SKOGSFORUM ARTIKEL 

  Skogsmiljö och Trädlära

Hyperit, Grönsten och dess inverkan på skogsmark

4 inlägg 19709 visningar 3 följer Svara, dela mm...   
Användarvisningsbild

Hyperit, Grönsten och dess inverkan på skogsmark  ARTIKEL

Fredrik Reuter  
#481164 Vad är det som gör att främst granen växer bättre och med hög kvalité på vissa lokaler och skogsområden? Vi har försökt göra en djupdykning av detta och hamnade långt in i jordens inre. Häng med och läs vidare om du är intresserad.

I flera års tid har vi på Skogsforum diskuterat och skrivit om främst den västvärmländska granen, den lokalt höga kvalitet den har och den volym och längd den kan uppnå. Det började på allvar i tråden Granskog G40+ (Filmer) men har också diskuterats vidare i andra trådar, bland annat Sveriges bästa grantimmer - besök på sågverk (video) .

Det började för några miljarder år sedan
För att göra en djupdykning i detta så måste vi gå tillbaka till urminnes tider. Starkt förenklat så var sydvästra och västra delen av Sverige (se karta) en berggrund och sydöstra och östra delen ett annat stort flak av berggrund. Efter samtal med SGU så visade det sig att de till och med hade namn på dessa - den Gotiska orogenesen (i väst) och den Svekokarelska orogenesen (i öst).
Någonting hände mellan dessa två urberg under denna tid och troligt är att de slogs samman. I samband med detta så trycktes magma upp och speciellt i sprickan eller avdelningen mellan de två berggrunderna men också sporadiskt intill delningen i berggunden i öster. Magma blir för övrigt lava om det rinner ut på marken.
Kanaler bildades alltså där den starkt basiska magman trycktes upp och svalnade av. Det är magman som idag är hyperit eller hypersten som det också kallas.

Hyperit (eller släktingar ibland dessa magmatiska bergarter, se nedan) finns i hela Sverige. I denna text tar vi dock upp den ur skogligt perspektiv mest koncentrerade ådra som är bredast i västra Värmland, se bild.

Bild


Men grönsten då?
I folkmun pratas det ofta om grönsten och att det är denna som gör att granen växer bra. Hyperit är mörk, nästan svart i färgen. Det är också därför den är populär som gravsten. Det rimmar illa med grönt i grönsten. Men det fanns en förklaring på detta också. Grönsten, som egentligen är ett ganska dåligt namn, är ofta en metamorfos av hyperit. Metamorfos är en omvandling. Hyperiten har alltså vid något tillfälle utsatts för högt tryck och värme och genom detta genomgått en omvandling. I denna omvandling har den gått från svart till en (kanske) mer grön färg. Grönsten kan vara gynnsamt för skogen men behöver inte vara det, därför är det lite vanskligt att använda grönsten som ord för vad som egentligen mest troligt är Hyperit. För att göra det än krångligare så är Hyperit släkting med Diabas. Och dessutom kallas ibland både Hyperit, Grönsten och Diabas för “Svart granit”. Det har att göra med att sorterna genom åren varit populära att använda i monument och som gravstenar.

Vad är det magiska?
Som vanligt så finns det väldigt sällan något magiskt. I korta ordalag kan man sammanfatta det hela som att:

Hyperit är lättvittrat och genom det fälls mineraler ut ur stenen lätt. I västra Värmland finns de största förekomsterna av hyperit och tillsammans med en tuff terräng så blir det mer rörligt markvatten.

Träden suger alltså upp mineraler och använder det i växtprocessen. I hyperit finns bland annat Kalcium, Järn, Magnesium och Natrium och dessa frigörs alltså enkelt genom vittring och kan genom vattnet sugas upp av träden. I och med stora höjdskillnader så frigörs också mer mineraler då grundvattnet också samlar på sig mineraler när det forsar genom marken, vissa rön anser också att hyperit ihop med gnejs (som är fallet i Värmland) är extra gynnsamt för skogen.

