt skydd men ändå beskriver sig som klimatföredöme, börjar trovärdigheten vittra. Att undantagen nu ifrågasätts är med hög sannolikhet en följd av långvarig passivitet, kanske i kombination med ett narrativ skapat av skogsindustrin som de till slut själva började tro på.
Nestlés besked kan därför ses som ännu ett tick i klockan mot en mer obekväm framtid för den svenska skogsmodellen. Det handlar inte om att någon utomstående “motarbetar” svenskt skogsbruk. Det handlar om att marknaden börjar spegla det vi själva länge undvikit att prata om: stort råvarubehov för en bulkindustri, korta produktliv, höga utsläpp, helt enkelt en bulkstrategi som väcker frågor.
Söndagen i skogen är inte här än. Men den närmar sig. När musiken väl tystnar kan det visa sig att vi inte var kungar på dansgolvet – tyvärr kan vi ganska otrevligt bli varse att när vi satt i hörn för oss själva och dunkade ryggar, så flyttade festen till en annan lokal.
Nestlé verkar inte heller ha tagit sitt beslut i affekt eller sett Greta Thunberg på Instagram. Enligt dem själva så har de i flera år försökt påverka sina leverantörer i norra Sverige. Via dialog, revisionsprogram och branschinitiativ. Men det har inte fått effekt och då väljer man att dra i nödbromsen.
Samtidigt pågår här hemma ett försök att ändra nuvarande skogspolitik. Tyvärr ser det ut som att dessa förändringar bara kan förvärra konflikten. Göran Örlanders skogsutredning “En robust skogspolitik för aktivt skogsbruk” (SOU 2025:93) föreslår bland annat att avverkningar under fyra hektar undantas från anmälningsplikt, att naturreservat i vissa fall ska kunna omprövas och att nya genetiskt förädlade plantor ska få användas för att öka produktionen. Oavsett vad man tycker om detta i sak så riskerar detta att bli som en krock i slow-motion och till slut en paradox av rang: Svensk skogsindustri tvingas kliva av sitt narrativ som de matat politiker med i en mansålder. De måste, för annars har de inga kunder…
Sidnot: Att Nestlé fortfarande har verksamhet i Ryssland efter invasionen av Ukraina är i sig anmärkningsvärt och bör kritiseras. Men det förändrar inte kärnfrågan här – att en global koncern nu offentligt markerar mot svenskt skogsbruk. Den här diskussionen handlar inte om Nestlés moraliska kompass, utan om Skogssveriges framtid och vår förmåga att läsa av vart marknaden är på väg.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
