Risbuntare – En bra idé just då
Tanken var att effektivisera GROT*-hanteringen. Att kunna flisa GROT:en på en terminal i stället för i skogen ansågs vara effektivare. Man kunde använda större och snabbare huggar, och logistiken runt i kring var enklare att få till på terminal än i skogen. För detta behövdes ett system för att transportera GROT till terminaler på ett effektivt sätt.
Sådana system fanns redan. Skotare med speciella risreden och specialbyggda timmerbilar med täckta sidor kunde ta GROT:en till terminaler i närheten av pannorna för att flisas där. Problemet var de speciella fordonen. Den nya idén var att kunna använda helt vanliga skotare och timmerbilar utan att behöva rusta dem på något speciellt sätt. För att åstadkomma det behövde man förvandla GROT:en till något som liknade stockar, något som kunde hanteras smidigt med vanliga gripar.
Två på en gång
Under en kort period i karriären var jag involverad i ett av dessa projekt. En bekant var delägare i Woodpac och han frågade om jag inte ville komma dit som testförare. Jag hade aldrig hört talas om projektet men ”testförare” lät spännande, så jag anslöt till Woodpac-teamet.
Idén med Woodpac:en var att rulla riset till en bal, ungefär som man rullar en cigarett, binda ihop den och släppa ut den vid sidan av maskinen. Det svåra var att avgöra när balen/stocken var färdig, dvs. fast nog att kunna hanteras som en stock. Det fungerade – ibland. Att jobba med maskinutveckling var mycket intressant och lärorikt. Jag lärde mig mycket under de månader jag var där, till exempel att det kan vara svårt att få teorier att fungera i praktiken. Här är en film på en Woodpac monterad på en Valmet 860:
Föga anade vi på Woodpac att ett liknande projekt var på gång samtidigt – Fiberpac. Det var självaste Christer Lennartsson som klurade på samma sak. Slutprodukten, själva ”GROT-stocken” såg ungefär likadana ut från de två maskinerna. Skillnaden var att Fiberpac:en gjorde en oändlig stock som kapades med en kedjekap, ungefär som en (två-grepps-) skördare.
Till slut hamnade Woodpac hos Valmet och Fiberpac hos Timberjack.
Slutet på sagan(?)
Konceptet levde inte riktigt upp till förväntningarna. Vägmyndigheterna hade synpunkter på att timmerbilarna körde GROT med öppna sidor. De såg en risk att delar av grenar och toppar kunde lossna och fara in i andra bilar etc., vilket också hände om jag minns rätt. Plötsligt gick det inte använda vanliga timmerbilar i alla fall. Dessutom kunde det damma rejält om lassen när stockarna fått torka ordentligt.
Under tiden hade logistiken och hanteringen av GROT:en på det vanliga sättet blivit effektivare och det var till slut ingen mening med att bunta riset. I Sverige blev konceptet kortlivat. Woodpac:en försvann medan Fiberpac:en, under Timberjack/John Deere fortsatte, men i huvudsak utanför Sverige. 2017 tog nederländska Dutch Dragon över Fiberpac-konceptet från John Deere. Jag har dock inte kunnat se att Dutch Dragon har den i sitt sortiment idag. Däremot har det spanska företaget Monra Forestal en buntare som heter Woodpac och som ser ut som en Fiberpac.
Historien hade kanske kunnat få ett annat slut om buntarna/stockarna hade gått att elda utan att flisa dem. Det gjordes försök med det men uppenbarligen funkade det inte tillräckligt bra. Om det hade fungerat kunde det kanske varit värt att bygga om timmerbilar för ändamålet. Skotarna hade kunnat användas som de är.
Inte bara GROT buntades
Runt 2010 kom Lars Bruuns bror, Gösta Bruun, med idén att flisa framför allt toppar och trycka in flisen i en ”plastkorv”. Maskinen kallades Flispac och var tänkt att sitta bak på en gallringsskördare. När timmer och massaved var apterat skulle toppen skickas i huggen som hörde till Flispac:en. Flisning och korvstoppning skedde sedan automatiskt. Fliskorven var i princip oändlig men kapades som stockar efter att ändarna blivit förslutna. Dessa flis/-stockar/-korvar kunde sedan skotas ut med det övriga virket.
Här är en film från en test av Flispac:en när vanlig GROT flisas och stoppas:
Det här slog aldrig igenom. Min gissning är att själva Flispac-aggregatet var för dyrt för att motivera påbyggnad på skördare för att få ut en och annan kubikmeter flis ur gallringarna. Jag pratade med Gösta vid ett tillfälle och då berättade han att det var problem att öppna korvarna vid värmeverken. Det fanns inget rationellt sätt att göra det, och jag har inte hört att man löste det problemet. Hur som helst så verkar det inte som om att företaget är verksamt fortfarande.
En del buntar fortfarande
Woodpac och Fiberpac var inte de enda som jobbade med GROT-buntning. Det fanns flera andra som gjorde buntar i olika former och storlekar men ingen lyckades göra något bestående intryck. Möjligen med ett undantag:
Det finska företaget Fixteri erbjuder en buntare för klena stammar och toppar. Själva buntarna/stockarna påminner om Fiberpac’s och Woodpac’s. Skillnaden är att Fixteri inte hanterar ren GROT utan mest stammar.
Jag har säkert glömt någon som fortfarande är aktiv i buntningsbranschen, eller som jag aldrig hört talas om. Tills nyligen, hade jag t.ex. ingen aning om den spanska maskinen som nämndes ovan. Jag har dessutom bestämt för mig att det fanns/finns en finsk variant på Fiberpac:en som jag glömt namnet på nu. Finnarna har ju alltid varit bra på att hitta på maskiner.
*GROT = ”Grenar, Ris Och Toppar”. Eller ”GRenar Och Toppar” för den som inte gillar tårta på tårta . ”Ris” kan väl vara ett samlingsnamn på grenar och toppar.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