Rent kemiskt så har jag tyvärr inte hittat på exakt vad det är som gör att det blir hög kvalitet och långa, grova stammar på granar som står (i vissa) Hyperitområden. En teori är att mekanisk och kemisk vittring samspelar och alltifrån koldioxid, vatten, syre och surt regn bidrar till att mineralen fäller ut främst kalciumjon (kalk) till järn, magnesium och natrium. Detta då tillsammans med en böljande terräng med långa slänter som skapar rörligt markvatten. Till sist kan klimatet också spela in. Det kan vara så att det är ett gynnsamt klimat i just västra Värmland, detta skulle då kunna vidimera varför det inte verkar finnas samma områden i exempelvis Skånes hyperitområden.
Det samma gäller troligtvis för Gotland som har mycket kalksten. Kanske är det för varmt och för lite rörligt markvatten?

Sammanfattning
Här ovan skrapar vi bara på ytan (eller berggrunden) i ämnet. Det är spännande att lämna trädens värld ovanför markytan och bege sig under densamma. Troligtvis kan vi tillsammans utveckla detta ämne så skriv på här i tråden om du har något att bidra med eller om du hittar några fel i texten. Då rättar vi till det och kanske kan vi alla lära oss något nytt!



   TS
Avatar Fallback

Re: Hyperit, Grönsten och dess inverkan på skogsmark

Blivande snickare  
#481166 Alla tummar upp Fredik! Bra skrivet och förklarat! :-BD :-BD :-BD :-BD

Användarvisningsbild

Re: Hyperit, Grönsten och dess inverkan på skogsmark

Fredrik Reuter  
#481167 Tack snickarn!

   TS
Avatar Fallback

Re: Hyperit, Grönsten och dess inverkan på skogsmark

alias  
#481184
Fredrik Reuter skrev:Vad är det som gör att främst granen växer bättre och med hög kvalité på vissa lokaler och skogsområden? Vi har försökt göra en djupdykning av detta och hamnade långt in i jordens inre. Häng med och läs vidare om du är intresserad.

I flera års tid har vi på Skogsforum diskuterat och skrivit om främst den västvärmländska granen, den lokalt höga kvalitet den har och den volym och längd den kan uppnå. Det började på allvar i tråden Granskog G40+ (Filmer) men har också diskuterats vidare i andra trådar, bland annat Sveriges bästa grantimmer - besök på sågverk (video) .

Det började för några miljarder år sedan
För att göra en djupdykning i detta så måste vi gå tillbaka till urminnes tider. Starkt förenklat så var sydvästra och västra delen av Sverige (se karta) en berggrund och sydöstra och östra delen ett annat stort flak av berggrund. Efter samtal med SGU så visade det sig att de till och med hade namn på dessa - den Gotiska orogenesen (i väst) och den Svekokarelska orogenesen (i öst).
Någonting hände mellan dessa två urberg under denna tid och troligt är att de slogs samman. I samband med detta så trycktes magma upp och speciellt i sprickan eller avdelningen mellan de två berggrunderna men också sporadiskt intill delningen i berggunden i öster. Magma blir för övrigt lava om det rinner ut på marken.
Kanaler bildades alltså där den starkt basiska magman trycktes upp och svalnade av. Det är magman som idag är hyperit eller hypersten som det också kallas.

Hyperit (eller släktingar ibland dessa magmatiska bergarter, se nedan) finns i hela Sverige. I denna text tar vi dock upp den ur skogligt perspektiv mest koncentrerade ådra som är bredast i västra Värmland, se bild.

