Det finns troligen flera skäl till att gallringsmallarna inte stämmer fullt ut med den verkliga skogen. Det främsta är att gallringsmallarna tagits fram med hjälp av gallringsförsök och försöksytor som är bättre än vad den genomsnittliga skogen är på motsvarande boniteter. En annan bidragande orsak är brister i beståndsanläggningen samt bristande röjning. När SLU använt resultaten från Rikskogstaxens permanenta ytor har man enbart räknat träd som vid tiden för första gallringen ger gagnvirke, träd med minst 8 cm brösthöjdsdiamater.
När det gäller problem i beståndsanläggningen så kan de bestå i allt från bristande föryngring (markberedning, plantering, sådd, självföryngring), problem med plantöverlevnad samt vilt- & frostskador. Sedan har röjningen en stor påverkan på gallringsskogens utveckling. Bristande röjning med allt för många stammar eller för mycket löv i barrbestånden ger för låga grundytor av utvecklingsbara träd i gallringsskogen.
Jag roade mig med att lägga in utfallet från Gallringsdagarna 2017 i en gallringsmall. Jag tog bara de renodlade tallytorna och resultatet ser ut så här:
Bestånden som vi använde för Gallringsdagarna 2017 skulle jag vilja säga var välskötta. Välröjda ner till ett lämpligt stamantal. I några ytor fanns luckor efter avgångar p g a problem i plantetableringen. Fem av ytorna låg högt i gallringsmallen. Fem av ytorna hamnade ungefär mitt i. Trots det hamnade sex av ytorna under gallringsmallens lägstanivå efter gallring. De sex ytorna som hamnade under lägstanivån var enligt gallringsmallen färdiggallrade i och med denna gallring. De som låg inom gallringsmallens fält efter gallring behövde enligt mallen ytterligare en gallring runt 16-20 meters övre höjd.
Trots att de flesta gjorde måttliga gallringsuttag på GD17, genomsnittet hamnade runt 35%, så hamnade utfallet alltså lågt. Majoriteten hamnade under gallringsmallens lägstanivå. Det här kan ju möjligen styrka tesen om att dagens gallringsmallar är lite för optimistiska över hur skogen borde se ut. Ändå är de enligt Urban Nilsson bättre än de gamla Skogsstyrelsemallarna som bl a fanns i Praktisk Skogshandbok en gång i tiden.
Magnus Petersson från Södra visade en liknande bild från Södras gallringsuppföljnngar. Trots att man enligt Magnus idag gör rimliga gallringsuttag (runt 35%) hamnar ungefär hälften av gallringarna under gallringsmallens lägstanivå efter gallring.
Är det här ett problem? Och vad är i så fall lösningen?
En första sak att göra är väl att grotta ner sig i hur röjningsskogen utvecklas. Idag görs ju föryngringsinventering men det finns lite eller ingen uppföljning om hur väl skogarna röjs och hur de gallras. Produktionsfrågorna har ju haft en tendens att hamna i skuggan av naturvårdsfrågorna. Det kanske behövs lite uppsträckning i röjskogen?
En annan lösning som SkogsForsk berörde på seminariet är mer ståndortsanpassade uttag. På "micronivå" med varierade uttag inom ett bestånd. Det här möjliggörs delvis redan idag med ny teknik som redan finns ute i 300 skördare. Den kallas HPR gallring och det finns en tråd om det här på Skogsforum: Automatisk Gallringsuppföljning!
HPR gallring fungerar vid gallring med stickvägsgående skördare och det går ut på att data från skördardatorn används tillsammans med uppgifter om skördarkranens vinkel. På så sätt särskiljs uttaget i stickvägen från uttaget som gallras bredvid/mellan vägarna. Eftersom alla träd tas ut i stickvägen blir det en referens för hur beståndet ser ut (ev med någon justering för att stickvägar läggs där beståndet är som sämst/glesast). HPR gallring kan sedan räkna ut hur stort gallringsuttag föraren gör samt vilken gallringskvot som tas ut (skillnaden mellan medeldiameter i uttaget och i kvarvarande bestånd).
Inom en inte allt för avlägsen framtid kan programvaran också ta stöd av laserdata för beståndet för att planera stickvägsnätet. Delar av beståndet ska t ex kanske inte ska gallras alls p g a att det är glesare. Om beståndsåldern är känd, vilken den ju ofta är när man gallrar (om inte annat går det ju att gå ut och räkna årsringar) så kan datorn också ta med ett varierande Ståndortsindex som en parameter. Genom att beräkna totallängden på de grövsta (övrehöjds)träden i stickvägen kan ev variation i bonitet inom beståndet ts med som en parameter som får hjälpa till att styra gallringsuttaget.
Det är väl lite så en manuellhuggande skogsägare gör idag men intressant att tekniken också går framåt och blir smartare. Det skulle vara intressant att få era synpunkter på gallringsmallar.
Logga in för att se de bilder eller dokument som författaren har laddat upp.
Du måste vara medlem för att logga in. Det är gratis att bli medlem och registreringen går fort, Välkommen!
Skapa konto
Kort information om skogsforum.se