Syftet, enligt ordföranden Kristoffer Fjellner, är att justera Sveriges klimatmål så att de bättre harmoniserar med EU:s nya regelverk och den kommande handelssystemet ETS 2. Beredningen föreslår att Sverige ska minska sina utsläpp med 63 procent till 2030 jämfört med 1990, men också att nya tekniker – som Bio-CCS – ska spela en central roll efter 2030 för att nå netto-noll till 2045.
“Bio-CCS har potential att bidra med flera miljoner ton koldioxidinfångning varje år, vilket motsvarar en betydande del av de utsläpp som återstår när övriga sektorer har minskat sina utsläpp till nära noll,” sa Fjellner.
“Tekniken är avgörande för att Sverige ska nå netto-noll.”
Men bakom optimismen gömmer sig en besvärande sanning: den enda planerade Bio-CCS-anläggningen i Sverige, Värtan i Stockholm, har redan sålt nästan hela sin framtida klimatnytta.
Stockholm Exergi planerar att fånga in 800 000 ton koldioxid per år vid sitt kraftvärmeverk. Men redan innan spaden satts i jorden har företaget tecknat världens största BECCS-avtal med Microsoft – 500 000 ton per år i tio år, totalt fem miljoner ton. Därtill kommer en affär med Frontier-konsortiet (Stripe, Meta, Alphabet, H&M m.fl.) värd 500 miljoner kronor.
Samtidigt har staten och EU beviljat över 20 miljarder kronor i stöd.
Resultatet blir att Sverige betalar, men klimatnyttan bokförs i typ USA.
När Microsoft redovisar sina “negativa utsläpp” görs det som företagskompensation, inte som en del av Sveriges klimatmål. Samma ton kan inte räknas två gånger enligt Parisavtalets regelverk. Sverige har alltså betalat för en anläggning som inte bidrar till dess egna klimatmål – ett slags Lex Värtan, där klimatpolitiken sponsrar exporten av minusutsläpp.
Bakom de stora orden finns dessutom verkligheten:
Anläggningen kräver tre skottkärror skogsflis i sekunden, hundratals liter kemikalier i timmen och kontinuerlig drift även under milda vintrar. För att klara sina leveranser till Microsoft kan Exergi behöva elda för kråkorna – inte för att Stockholm behöver värme, utan för att leverera klimatkrediter till utlandet.
Och medan Fjellner talar om att “flera ska följa efter”, finns inte många större aktörer i startgroparna. Kostnaderna är enorma, tekniken oprövad och lagringsutrymmet under Nordsjön begränsat. Regeringen hoppas på en marknad; verkligheten säger något annat, speciellt när våra politiker satt ribban med "sålt smör och tappade pengar". Det blir Lex-värtan och även om något annat företag skulle vilja starta upp Bio-CCS utan statligt stöd så kan vi nog ge oss dän på att de kommer vilja ha betalt av staten - annars står ju företag redo att göra affären bättre.
Det är alltså inte bara en teknisk fråga – det känns som en politisk återvändsgränd.
Sverige har betalat för klimatnyttan, men förlorat rätten till den.
Konsortiet Stockholm Exergi verkar dock ha gjort allt rätt och pensionsfonderna i Nederländerna kommer troligtvis få ett skapligt tillskott. Tänk på det när du ska sälja GROT eller Brännved som kan hamna på Värtan - sälj det dyrare än timret, det kanske är enda sättet att få något tillbaka som skattebetalare!
Kanske är det så man skriver historia i klimatpolitiken:
Microsoft trycker Ctrl + Alt + Del och Sverige får blåskärmen.
Mer i ämnet: BECCS i Värtan: grädde på moset eller luftslott?
MvH Fredrik (tidigare admin@skogsforum). Rapportera virke i vår nya virkesrapport! Det finns inga dumma frågor! Var med och diskutera skog!