Bild


Men grönsten då?
I folkmun pratas det ofta om grönsten och att det är denna som gör att granen växer bra. Hyperit är mörk, nästan svart i färgen. Det är också därför den är populär som gravsten. Det rimmar illa med grönt i grönsten. Men det fanns en förklaring på detta också. Grönsten, som egentligen är ett ganska dåligt namn, är ofta en metamorfos av hyperit. Metamorfos är en omvandling. Hyperiten har alltså vid något tillfälle utsatts för högt tryck och värme och genom detta genomgått en omvandling. I denna omvandling har den gått från svart till en (kanske) mer grön färg. Grönsten kan vara gynnsamt för skogen men behöver inte vara det, därför är det lite vanskligt att använda grönsten som ord för vad som egentligen mest troligt är Hyperit. För att göra det än krångligare så är Hyperit släkting med Diabas. Och dessutom kallas ibland både Hyperit, Grönsten och Diabas för “Svart granit”. Det har att göra med att sorterna genom åren varit populära att använda i monument och som gravstenar.

Vad är det magiska?
Som vanligt så finns det väldigt sällan något magiskt. I korta ordalag kan man sammanfatta det hela som att:

Hyperit är lättvittrat och genom det fälls mineraler ut ur stenen lätt. I västra Värmland finns de största förekomsterna av hyperit och tillsammans med en tuff terräng så blir det mer rörligt markvatten.

Träden suger alltså upp mineraler och använder det i växtprocessen. I hyperit finns bland annat Kalcium, Järn, Magnesium och Natrium och dessa frigörs alltså enkelt genom vittring och kan genom vattnet sugas upp av träden. I och med stora höjdskillnader så frigörs också mer mineraler då grundvattnet också samlar på sig mineraler när det forsar genom marken, vissa rön anser också att hyperit ihop med gnejs (som är fallet i Värmland) är extra gynnsamt för skogen.

Rent kemiskt så har jag tyvärr inte hittat på exakt vad det är som gör att det blir hög kvalitet och långa, grova stammar på granar som står (i vissa) Hyperitområden. En teori är att mekanisk och kemisk vittring samspelar och alltifrån koldioxid, vatten, syre och surt regn bidrar till att mineralen fäller ut främst kalciumjon (kalk) till järn, magnesium och natrium. Detta då tillsammans med en böljande terräng med långa slänter som skapar rörligt markvatten. Till sist kan klimatet också spela in. Det kan vara så att det är ett gynnsamt klimat i just västra Värmland, detta skulle då kunna vidimera varför det inte verkar finnas samma områden i exempelvis Skånes hyperitområden.
Det samma gäller troligtvis för Gotland som har mycket kalksten. Kanske är det för varmt och för lite rörligt markvatten?


Sammanfattning
Här ovan skrapar vi bara på ytan (eller berggrunden) i ämnet. Det är spännande att lämna trädens värld ovanför markytan och bege sig under densamma. Troligtvis kan vi tillsammans utveckla detta ämne så skriv på här i tråden om du har något att bidra med eller om du hittar några fel i texten. Då rättar vi till det och kanske kan vi alla lära oss något nytt!


Tror att svaret står att finna i flackare marker i kombination med att man börjar hamna i gränsen för område med försommartorka (även lägre total nederbörd över hela året). Vet planläggare i västra Blekinge som tvekar att sätta allt för höga boniteter på yngre skogar även om höjdkurvorna indikerar detta, då skogen i äldre ålder s.a.s. "slår i taket" tillväxtmässigt när den blir äldre. Skall enl. utsago bero på vattenbrist under tillväxtperioden.

Man har ju alltid en begränsande faktor, om det sedan är vatten, vegetationsperiodens längd, kväve, mineralnäringsämnen (P,K m.fl.) eller något annat varierar ju från plats till annan.

Bara mina fem ören...

Instämmer med Snickarn, intressant tråd! :-bd

MVH
Alias

 Besvara  
  • Sida 1 av 1
Fredrik Reuter
Hej Gäst! Jag heter Fredrik och driver denna sajt. Jag skulle gärna vilja tipsa dig om hur du kan få ut mer av skogsforum. Klicka på de knappar som passar dig här intill (minifönster öppnas).